Idag har jag plockat fläder.
På Allmänna vägen.
Och gjort saft.
Precis som morsan alltid gjorde saft. Och mormor. Och en gång när jag skulle bjuda Kim på flädersaft så tyckte han att det ine var gott o då blev jag sur o gick hem.
Jävla Kim.
Det var starka band. Den hemmagjorda saften och jag.
För några veckor sen var jag på en träff med lite olika matintresserade i Göteborg. Vi var inbjudna för att lära känna varann och kanske formera oss. På ett eller annat sätt.
När vi skulle presentera oss fick vi frågan om vilken matkultur vi hade med oss. Hemifrån.
Det var intressant att fundera på det.
Vad åt vi när jag växte upp, på 70-talet i ett hem präglat av Tore Wretman och den svenska husmanskosten.
De snälla kryddorna.
Traditionen.
Laga mat.
Vad minns jag av maten från min uppväxt?
Morsans fiskpirog, skidrow stroganof och hembakta bröd. Farsans julmat med de extra små köttbullarna, bruna bönor med fläsk, fisk, panerad stekt eller kokt med äggsås.
På 80-talet minns jag fläskfilé med gorgonzola på grön bandspaghetti.
Säkert annat.
Corn Flakes.
O findus fiskgratäng.
Aldrig asiatiskt.
Eller afrikanskt.
Vad har jag med mig in i mitt eget kök?
Svårt att säga.
Framförallt idén att det går, att det går göra allt från grunden, och förmodligen att det är lite bättre.
-----------------------------
Det jag önskar mig är lite mer tålamod.
I köket.
