Include 2014. Uppsala.

 Konferens. Uppsala. Include. Min första.

 

I de anrika lokalerna på Uppsala Universitet.
jag kan inte låta bli att fundera på att det skaver. Det skaver att vi sitter i de stora salarna i de gamla fantastiska husen och har konferens om inkludering o breddad rekrytering vidgat deltagande och vi är så överens, så otroligt överens, o ändå
skaver det
när vi sitter i de fina fantastiska lokalerna i det anrika universitets rum.
Vi minglar med sherry i salarna med guldporträtten av kungarna
av herrarna
av makten.

Såklart är det enastående när universitetets rektor Eva Åkesson säger Lyft arslet från gnällbänken om lärarna som klagar o klagar över att studenterna bara blir sämre o sämre istället för att titta på vad de kan istället, vad är den nya tidens kunskap.
Studenter med nya kunskaper kräver lärare med nya kunskaper.
Studenter med andra erfarenheter kräver lärare med andra erfarenheter.

Och det var vackert när Golnaz Hashemzadeh läste ur sin bok Hon är inte jag.
Hon läste och läste.
Hon krävde att vi skulle lyssna. Hon tog platsen. Vi hade inget val.
Det var stort att se hur poesin och den gestaltade berättelsen gav ett så stort djup och la ett extra lager i diskussionen.

-------

Och hur man än vrider och vänder så går det liksom inte att komma undan det att Sverige är ett Pyttelitet land, uppe i norr, som många knappt känner till. Vi är liksom världens Brunflo, eller Sveg.
Vi är inte många och vi är de enda som pratar vårt språk.
Om vi skall klara oss.
 Och inte falla igenom. O krascha.
Så kan vi inte stänga ute talang.
Vi har liksom inte råd.
Vi i ett självutfärdat överflöd.
Vi anser oss ha råd att slösa och vaska kunskap, erfarenhet, profession och talang i värsta stekarstil.

men

Vi har inte råd.

Att slösa bort talang.

Vi måste se till att ge plats för den talangen nu fort som fan innan det är för sent.

Och om o om kommer diskussionen om att oavsett vad vi vill, vad alla vill, så är det den ekonomiska tryggheten som måste komma först. För alla.
Alla behöver en bastrygghet som gör att man kan våga.
Drömma.
Satsa.

Hur vi skall göra allt detta. Hur det skall gå att vända det smårasistiska snåla lilla landets riktning emot en öppnare och större framtid vete fan, men det skall gå. Det måste det.

---------------------

Och samtidigt som vi satt i stora salen o lyssnade på föreläsningar så talade Gudrun om feminism och antirasism i rummet intill och när hon var klar lyfte hela taket o vi hörde jublet.
När vi skulle hem var Uppsala fullt av poliser för att SD skulle manifestera.
Och det blev så tydligt hur den ansamlade frustrationen hos de rädda männen framkallar vrede.Hos dem och hos omgivningen och allt hängde ihop.
De rädda
De som är utanför
De som inte får vara med
De som vill en ny väg

Och på morgonen sa tv-nyheterna att en undersökning visar att 25% av kvinnorna i Sverige, idag 2014, säger att de har upplevt våld i en nära relation.


25%

Det är ju var fjärde.
Då finns det ingen möjlighet att längre arbeta efter tesen att det finns några stycken idioter som slagit varenda kvinna de levt med o därigenom drar upp statistiken o resten av oss är liksom schysta killar...

Det går inte längre.
Fy fan.

O det hänger också ihop. FI / SD

Vidgat deltagande.