Kiropraktorn knycklade ihop mig till en liten boll, som ett skräp på väg i papperskorgen, och sa "andas ut" och så tryckte hon till så att det sprakade i ryggen. Och axlarna. Och nacken.
Så pratade hon om min hållning, och visade hur den ser ut och jag skämdes.
-du måste träna, sa hon och det fanns ingen tolkningsmöjlighet i det.
Inte sen, inte efter semestern. Nu.
O det faller samman med samtal om det konstnärliga arbetet och annat arbete och relationer. Hur jag än vrider och vänder återkommer samma problematik: tålamod och avskyn inför det som är svårt.
Jag hatar att inte kunna.
Jag vill kunna momango, annars får det va.
"Lägg upp ett schema" sa hon som att det var den enklaste saken i världen. "Å så gör du det".
-eh...jag har ju försökt att bara "göra det" i 40 år utan att lyckas.
Men ok.
Kan andra lära sig allt det där de kan så skall väl jag oxå kunna.
Saker jag skulle vilja kunna:
- teckna människor
- röra mig utan att få ont
- köra bil
- laga vegetarisk mat
- arbeta i illustrator (och bättre i Photoshop, InDesign, Final cut)
- skriva utan att titta på tangenterna
- såga o hyvla i de farliga maskinerna
- svetsa
- ha ordning på papper och mejl
- spela gitarr
Det finns såklart mer, men här är början.
Nu är det skoldax.
1/7 - 31/12 2013 är skola.
Ett övningshalvår.
Jag tror inte jag kan lära mig allt på ett halvår, men det skall gå att ta ut en riktning.
En kollega berättade häromdagen om en person han mötte ofta i en bar som alltid frågade "what did you learn today?" som en ingång till samtalet. Det är en fin fråga. Den handlar inte om prestation eller position, den handlar om vad man sett, vad som har fångat ens uppmärksamhet.
"Vad fångade din uppmärksamhet idag?" är en god ingång tror jag.
Jag skall försöka komma ihåg att ställa mig den frågan på kvällarna. Kanske till o med skriva en rad om det.
Jag skriver detta här, istället för i min privata bok, för att riktningen skall ta form utanför det hemliga.
Jag är skiträdd för att öva, men jag skall bli bättre på att våga.
