igen...något om att göra rum

Var på Konsthallen. 

Såg Jonas Dahlberg. Hall of mirrors. 

Så jävla bra. En utställning som verkligen inte ber om ursäkt. 

Rummet kräver av mig, att byta tempo, att våga ge mig ut i det helt svarta rummet i An imagined city. 

När jag sitter o ser resan ner o ner i det eviga källaren svindlar det. Det slutar aldrig. 

Och åkningen genom rum efter rum efter rum. 

Modeller. Illusionen är förförisk. 

Jag faller pladask. 

och plockar fram kartong, kniv och lim. 

__________________

Mattias