Där placerade vi sen porösa strukturen för nästan tre år sen.
Svartmögel kom på en månad, väder o årstider har gjort sitt, men trots att strukturen sackar något o har sjunkit ihop så står den fortfarande. Nu är det istället rummet omkring som är rivet och gallrat.
Det är inte längre en glänta utan snarare ett slumpmässigt öppet sår i landskapet med stubbar och spår av maskiner.
Och mitt i, ensam lutande, med bäcken alltjämt porlande intill står en luggsliten struktur av några tusen ätpinnar och buntband.
3 kommentarer:
Man kan inte låta bli att undra över vad för tankar den har väckt hos de som varit där och arbetat. Om de lagt märket till denna märkliga, om de diskuterat hur och varför den kommit dit. Fint att den står kvar!
eller hur. den står där som en trädkramare...mycket runt om taget, men strukturen står kvar. Har räddat en ensam björk.
skall bli intressant att se hur den kommer att te sig om ett år, när saker börjar växa igen runt omkring.
Fantastiskt att den står kvar. Länge leve konsten!
Skicka en kommentar