Tja jag vet inte.
Black swan / Till det som är vackert…
En snygg nevrotisk/naiv mörkhårig tjej, lite traditionstyngda institutioner, ett par självgoda medelålders män…lite erotik/snabbligg…o sen, ja, sen går det som det går.
Gäsp.
Röda mattor överallt…men, jo såklart de var jättebra de där huvudrollsinnehavarna, men…är det inte deras jobb? Är vi så översvämmade med medioker skit att vi blir tårögda så fort någon faktiskt tar en roll på allvar?
…o Juholt…en gubbe, till.
En kvinna ut, en farbror in.
Så tryggt.
En MacPolitic…det smakar sådär, lämnar fadd eftersmak, men man vet vad man får.
Visioner någon?
Det känns som om mer o mer runtomkring består i att förvalta det som redan gjorts, istället för att bryta ny mark, se nya möjliga vägar.
Skall det verkligen vara så?
Är det den goda fina trygghetsvurmen som gosar in sig i oss?
Eller har vi det bara så jävla bra så vi tror inte att vi behöver utvecklas mer?
Eller nåt.
1 kommentar:
Såg precis en UR-film om offentlig konst i folkhemmet, där konstvetaren Jessica Sjöholm Skrubbe berättar om sin undersökning.
"Men inte oväntat är den i särklass vanligaste skulpturen en idealiserad naken kvinnokropp i brons."
http://www.ne.se/ur/program/141607
Den demokratiska konsten skulle det vara. Tydligt vem som beställde
Skicka en kommentar