en vecka

Bistro Merlot: vin grodlår ankleverpaté chevre
gott sällskap

Nextopia intressant o välformulerat i 20 sidor, sen mest upprepning o diagram
Globala superklassen flyger Gulfstream, David Rothkopf kartlägger.

Bokrea på Konstbokhandeln o utförsäljning av Acne: skönt för kropp o själ, svårt för plånbok.

Vänbesök från Lund, värme o insikt om avstånd/närhet.

Dryden Goodwin på Hasselblad center. vackert att se på. imponerande teckningsproduktion.

...________*

*Ja det verkar vara på riktigt nu. Då skall jag våga. Inte vänta på att tillfället skall ramla ner i brevlådan. Inte vänta på att någon skall ge mig den möjliga framtiden.
Idag träffade jag en som gör det på heltid.
Jag kände att det lät lockande.
Att jag fan oxå skall vara där.
Innan jag dör.

onsdag

slut på veckan

...nya vinklar.
nya vägar
nya horisonter (det visar sig att det finns fler än en)

enastående samtal o inspirerande projekt.
tack

kväll

...en dag som bjudit på flera intressanta samtal o möjligheter inför framtiden.
Jag ser en öppning för ett nytt flexiblare system som kan ligga fint i hand o tid.

skepp o´hoy

The Pirate Bay ställs inför rätta (fast det verkar ju fragmenteras något nu det där åtalet).
Björn Ulvaeus undrar om det skall vara så jävla svårt att betala för sig?
22 miljoner användare av TPB

Jag ser fram emot att om 20 år kunna titta tillbaka på denna nya tid.

o NUG sprajar ett tåg som examensarbete o Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth blir så arg o säger att graffiti är inte konst det är skadegörelse, basta.

o det hela hänger ihop liksom. det ordnade välkända etablerade.
o det andra.

ett rum i kartong o sånt

några viktiga dagar är slut

...saker är igång.

av detta är vi byggda*

Jantelagen på svenska [wiki]

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Senare i boken: 11. Tror du inte att jag vet något om dig?

*Ger det hopp för vår skandinaviska kultur?

det har både regnat o snöat

...en vecka som blev tre dagar, men ändå.
Det går ju framåt.
Nu är det helg o sport.
(fast utan svintajta byxor som skulle värma låren...)

även denna dags färg: rött

ja

Jag fortsätter med rött

o funderar på hur jag kan närma mig Joseph Cornell

o så läser jag (fortfarande) Per Wästberg De hemliga rummen så fint
o så har jag lånat en annan bok om rum på biblioteket, men jag har glömt vad den heter (så jag kallar den Tess)

om jag inte har det på bild så tror jag inte på det sen

idag ritade jag med tusch rött som blod
det blir fint.

o så lite tejp o naket.
vad mer kan man begära?

du ska inte tro det blir so-o-mmar...

...någonsin igen.

bla bla bla bla...det fina med en egen blogg är att man kan babbla på precis hur jävla mkt som helst.

Jag vill skriva. Mer. Jag vill skriva om allt som händer runtomkring, privat kanske, inuti.

För att samla ihop tankar kanske.

Eller för att det går.

Fan vet.

Det sitter lite fast också.

Skrivkramp kanske._________________________. Ytspänningen på det vita [allt för stora] pappret. Viljan o önskan att åstadkomma.

Frågan om varför.

Är det påfågelfjädrar?

I Vad är konst skriver Ernst Billgren en massa bra grejer. Kanske skåpmat för många, men jag fick en hel trave jaha o aha. På frågan (#68) jag har för lite energi, hur kan jag få mer?

Svarar han kort: Du har så det räcker, sätt igång.

Det finns ju ett längre svar också, men det säger samma sak: sluta sitt, jobba.

Frågan #6 Räcker det inte att göra vad man vill?

Vem vet vad den vill? (kort)

Många har ett allt för stort avstånd mellan vad de tror att de vill och vad de verkligen vill. Deras ideal gör dem förvirrade. Många vill inte bry sig om vad andra tycker men i själva verket intresserar de sig mycket för just det och blir besvikna när ingen kommer och tittar, eller så uppmanar deras ideal dem att jobba med miljön eller sociala frågor när de egentligen är inspirerade av skor och gnagare eller tvärtom. När glappet mellan vad de gör och vilka de egentligen är blir för stort glider likgiltigheten in i det glappet, och trots att allt ser utmärkt ut så känns det plötsligt inte angeläget längre.

Detta känns viktigt. Att vara sann emot sig själv är ju jordens floskeljulafton, men vaffan, det är kanske det som är nyckeln. Detlåterjurimligt.

På Box visar Monika Marklinger och Johan Waerndt ett politiskt-estetiskt projekt om olika TV-format i världen o hur de växt fram längs de olika super o kolonialmakternas gränser. Intressant. Snyggt också. Jag blev skitinspirerad o kände att jag vill också göra genomtänkta politiska undersökningar o presentera dem sådär samtidskonstnärligt LoTek. Vara en del av det större.

Bryt med det borgliga formatet sa en kollega, mycket av det som görs är sådär lagom stort o passar bra i lite lagom större hem. Ja, det är onekligen lätt att fastna där. Det är befriande att se Helena Roos på Konstepidemin, hon målar serieaktiga bilder (det finns lite R.Crumb i dem), stora, direkt på väggen. Såklart känns det gött.

Vackert att se på var det också tycker jag.

Men om man vill sälja då?

Om man vill göra bilder som säljer så att man kan få in lite pengar till ateljé o papper o vad det nu kan vara…om det nu är det man vill…då kanske man måste hålla sig inom de borgliga formaten.

I processen är det ju självklart att det är nyttigt att komma utanför sina konventioner, o göra lite allt möjligt, misslyckas o grusa lite knän o upp igen.

Men ändå.

Tavelförsäljningsbranchen.

När jag var 24 o gick på förberedande konstskola o hade lite olika funderingar om framtiden o skolor o sånt så vågade jag inte söka Valand (dels för att det var asasvårt att komma in) för jag kände att jag kan inte jobba med fri konst, jag har inget att säga.

Så jag gick HDK o blev Inredningsarkitekt o jobbade ett litet litet litet kort tag som arkitekt (inte lika litet som bartender…tre dagar, men ändå) o märkte att det var definitivt inte för mig o det var inte förrän förra veckan som jag insåg varför, i ett helt annat sammanhang: tidkontering. Att vara tvungen att redovisa varje arbetad timma mot en beställare. Varje timma kontrollerad. Hej 1984.

Jag har fortfarande inget att säga.

Tror jag.

Jag vill egentligen bara rita grejer. O klistra på annat. O så gillar jag tejp jättemycket.

O så blir det en massa olika saker o så kan alla läsa in vad de själva känner för, det gör de ju ialla fall, det gör alla. Jag kan ju måla en svensk flagga o den kommer att läsa olika av alla.

Carl-Johan De Geer skriver om att vara konstnär i Mandrake finns inte mer: Att bli konstnär var förstås ett sätt att försöka slippa livets problem – att hamna vid sidan av allting, alla påtagligt ohyggliga platser, alla uppenbart slavliknande situationer. Men det fungerar inte.det går inte att stå utanför.jag har ett personnummer vare sig jag vill det eller inte. Jag är konsument, jag är producent, jag är involverad.

Drömmen om att stå utanför? Kanske. Önskan att inte behöva växa upp, slippa ta ansvar, vara vuxen…konstnär kan få bli ett alibi för att leka. Som konstnär får man göra saker utanför protokollet. Man har rätt att undersöka saker [leka] utan att egentligen behöva förklara sig.

Vem vill inte ha det så.

Nu tänker jag skita i att jag vill vara en sån som filmar o gör koola stora grejer o det ena o andra…jag skall fan måla akvarell (hav o hela skiten) o rita…nakna tjejer o kaniner med kniv o lite annat.

För att det är gött.

En jag känner fick värsta migränen efter ett besök i min ateljé.

en häst

...o nåt blått.