Det är ju en bluff det där.
Göteborg skall söka sig ner emot vattnet. Emot havet. Inloppet rörelsen historien nutiden framtiden.
Eller hur.
Gbg skall vara lite modig o bjuda in lite olika grupper att arbeta fram en plan för hur det kan bli o vara när man har grävt ner vägen o djupa hål i plånboken.
ok.
whatever.
Vad hände med alla de goda tankarna i Södra Älvstranden-projektet?
O när jag gick förbi Esperantoplatsen häromdagen o rundade hörnet från caféet o såg fram emot kidsen o brädorna o livet o pulsen...ellr ja...ialla fall kidsen o brädorna o det välbekanta ljudet av hjul/trä/sten som ropar lekplats o kom kom hit här händer det lite nåt.
tystnad.
byglar.
i rostfritt.
fy fan så dumt!
den del av staden som ville leta sig ner mot vattnet, rinna ditåt med händelse o rörelse, har stoppats upp av patetisk ängslighet.
det som var en plats som hade börjat hända, som var tyst o lit ekall men ändå full av rörelse o ljud o något man tittade lite på/åt när man gick förbi...eller stannade lite för att kolla lite trix...har nu reducerats till en stilla tom plats med endast en riktning/mening: sitta.
en plats för sittande.
bara.
men utan incitament.
vem skall sitta där?
lattemammorna o lunchätarna o tamed-kaffe-studenterna sitter redan på andra ställen.
Inget erbjuds för att ändra det.
Kungstorget är en levande plats idag tack vara Salwas falaffel (Göteborgspriset?), de stod ut i regn o rusk o sol o kyla...de såg till att det gick att få stans bästa falaffel året om...Kungstorget blev en plats att räkna med igen...
men bakom esperantoplatsen...ett nybyggt litet torg?
för helvete!
Byglarna på stenen lyfter många frågor. Om stadens ängslighet, om ryktet att några (välbärgade?) boende har klagat på ljudet, om att det ungdomar gör väldigt ofta kommer långt ner på prioriteringslistan...
för vem är det offentliga rummet?
för lite välbetalda övre medelålders?
för andra?
för (spännande tanke) alla?
fuck.
låt ungarna skejta, öppna lite shyssta lunch-hak med ta-med-möjlighet, låt alla få plats, skapa riktningen med blicken från platsen ner mot vattnet...
med tiden kanske man till o med kan stänga av trafiken.
hur svårt kan det va?
2 kommentarer:
En natt skall de boende vakna. De kliver sömndruckna upp och letar sig fram till fönstren. De ser hur någon sprutar eld där nere på torget. De undrar vad som pågår. Bakom dem kommer deras närmaste smygande, och de står tillsammans och tittar ut på torget, där vinkelsliparna fått upp ångan. Det pågår hela natten, och nästa natt, och nästa. TiLLS aLLt Stål Är VÄck.
o vi skall stå där...stampa takten slå på trumma vissla i pipor.
det blir en fest med serpentiner o det hele.
slipat o lent som en bejbybak skall det va...
sen är det bara fram med tonåringar o brädor o en återfunnen tro på staden som plats för möten.
yeah bejjjjjjby.
Skicka en kommentar