Brew dog / 21st century heroes

Med sin fina folkis placerade sig just Brew Dog högt högt på listan bland moderna hjältar. Klart att det är mer klös i den starkare, men som alternativ till andra 3,5or står den sig gott o bra.

Direkt väggarbete

Jag tror att detta skulle funka bra på större vägg.
Det skulle bli en fin offentlig utsmyckning.

Mitt i tiden

...tre timmar har gått. Kanske har det varit femtio besökare. Det är ett bra rum, en bra plats. Bilderna får ta plats, o rummet stretar emot, tar tillbaka, ger igen. Springor mellan brädor går rakt igenom bilden. Allt blir ett.

UtställningsTXT till "Tio små hus"

Den [livs]nödvändiga ofullständigheten.

I det ofärdiga, i mellanrummet, finns det plats att inte veta.

I det här projektet har jag arbetat med det ofullständiga.

Med spår, försök, skiss, möjligheter.
Jag har försökt lokalisera det som finns utanför bildens naturliga fokus,
vid sidan av det som berättas. Jag har arbetat med det ännu inte bestämda tillstånd,
där alla svar fortfarande är möjliga, där bilden ställer följdfrågor och ger många

ingångar.

Där allt är rätt.

Jag vill inte säga till dig vad du ser.
Jag vill att bilderna skall ge dig frågor snarare än svar.
Jag vill gärna utmana dig en smula, låta dig läsa mellan raderna,
hitta din egen berättelse.

/Mattias

Note to oneself

Sommar o varmt: vattenfärg
Höst o fuktigt: nåt annat

Det torkar aldrig. Det blir väldigt mycket tålamod o väldigt lite precision o snabbhet.

Precision snabbhet tålamod

Sa min bildlärare.
Det är akvarell.
Då var jag 16 o gick i gymnasiet o hade just investerat i min första målarlåda, med fina penslar till.
Nu, har jag samma låda o penslar, o jag sitter o väntar o väntar på att det skall torka så att jag kan fortsätta.
Man hinner onekligen tänka när man målar vattenfärg.
Kanske är det just det som gör akvarellen så speciell, för den som målar, att man måste vänta, det går inte att stressa, o ändå när det väl gäller måste man vara med, då kan man inte ha huvudet annanstans.

Det gör inte bilderna nödvändigtvis intressanta att titta på, men det är kanske inte därför man håller på.

Vi får väl se.

Barn som ger betyg

Rampljuset. Snajdig barnshow på svtB.
Ett enkelt koncept: fyra olika artister (en trollkarl, en bolltrollare, en dansare och en mänsklig robot, typ), alla får 2,5 minut i rampljuset som Max, men måste sluta om publiken tycker att det är tråkigt, då manometras det friskt o rampljuset släcks.
O så en liten trepersoners jury som har åsikter o ger tips o råd inför artistens fortsatta gärning.
Idol-konceptet.
Men ändå. Barn i publiken, barn i juryn, vuxna i rampljuset.

Det blir besynnerligt.
Barn som sitter o säger till vuxna artister att de borde vara mer påhittiga.

Eller är det kanske något bra?
Att barnen får en plats i åsiktsbranschen?
Att deras röst oxå räknas?

Fan vet.

Döden

Konst eller säd?

Moderaterna har tagit studenten.

Vem vid sina sinnens fulla bruk kan rösta på de här jönsarna?