Eat - dont speak.

Tokyo
Dag 1

Landar på Narita efter närmare 20 timmars resa. Nattens flygning var behaglig, lugn, men med film tomatjos vin och mat istället för sömn.
Sol och hög luft. Blå himmel.
Tåg från flygplatsen, byte, tåg ut till Kokobunji. Två timmar sammataget.

Framme, känner igen mig, hittar vägen nu, vet vart jag ska. Tar en espresso på Starbucks och promenerar på de smala gatorna, mellan de tätt liggande villorna, alla med fördragna gardiner. Väldigt ptivat.

Kommer lagom till lunch. Balanserar bricka med 10 olika saker jag inte vet vad de heter eller hur de smakar. Är vrålhungrig, tar för mycket, äter hälften.

Letar upp min kollega.
Det tar en stund, han är någon annanstans.
Får rumsnyckel och betalar, går till rummet o lägger mig en timme.12 grader i rummet, som att ligga i ett kylskåp, inget varmvatten.
Kommer tillbaka till kontoret stel som en robot.
Möte om kursen. Planering och diskussion om hur och vad och när.
Contemporary art is about thinking.
Tre ordpar: main & sub, growth & support, adult & child
Detta skall studenterna jobba med.

Sen går det undan, studenterna har vernissage på en utställning om rymden; ett samarbete med astronomer, ost o vin o skål o presentera o hejhej o alla glada.
En fin utställning, mycket jobb.
Sen middag, alla vindögda av trötthet.

I säng vid tiotiden.
Sömn, den första på länge.

Dag2

Sovmorgon. Ris och lax till frukost ute i solen.
Till kontoret fixa internet (inte det lättaste visar det sig, mycket proxy), göra klart föreläsning, leta bilder, greja powerpoint.

------------------------------------------------------------

Föreläsningen gick bra. Svårt att vara tydlig och samtidigt få med saker som känns viktiga när publiken knappt förstår engelska. Prata långsamt, ta om, säga igen.
Det hela gick ändå bra.

Försökte mig på idén om att konst kan vara:

[art can be] metaphore for living

Life is not always beautyful

Art is not always beautyful

Ur en diskussion vi hade innan, om att mycket av den japanska konsten ligger på ytan, och är fin o rolig o vacker, men sällan tar tag i svårare frågor.

Det är vår utmaning för veckan.

Jag prövade också:

[life] react + idea + action + context + communication

Jag är inte helt säker, jag tog det i farten, men kanske flyger det, vi får se.

Studenterna fick med sig hem att tänka på What do you want to change?

Alla glada, om möjligt något förbryllade.

Middagsparty på HongKong (närmaste kinesrestaurangen, den bästa i världen står det på skylten, svårt att säga, men det smakar mycket bra. Alla kommer hit, när vi var där satt studenter vid ett bord, vi vid ett tillsammans med forskarstuderande och universitetets vice president vid ett tredje bord. Bra stämning.)
O skål o mat o skål igen och vidare till Yakitori och grillspett o saké o skål o hej och nya trevliga människor o stanna länge med en av kollegorna o lära sig många nya saker om den japanska kulturen.

Hemma sent.

Dag 3

Lite ofrivillig sovmorgon, nötter och grapejos till frukost.
Gruppdiskussion med deltagarna i projektet. 13 stycken plus lärare. Över förväntan bra. Efter två timmar var en trave ämnen samlade och de rörde sig ungefär i samma sfärer som hemma; massmedia, behovet av mer ansiktstid istället för bara mobil och internet, traditioner, miljö (varför köper vi vatten på flaska när vi har jättebra dricksvatten?), genus och våld i hemmet.

Det var onekligen rejäla ämnen att bita tag i, vi adderade ett ordpar: safe & unsafe

Lunch. Ett litet litet nudelhål i väggen. Tio platser vid en disk, betala i en maskin först, vänta, få maten när det blev ledig plats. Jag var hungrig, men inte utsvulten så jag tog en liten skål…och fick den största lilla portion nudlar jag någonsin har sett!
Det var en middag för tre. Runt mig såg jag hur de andra sörplade i sig hela sin skål på 8 minuter blankt, och själv fick jag kämpa för att ens komma ner till hälften, och sekunden som vi började prata lite, för att det knappt fanns plats för mer mat, tittade kocken på mig och sa please focus on your ramen, we dont have many chairs.

Jag orkade inte mer.

På eftermiddagen har studenterna arbetat i mindre grupper, med ordparen och diskussionen som bas, för att hitta ingångar i hur de kan arbeta med gestaltning av sina idéer. De skall arbeta utomhus, inom universitetsområdet.

Ikväll: lugn o tidig säng.

Dag4 (söndag)

Jag kunde inte sova. Tog en lång promenad i Kokobunji, längs gator med folk o gator utan folk, mellan hus och förbi nattöppna 7-11.
Skönt att röra på sig.

Idag: Utomordentligt väder. Sol och blå himmel.
Svårt att komma ur sängen. Sovit 11 timmar.
Studenterna arbetar snabbt och spännande saker växer ur deras projekt. Objekt, film, perfomance. Nu har vi handlett färdigt, resten av veckan arbetar de själva. Presentation på fredag.
En fin cykeltur genom Kokobunji på lunch till ett fullsatt Sushi-på-löpande-band-ställe.
Så gott. Så mycket.
Svårt att sluta när de godaste sakerna bara kommer rullande.

Nu är det slut för dagen. Studenterna klipper film och bygger skulpturer.
Jag tänkte vila lite. Kanske en middag eller en bar senare.
Kanske läsa lite bok.

Jag fotograferar så mycket jag kan. Är fortfarande lite ovan vid att fota digitalt, att det är ok att braka av 16 bilder av ett träd, o sen spara ett, kanske.

Är lite feg.

Försöker vänja mig.