Den här handlar om framgång och hur vi mäter det och vad man mer kan tänkas titta på i frågan varför några lyckas o andra inte.
Helt ok.
Men det mest intressanta är de referenser han gör till olika forskare och deras undersökningar, hur sambanden byggs mellan arv, miljö, möjligheter, tid osv.
En del handlar om kommunikation, den är förstås xtra intressant.
(tex att den Västerländska språk-kulturen är avsändarorienterad, det ligger på avsändaren avv vara tydlig med budskapet, medan flera språk-kulturer i Asien är mottagarorienterade, mottagaren skall tolka det som kommuniceras.)
Skulle jag rekommendera den här boken?
Ja, det tror jag.
6 kommentarer:
Känner att jag måste läsa!
Intressant det där med avsändare och mottagare i olika språkkulturer. Har aldrig slagit mig att den skillnaden finns.
Kinesiskans (vet inte hur det är med de andra asiatiska språken)skriftspråk bygger ju på bilder, kanske blir man mer van att tolka om man är uppväxt i en sådan tradition. Vi har någon slags föreställning om att allt skall tolkas bokstavligt... kanske för att vi skriver just så, med bokstäver. Här blir man väl snarare lite sur om mottagaren börjar tolka in en massa som man inte sagt.
På förra skolan jag arbetade fanns en tjej med dyslexi, hon och hennes föräldrar hade kommit i kontakt med KAT-metoden, vad jag förstår så är det en metod där man lär sig läsa orden som bilder istället än som just ord byggda av bokstäver. Om man ser ordet OST tex så skulle man lära sig att se HELA ordet som en symbol/bild istället för att försöka läsa ut ordet från vänster till höger. De påstår att det var till stor hjälp... jag tycker att det låter intressant.
...eller CAT-metoden heter den nog.
Glappet: Men är det inte det vi gör när vi läser, ser hela ordbilden? Det trodde jag var att vi kunde läsa, våra ögon hoppar från ord till ord och inte från bokstav till bokstav när vi avkodar orden.
Ja, jag ser det så också men jag tror inte alla gör det. En språklärare jag pratat med tycker bara att orden är uppbyggda av bokstäver... eller stavelser. Vad jag förstår så är det också den vägen man lär sig läsa i skolan... det kan hända att det inte är så längre men det har varit så (enligt den där språkläraren). Man lär sig läsa genom att koda av bokstäver och stavelser. Den här metoden (skall inte säga att jag är så påläst men som jag har fått den berättad för mig) går ut på att man lär sig läsa av ord som bilder inte som uppbyggda av bokstäver. Man måste visserligen lära sig långt fler bilder utantill än de antal bokstäver man måste lära sig men för en del blir det ändå mer logiskt och lätt att förstå på det viset.
Alltså istället för att lära sig att katt stavas K A T T för att A:et är en kort vokal och det alltid är (vilket det inte alltid är) dubbelkonsonant efter kort vokal så skall det vara två T och att det börjar med K för att det är symbolen för just det ljudet osv... istället för det så lär man sig att KATT i sin helhet är bilden/symbolen för det djur man uppfattar som katt. Man bryr sig alltså inte om att bryta ner orden i delar för att förklara regler kring uppbyggnaden utan ser det kort och gott som en bild.
Alltså det används i själva skriv/läsinlärningen.
Hm, det blev en invecklad förklaring :)
Hmm, så kanske det är. Men vem fasen tänker långa och kort vokaler när man läser ordet KATT? undrar jag.
En parentes: Man kan lära ettåringar läsa ordbilder, eller känna igen ordbilder. En kompis plågade sitt första barn med det och barnet kunde många ord. Då. Sedan växte det och glömde alla ordbilder. CAT-metoden verka hur som helst vettig.
intressant. skall kolla upp mer om det.
Boken är helt ok, inte jättebra, men den har lite olika saker om utbildning som kan vara bra grund för diskussioner.
Skicka en kommentar