Har man inte blod i avföringen var det inte riktig fest igår.

Brukar jag säga.

Och så funderar jag på den mycket underliga situation vi är i. Sverige.

Moder Swea. Fosterlandet.

Va i helvete är det så pågår?!
SD-grisar i varenda vrå. Nöffandes o bökandes om att vi inte har råd o lust o möjlighet att öppna våra dörrar för de som är i nöd.

Hela alltet känns upp o ner.

Jag tycker att vi borde ställa oss frågan om vi har råd att vara rasister?
Har vi råd o lust o möjlighet att ha så många brunskjortor i vårt land?

Jag känner mig matt o ledsen o skamsen över hur vårt land blivit.
Skulle vilja flytta.
Frågan är var?