Jag kör bil nu. På Sardinien.
Det är ju smått fantastiskt. Efter 25 år har jag körkort.
#friheten
O så kör vi runt här på små vägar där alla kör för fort o vi badar eller handlar eller åker till nån stad för glass.
O vi kör fel.
O det är varmt.
Inte som i helvetet utan behagligt.
Och när det är semester o man har tiden o ingen strävan o det enda som egentligen försegår är äta bada vila köra äta så blir andningen långsammare o blicken på ett sätt stadigare och jag tänker på alla de där sakerna som kändes så viktiga i Maj o allt det som skall göras efter semestern o det blir så perifert.
Suddigt nästan. (Det kan vara vinet:)
Gör mer, äg mindre.
Det känns inte som att det någonsin igen kan vara möjligt att bli stressad över alla småsaker som omringar vardagen.
O så vill jag ha en bil.
Det är en overklig känsla.
Jag som alltid cyklat. Jag älskar att köra bil nu.
Jag vill ha en bil.
O jag vill inte sträva mer.
Det räcker. Jag är ju nöjd.
Jättenöjd.
Men en bil.
En Alfa Romeo kanske.
Det hade varit fint.
_________________
