något om att lyssna på sig

If there is a doubt, there is no doubt. 

                                                      //Robert de Niro RONIN

----------------------------------------

Något om att göra egna böcker

Jag kollade SeaLemon's klipp på tuben, mycket bra. Fick med mig det jag behövde.

Lånade lite böcker oxå. Kollade mest på bilderna.

Köpte de där fina grejerna på Rum för papper. (nål, tråd, syl, klämmor...papper)

Kopierade ur skissböcker, dubbelsidigt, slumpmässigt.

Provade lite olika bindningar. Såna man sydde ihop.

Lim blir nästa gång.

Å så blev det ett zine, saddle stitch-bundet.

VIEW#02

-----------------------------------------------------

Något rör på sig

oklart vad

men det är tydligt

Att hitta in

fokus på detaljerna
noggrannhet
-------------------------------------
Att ta det hela på allvar.
Att verkligen mena det man gör.
På riktigt.
Inför sig själv naken.

baksida

Om du bygger en regnbåge...

Från sommaren 2012. En film av Birgitta Lagerlund.
Arbete med Cell, Gerlesborgsskolan, Bohuslän.
(ryktet säger att delar av regnbågen fortfarande står kvar)



Om du bygger en regnbåge så följer jag med from Birgitta Lagerlund on Vimeo.

-----------------------------------------------------------

något om att sätta scenen och låta saker hända.

Frisbeekultur

Detta pågår nu.
Nu Nu Nu

Vi skall skicka ut discar i brevlådan till 12åringar.
Innan sommarlovet.




Gå in på discen.se
Var en del av det hela.
Nu.

-------------------------------

Nu åker vi.

Teckna i rummet.

Jag tror att det är teckning. Eller abstraherat rum.
Skala 1:1
-----------------------------------

Börjar om nu.
Efter arbetet i korridoren på Stadsbyggnadskontoret har det varit ganska stilla.
Post-utställnings-planlöshet.

Nu börjar några saker visa sig lite mer.
Formera sig.

rensa / se över / återblicka

---------------------------------------------------------
man skall inte tro på allt man hör
men 
det gör jag ändå

...

...och känslan av att något viktigt är i periferin utan att riktigt formuleras.

Trampa vatten.
Marschera på stället.
Ett två ett två ett...

------------------------------------
Under ytspänningen tusen ord.

några saker är klara, några inte

@ äter upp tiden

ett zine :)

Egentligen är det väl inte mitt första. Någonsin.

Men jag fick hjälp att för första gången printa dubbelsidigt...så att det faktiskt kan utvecklas till nåt.

Så småningom.

I like it.

---------------------------------------------
tänd brasa
omelett
stillhet
kaffe

auto focus / kawamata

vågen som sköljde in börjar mattas av

tur är väl det

saker glöms o några göms

en del får stå i kö lite för länge.

ibland är inte autofocus lika snabb

då blir det lite svårt att se alla detaljer i rörelsen

mot detta hjälper enkla sysslor som tvätt

och disk

Olafur Eliasson har massor med folk som

jobbar åt honom ser jag i en bok jag lånat

....[]

enhörningen

 

yellow cats

Lilla katten sover under sängen.
Eller på stolen.
Eller under trappan ute i farstun.
----------------------------------------------
och LEUCHTTURM istället för Moleskin
vi får se.

TPB AFK / Steal this film

Intressant om en av samtidens rörelser.
Hur kommer vi att se tillbaka på den här tiden?




Och den lite äldre Steal this film.

Intressant diskussion om hur det är med konsumtionsvanor, om att vi ändrar våra mönster och då måste de producerande industrierna följa med. Eller måste de det?
Och hur är det med upphovsrättskydd egentligen?
Måste vi?

s p a c e s

kaffe
omelett
tomatmacka
tzatziki
---------------
öl (en) (kall)

att stå i kassan

Damerna pratar om att stå i kassan.
Snön har regnat bort.
Knivbråk på Hisingen.

Solen.
Äggmacka o kaffe.
Kontor på en annan plats.
Rymd och Beryll.

Telenor o PadThai

samlade bilder av ett minne

--------------------------------------------------------------------------
Drömmen av ett hus.
Så jag minns det.
Från fönstret.

Från då.
Jag önskar att du hade varit där.

Tom Sachs / ten bullets

Två fina.

Från Studio TOM SACHS

-------------------------------
Jag skall försöka ta till mig det där med att vara fokuserad och behandla rummet som heligt.
Det var fint tycker jag.
Att rummet är något man behandlar med lite vördnad.

Om man är vad man äter, vill man ju inte äta svin.

Tofu med spenat, japanskt ris, omelett, gurksallad.
Hemma ensam.

Rådjursytterfilé med rödvinssås, potatiskaka,
savoykål/ostronskivlingsfrikassé. Med fru hos vänner.

                         

Kalvytterfilé, svamprisotto. Hemma med fru.

Sushi. Med kollega.

Häromdagen åt vi en middag hemma som var både god och lite snygg. Jag tog ingen Insta-bild. Efteråt kändes det lite tomt. Igår åt jag med min fru på restaurang, ingen bild då heller. Nu känns det som att jag måste skriva vad jag åt för att det skall kännas verkligt.*

Jag läste i en bok (Berättelsen om Pi?) om två män från Indien som möttes på en restaurang i Canada. De samtalade om bestickproblematik och hur det inte går att känna smak på samma sätt när man äter mad bestick som med händerna. Att känslan för struktur och konsistens tappas bort när inte händerna får vara med.
Jag tänker att jag kan förstå det.
Att mat är mer än något i munnen, såklart. Att det bör engagera så många sinnen som möjligt, kanske med fördel även olika kroppsdelar. Hur skulle man tex uppleva smaken av en liten sked sås som serverades på handryggen, eller på någonannans hand?

Kan det vara såhär, att vi har byggt en matkultur runt oss som baseras på att den skall ätas med bestick. Att det har kommit en kontinental finkultur (Frankrike 1700-tal?) med en massa attiraljer, bordsskick och ordningar som separerar folk från folk och att detta, tillsammans med storskalig matproduktion i sin tur i viss mån hjälpt till att distansera oss från det vi äter, och att vi nu tar tillbaka kontakten på ett sätt genom att prata om mat.
Vi pratar och beskriver, fotograferar och läser, bloggar och ser mat-tv.
Ryktet säger att det produceras nästan en kokbok om dagen i Sverige, o samtidigt säger (samma) ryktet att vi aldrig förr har spenderat så lite tid i köket och ätit så mycket halvfabrikat.

Jag tänker att det kanske är så att vi tar tillbaka kontakten med maten genom berättelsen. Vi verbaliserar det vi äter. Menyer är ju ofta väldigt deskriptiva med både råvaror och metoder, ett språk öppnar sig för oss inifrån köket med en terminologi som tar oss närmare både innehållet och hur det är tillagat.

Å så tar vi bilder.
Som publiceras på nätet.
Vad, hur och var vi äter blir en del av vår större egna berättelse. Där jag är en sån som äter ditten och datten ger ytterligare en möjlig lägesbeskrivning i den kommunicerade identitetsväven.
Men kanske handlar det inte bara om positionering, utan om något mer förknippat med själva matupplevelsen i sig. Att äta innefattar även att berätta om. 

I kommunikationen om vad var hur man åt (och med vem) finns ett förstärkande av upplevelsen, ett retroaktivt glutamat som höjer upplevelsen i efterhand.
Att dela bilder av det man äter kan även göra solo-måltider till något man anstränger sig för. Det blir värt att göra något mer än gröt.

Fotograferandet, delandet, pratandet blir alla delar i måltiden precis som smaken, doften och uppläggningen. Berättelsen befäster minnet.

*Ankleverterrine med brioche och portvinskokta körsbär

Rosastekt ankbröst serveras med rostad blomkål, blomkålspure samt en ragu på bondböner, mangold och pancetta.  Kökets val av tre ostar med hemlagad marmelad

Öl, vin, portvin, kaffe, rom

Form follows form

När det är vad det är. 

Det konkreta. 

Arbetar mot kravet på användbarhet. På att det skall bli nåt. På att man skall se vad det är. 

Det är ju något. 

Det är material. 

Det är olika dimensioner och olika strukturella organisationer som delar samma plats, hjälper varandra att bli till. 

Det är kanske oxå rörelse. 

Samla 

Hitta

Spara

Organisera

__________________

Ut