Återställt

För ett och ett halvt år sen kom vi hi första gången och
valde stenbrottet som plats för vårt deltagande i Bottna Land Art 2011.
Efter den sommarens utställning stod arbetet kvar under det kommande året som ett pilotprojekt för Experimentyta Land Art.
Och slutligen som en kombo-utställning sommaren 2012 på KKV och i stenbrottet.

Idag städade vi ut området.
Lite vemodigt kanske, mest för att det varit en plats för oss att återkomma till med jämna mellanrum för kontemplerande av sakers tillstånd, och tältning.

Nu har vi sparat ut 1000 av de bästa pinnarna, resten blir material för framtida samarbeten.

---------------------------

Att arbeta utomhus har varit nytt för mig och det tar jag med mig in i nya projekt. Jag vill göra mer ute.

Cell tillbaka i Bottna

Nu packar vi ihop.
Ett arbete med 3000 läkt skall sammanfattas.
Vi sorterar och bär.
Eldar och lägger i ordning.

Det är slutet och början på samma gång.

brightness!!

resan inuti

-----------------------------
extrasäng
dubbelspel
visningsobjekt

tomheten inuti

kaffe
macka med ost
jos (flera glas)
kaffe + kaka
BLT
middag (med vänner)
kaffe + glass

mörker

Hembygd / Marabouparken

Är du i Stockholm nån gång under hösten, gå å se!

Så inbjudande o rakt, skönt befriad från snobberi. 

Roligt och vackert, om staden och utvecklingen och makten att bestämma, tolka, bygga, tycka. 

Catti Brandelius video om Förortsindianen i kombination med hennes manifest (publicerat 2007 på www.kultur.stockholm.se) om den framtida staden är precis vad man behöver i de eviga samtalen och diskussionerna om den urbana utvecklingen. Pang på. Gör såhär bestämmar-gubbjävlar så skall ni se att allt blir bra. 

Anna Witt låter etnologer som forskar på "ghetto-språk" (bara begreppet är ju lite så så) möta sina forskningsobjekt (unga killar i förorten) i Rap-battle.

I splitscreen ser vi båda utmanare samtidigt. 

Så roligt och utmanande, skiftet i ton och vem som nu har makten över ordet är briljant!

Fler forskare borde rappa sina rapporter och artiklar. 

Anna Högberg och Johan Tiréns Point of view (bilden) är så enkel, så tydlig, en idé precis uttalad och utförd precis så. Om man stod lite högre upp skulle man se andra saker. 

Ja. 

Och det är en byggnadsställning som rymmer hela världen. 

För mig var detta en sån utställning som när man går därifrån får en att känna dels jag önskar att det var jag som ha gjort alla de här bra grejerna, o dels att det är meningsfullt med konst.

Det är inte ofta det händer. 

Tack Marabouparken. 

Mattias Gunnarsson

--------------------------------------------------------------

mattiasg.se

en man och en kamera

alla var ledsna

---------------------------------------------------------------------------

free polaroid

kaffe

macka

kaffe

kaffe

lunch (macka)

kaffe

kaffe

kaffe

Kristian Berglund / When

Idag kom Kristians nya lilla bok, When, i brevlådan. 

Så fin. 

Jag vill oxå göra böcker. 

www.fumms.se

-----------------

under dagen

macka
cheeseburgare Mcd
flingor + mjölk
lax med potatismos
flingor + fil
----------------------------------
3 koppar kaffe

jag tar bilder för att minnas

för att minnas tillfället. för att frysa händelsen. bränna in den.

i huden.

---------



_ _ _ _ -ig
det är något man ser, som alla vet
men
ingen pratar om för det skulle göra alla skyldiga.




                                                                              _ _ _ 

...

---------------------------------------------------------

bilder ur flödet...

något om att vara i sitt element.

något om att vara i steget

något om att minnas

sånt man kan önska sig om man bara vet hur det uttalas.

skisser inför utställning

Har oxå gjort ljudet :)
Alla möjligheter att få ut det som bubblar över inuti.
Det måste ut.

Skissar i rummet

Bygger ritar klistrar.

Nu skall jag packa ner och återuppliva det i November.
Börjar hitta formen.

Till Jesper

Brev till Jesper Waldesten

Jag kom över din bok 365 Waldersten på biblioteket och nu ligger den här på bordet och jag vet inte hur jag skall göra.

Jag känner avund Jesper, avund. 

Det är ingen fin känsla minsann, inget man går runt och stoltserar med precis. 

Men så var det. 

. 

Jag vill vara du. 

Så enkelt är det. 

Jag vill också så gärna våga allt det som du vågar. 

Men när jag skall rita så blir det ansträngt. Ordnat. 

Jag skall verkligen försöka lära mig av dig. 

Nu jävlarrs Jesper, nu jävlarrs!

Tack för att du finns. 

//Mattias

_________________________

Mattias Gunnarsson 

Tecknar i rummet

Whiteboard-penna

Skyddspapp

Väggfärg

Skisspapper

Tusch

Träbitar

--------------------------------------

Silvertejp

Häftpistol

Limpistol

Mattkniv

Materialen låter mig vara. Låter mig ta för mig i rummet utan att behöva be om lov. 

Lager på lager. Collage. 

Tecknar målar bygger ut i rummet. 

Låter bilden ta plats. 

Jag vill fylla ett helt jävla jättestort rum!

_________________________

Jag gör precis det jag vill. 

Tar ner

Tar ner det gamla.
Ger plats för nya.
Bilder.

Lyssnar på Transvision Vamp och minns slutet 80-talet.

Jag tror inte att det betyder något egentligen.

Skulpturer i Pilane och Bill Viola på Akvarellmuseet.
Bra dag.

Men ändå.
Det är som att man förväntas fatta, räkna ut vad konstnären har tänkt, vad hen egentligen menar.

Skit i det!
Upplev.

Templet uppe på berget funkar så bra tycker jag för att det är skitfint och platsen de ligger på är skitfin.
Det är en massiv upplevelse att vara där.
Det räcker.

Bill Viola oxå.
Det finns säker massor med mening och undertexter.
Men jag tänker inte läsa dem, jag gillar att se hans bilder av vatten.
Människor under vatten.

Det räcker gott.

Vår tids rädsla för intrång

Min plats. Den egna ytan den egna tiden. Autonomiteten.
Kom inte innanför.
Mitt.
Rum.

Läser lite sommardeckare (o plöjer ett gäng på film) o de verkar alla handla om relationen mellan det privata och det utanför, och rädslan för att någon skall överskrida den gränsen.
I varenda berättelse återkommer just detta, att någon bryter sig in, tar sig förbi innanför.
Så kryddas det såklart med att barnen rövas bort, dödas, hotas, vilket ju torde vara de flesta människors absoluta mardröm, men det finns något mer.
Något som kanske är den tid i vilken vi lever, att den största rädsla vi har är den att vara tvungna att släppa in det främmande.
Att någon tar sig förbi vår kontroll.

Rätt lustigt att tänka sig deckare som spegel av samtiden.