bilder ur flödet...

något om att vara i sitt element.

något om att vara i steget

något om att minnas

sånt man kan önska sig om man bara vet hur det uttalas.

skisser inför utställning

Har oxå gjort ljudet :)
Alla möjligheter att få ut det som bubblar över inuti.
Det måste ut.

Skissar i rummet

Bygger ritar klistrar.

Nu skall jag packa ner och återuppliva det i November.
Börjar hitta formen.

Till Jesper

Brev till Jesper Waldesten

Jag kom över din bok 365 Waldersten på biblioteket och nu ligger den här på bordet och jag vet inte hur jag skall göra.

Jag känner avund Jesper, avund. 

Det är ingen fin känsla minsann, inget man går runt och stoltserar med precis. 

Men så var det. 

. 

Jag vill vara du. 

Så enkelt är det. 

Jag vill också så gärna våga allt det som du vågar. 

Men när jag skall rita så blir det ansträngt. Ordnat. 

Jag skall verkligen försöka lära mig av dig. 

Nu jävlarrs Jesper, nu jävlarrs!

Tack för att du finns. 

//Mattias

_________________________

Mattias Gunnarsson 

Tecknar i rummet

Whiteboard-penna

Skyddspapp

Väggfärg

Skisspapper

Tusch

Träbitar

--------------------------------------

Silvertejp

Häftpistol

Limpistol

Mattkniv

Materialen låter mig vara. Låter mig ta för mig i rummet utan att behöva be om lov. 

Lager på lager. Collage. 

Tecknar målar bygger ut i rummet. 

Låter bilden ta plats. 

Jag vill fylla ett helt jävla jättestort rum!

_________________________

Jag gör precis det jag vill. 

Tar ner

Tar ner det gamla.
Ger plats för nya.
Bilder.

Lyssnar på Transvision Vamp och minns slutet 80-talet.

Jag tror inte att det betyder något egentligen.

Skulpturer i Pilane och Bill Viola på Akvarellmuseet.
Bra dag.

Men ändå.
Det är som att man förväntas fatta, räkna ut vad konstnären har tänkt, vad hen egentligen menar.

Skit i det!
Upplev.

Templet uppe på berget funkar så bra tycker jag för att det är skitfint och platsen de ligger på är skitfin.
Det är en massiv upplevelse att vara där.
Det räcker.

Bill Viola oxå.
Det finns säker massor med mening och undertexter.
Men jag tänker inte läsa dem, jag gillar att se hans bilder av vatten.
Människor under vatten.

Det räcker gott.

Vår tids rädsla för intrång

Min plats. Den egna ytan den egna tiden. Autonomiteten.
Kom inte innanför.
Mitt.
Rum.

Läser lite sommardeckare (o plöjer ett gäng på film) o de verkar alla handla om relationen mellan det privata och det utanför, och rädslan för att någon skall överskrida den gränsen.
I varenda berättelse återkommer just detta, att någon bryter sig in, tar sig förbi innanför.
Så kryddas det såklart med att barnen rövas bort, dödas, hotas, vilket ju torde vara de flesta människors absoluta mardröm, men det finns något mer.
Något som kanske är den tid i vilken vi lever, att den största rädsla vi har är den att vara tvungna att släppa in det främmande.
Att någon tar sig förbi vår kontroll.

Rätt lustigt att tänka sig deckare som spegel av samtiden.

Hasselblad center

Ny Nordisk Fotografi.

Hanna Jagare bygger grejer.
Hon samlar, bygger, fotar det, fortsätter.
Blandar material.
Tar ut bilden i rummet, tvingar mig att förhålla mig till bilden och rummet samtidigt. Jag blir en del av bilden.

Hennes arbete är behållningen.

Jag tänker mig att i en tid när alla är fotografer och bilder är allt överallt blir hennes taktila rumsbilder en viktig undersökning av fotografiet som medium.

Jag tänker att fotografier är två olika saker: motivet eller tekniken. Förmodligen vill de flesta att det skall vara båda, men jag upplever sällan att det blir så.
Antingen tittar jag på bilden, som teknik (polaroid eller svartvitt eller suddig eller superupplöst), eller så ser jag moivet o berättelsen o då måste berättelsen betyda.

Ofta lämnar den mig oberörd.
Och, med en undran över varför det är just foto jag ser, om det nu är en så bra berättelse som det ändå ofta kan vara, varför är det inte mer?

Hannas arbete är mer.
Det blir en bild, som oxå blir rörlig när jag rör mig.

Jag skall genast gå hem och börja samla.

kylskåpskoloni

nytt liv

annat liv

det oönskade ändå vackra

nya bilder

Nya bilder på mattiasg.se

från utställningarna i Bottna. KKV och Stenbrottet.

Nygamla polaroider.

Sista dagen

Om du bygger en regnbåge, så lovar jag att följa med. 

Workshop utanför Gerlesborgsskolan i Bohuslän. 

Barn och vuxna, byggde och målade i fem timmar. 

Vi nådde vattnet och guldägget. 

Det var sista dagen av en intensiv helg, med två utställningsrum och en workshop. 

Allt en del av samma material. 

Tack vänner, det har varit en fröjd att jobba med er. 

Mattias Gunnarsson

--------------------------------------------------------------

www.cellstructures.se

Två utställningsytor

Det är natt.
Vi har eldat och ätit och skålat.

Två platser klara.

I det avgränsade rummet på KKV en hängande struktur, ett omvänt landskap.
Stilla.

I uterummet, i stenbrottet, rörelsen.
Mer renodlad.
Tydligare.

Ett otroligt givande samarbete. Fyra röster.
Det uppenbara i att det blir annorlunda när man är fler.
Vi vet det, men ändå är det så satans shysst att få vara med och uppleva det.

Regnet vill inte sluta falla.
Allt är fortfarande fuktigt.

Imorgon skall vi arbeta med workshop.
"Om du bygger en regnbåge så lovar jag att följa med"

Rörelsen fortsätter och nya möjligheter öppnas.

Det regnar

Regnet har varit ihållande hela eftermiddagen och kvällen.
Nu är det natt och det mesta är fuktigt.

Vi arbetar med en hängande konstruktion.
Det är material från stenbrottet, men formen är annorlunda.
Att jobba i ny konstellation är onekligen fruktbart, vi ser nya möjligheter.

Imorgon är det vernissage.
Undrar om det kommer någon i det tråkiga vädret.

Åter i stenbrottet

Vi är tillbaka.
Cell, tillsammans med CaseStudio och Susanne Westerberg.
En utställning på KKV och en utveckling av arbetet i stenbrottet.
Det regnar lite på oss.
Vi har börjat ta ner delar av arbetet, gallra.
Vi återanvänder materialet på KKV. Bygger en ny struktur. En ny organisation.
Det känns viktigt att det blir något annat och inte bara en upprepning av något vi redan gjort.

Om du bygger en regnbåge...

...så lovar jag att följa med.

Cell har workshop på Gerlesborgsskolan i Bohuslän på söndag den 8/7 kl 10:00

Då skall vi måla och bygga.

Välkomna.

Alltid i rörelse

Nya saker händer.

Plattformen expanderar.

En kommunikationsbyrå NIMSHI

En blogg om kreativ process Malmö - København

--------------------------------------

Jag sträcker mig på tå och ser ut över kanten

................

Grafitti removal

Så enkelt, o så fint.
Miranda July berättar.
En film av Matt McCormick.






Genast vill jag ut o både måla över och fotografera det.








------------------------

Sommardagar

Första dagen på semestern.
Läkarbesök och tandläkarbesök.

Ute fallet det eviga regnet.
Inne ser vi statsministerns äktenskapliga förfall i Borgen.

Spelet. Historien. Mörkret.

Nu kommer dagar med stillhet.
Läste Yarden och fick gåshud och dåligt samvete. Kristian Lundberg skriver sig in under huden och det är mycket svårt att värja sig.
Från berättelserna om dem utanför.
De som gör allt det där vi andra inte vill ta i.
Likgiltigheten inför andra blir inte tydligare än såhär.

Jag flyr med Umberto Eco in i Paris och den påhittade smutsen. Så dramatisk och teatral, och sagolik.

Går in i gamla bildspår i en förhoppning om att hitta nya.
Har samtal igen om att våga släppa det tillrättalagda innehållet och göra det jag vill, som jag vill, utan att be om lov eller servera lösningen på sista sidan.

Vi får väl se hur det utvecklar sig.

From cj

Playgrounds.

http://cjwho.tumblr.com/

När man väl börjar titta o följa med i strömmen av bilder som presenteras är det svårt att sluta.
Det är ett bildspel som bläddrar oavbrutet dygnets alla timmar.
Och samtidigt som jag scrollar vidare så tänker jag att "det skulle jag vilja ha gjort o det o det"...