För att hantera stressen drabbades jag av penn-bullimi på IN-EX. den o den o den o den.
Att köpa material är ett sätt att förbereda sig för det oväntade, och för det oprövade.
Nu har jag lyssnat. O ritat.
Det känns bättre.
Fått bra respons på vad som funkar o inte.
Vi kommer att underhålla o dokumentera under året och projektet kommer sedan att få ny form. Mer om det senare.
Den porösa strukturen står fortfarande i skogen.
Nya böcker.
Douglas Coupland, Mike Davis och Andrew Kaufman
Schemapusslet läggs o höstens konturer framträder.
Kanske en ny stickad tröja?
O för två månader sen googlade jag mat i Lysekil för att se om det fanns nåt spännande, o fick tips om "gastropuben" vad-den-nu-hette.
Eller hur.
Vad är det frågan om?
Hur svårt kan det va?
Att ta så lite hand om sina gäster är direkt aggressivt.
Lysekil får en trasig fyr i betyg o jag hoppas hoppas att alla som sysslar med mat här fet-konkar bums o lämnar över till någon som har lite lite mer intresse för mat.
Snälla.
Som tur är behöver vi aldrig komma tillbaka.
Mattias Gunnarsson och Oskar Broberg, CELL.
För oss är CELL ett förhållningssätt, en plattform för mötet mellan forskningens och konstens praktik. Nätverk, dialog, spel-lek är begrepp som varit centrala i vårt arbete. Vi utforskar det uttalade eller outtalade som händer i gemensamt arbete. Vi strävar efter att frigöra lekens revolutionära kraft. CELLs verksamhet omfattar bland annat textproduktion, workshops, föreläsningar och händelser.
Det tredje landskapet – dialoger i 1:1
Material: 7 000 buntband (UV-beständiga), 3 000 läkt (180 cm, 25x25 mm)
Text: Ord från 370 ungdomar vid invigningen till En Kulturskola i Rörelse
Den 20:e juni 2011 arbetade CELL med invigningen av festivalen En Kulturskola i Rörelse, som samlade 370 ungdomar i åldrarna 12 till 18 år. Under tre timmar skrev deltagarna på läkten utifrån fyra givna ingångar, dessa byggdes sedan ihop till en gemensam struktur. Det gemensamma arbetet var en tidsspecifik händelse, strukturen monterades ner samma dag. Det tredje landskapet – dialoger 1:1 är en platsspecifik händelse som återanvänder materialet från invigningen genom att placera det i ett av stenbrotten vid Stångeberget. Läkten och buntbandens rörlighet ställs i dialog med urbergets fasta karaktär och stenbrottets tydligt avgränsade rum.
