o igen

i stillheten finns ändå rörelsen o kraften är så stark att det blir nästan omöjligt att hålla emot.

Letade efter: En låda med bilar (fysiska minnen / bevis på barndom) + låda med fotografier.

Hittade: En låda med bilar, en låda med fotografier och pusselbitar.

Rummet: Centrifugalt.

Jag slungas ut sekunden jag stiger in. Jag kastas ut tvingas i rörelse. Röran oredan minnena bilden i ständig förändring, i avsaknad av fixpunkt. Allt i transformation i metamorfos jag vill så gärna förstå men bär endast oslipade nycklar. Vissa av nycklarna är ju tandade klara men jag vet inte till vilken dörr de går vet inte vilka frågor de kräver. Tjugo frågor [ja / nej] Är det en färg? Är det en han? Är det ett minne? Var det omständigheterna? När tar omständigheterna slut och blir något annat?

att laga en kopp kaffe, eller att laga en kaffekopp är inte samma sak

Jag skulle varit duktig. Gått o lagt mig nu. Sovit. Kväll o lillnatt med vän o vin o ord o idéer o tankar om hösten o framtiden o det fyllde mig med energi. Med skratt o längtan.
Istället för att gå o lägga mig o vara förnuftig så tänker jag gå ut i regnet o köpa cigg.
På Shell.
I luckan.
Jag har fan semester, o sen i morse: en Fondportfölj. Fett vuxet. Vuxet så det räcker i alla fall tills man somnar o då behöver jag inte ta mer ansvar idag. Således. Rökverk.
Nu.
Imorgon nya äventyr.
Vänner från Hufvudstaden. Big Love.

o regn. detta regn.
Utan sol kommer Sverige bli en brygd av utbrändhet i Oktober November.
Bristen på ljus o a-vitamin kommer knäcka befolkningen.

eller inte.
skit samma egentligen, bara man är lite ledig.
ju.

under arbete

Dagarna: rita rita klippa klippa klistra rita. det är semester o regn o det går långsamt långsamt framåt.
Långsamt.

lite tankar...kväll...tv

Kollar Bones på TV. Som jag gillar. Som fan. Mord HiTek lite love. Fint som fan. Men det som slår mig… alla mord.

En idé: om man skulle kartlägga alla mord som sker o skett i våra svenska deckare; filmer o böcker, så skulle Sverige vara ett mycket obehagligt land.

Ganska kul när man funderar på det, att varje berättelse på något sätt förutsätter att runt omkring går allt på som vanligt, o det tänker Åsa Larsson Liza Marklund Håkan Nesser Mankell o alla dom andra.

O en annan sak, en film:

Escape from Gitmo

Plot: en skurkstat har ett fängelse på en liten erövrad snutt mark på en ö en bit ut i havet. Där råder inga internationella lagar, här finns ingen insyn, här råder inte demokrati.

Här hamnar vår hjälte, den tillfångatagne frihetskämpen med en djup tro på en demokratisk planet där människor kan leva sida vid sida med varandra och miljön.

Han rövas bort av den onda staten o smutskastas som en skurk…som en terrorist.

Men, en hjältemodig fritagningsinsats stundar o i slutet har många många obetydliga vakter med vapen gått åt saker har sprängts o i zodiaken i mörkret (they never knew what hit them) spelas tårdrypande musik o ord om global demokrati yttras av väderbitna spec.ops.

Vår hjälte är förmodligen fransk-algerisk, religiöst och statspolitiskt obunden, en frihetskämpe i den nya tiden.

idag. regn. nästan

Mobilanteckningar, Juli:

*Oil Peak

*Hjärtat är inte en konjunktur

*Centripetal Opus mundi

*obs. Svarta hjärtan!

*Klimatsmart

*En ställning för den som fastnat i tiden.

möjlighet för framtida sökande. men varför?

Sitter med fotografier. Flera tusen osorterade. Bilder minnen idéer tankar. Saker som hänt människor som varit. Många har blivit kvar, andra har försvunnit. Funderar över min dokumentationsmani. Varför är det så viktigt för mig att dokumentera allt som händer? Foto dagböcker sparade saker papper txter snuttar ljud film. Allt sparas arkiveras katalogiseras. Finns. Kvar.

Vad letar jag efter i alla dessa dokument?

o vad kunde tiden använts till istället?

Jag hoppas på att komma på det snart.

plats = situation

Det är inte rummet i sig som lockar, det är dess inneboende potential för berättelser. Det är rummets möjliga förutsättning att vara en position / plats för berättelsen [rummets narrativa potential]*
Du / jag.
Dom andra.
Rummet är alltid förutsättningen för intersubjektivitet, för hud mot hud mot mun mot fingrar mot –en. Mötet finns kvar i platsen rösten finns alltid ligger lager på lager på andras röster ovanpå eller under och de finns alla samtidigt och om man lyssnar ordentligt kan man höra dem alla.
Synkront. Nej. Asynkront.
Bara ni, fru Bandolin, vet hur de alla låter jag vet att ni vet jag vet att ni kan höra dem.

Äpple rosor tukt
Otukt
Leukemi lekamen fjärilsvingar utombords

Gräs förstånd förevändning försvar
Cinematik evighet
Föreståndare löv
O havet som aldrig slutar.





*Rummet som situation. Utanför sin egen möjlighet att avgöra skillnad mellan gott och ont.

Billy Corgan - Ja tack.

Lyssnar på Smashing Pumkins nya Zeitgeist o slås av vilket satans bra rockband de är!
Kommer aldrig att glömma Today o hur det kändes som att allt var ljus o tårarna rann.

O nu släpper dom en skiva 10 år senare som är så jävla jävla bra. Första lyssningen o jag ryser.

Detta kommer att göra gott för regniga sommardagar.

yeah!

spatial anorexi [½]

Anslag: Rummet blir elektriskt jag kan inte / sitta stilla / måste röra mig måste kontrollera det måste se ramarna se ritningen veta ordningen. Jag blir centrifugal*.
Ordnar: ordningen / _ _ _ _ _ _ **

Planlöst arbete tvingar fram nya vägar. Det som verkar omöjligt blir en öppen dörr o det som tidigare var sanningen blir –ism.

Hur många gånger kan det hända?






*Nu syns vi / rakt igenom.
** [katalogen] kronologin

andras bilder andras berättelser

Många bilder samlade från gator.*
Jag kan inte gå förbi dem.
Den här har funnits med länge.
Jag måste använda det till nåt.


Det kommer.

*En av mina bästa filmkaraktärer alla tider alla kategorier är han som samlar på fotografier från fotoautomater i Amelie.

En man hade kört linbana över ett sund på Irland i 27 år.
Jag undrar hur det känns att ha gjort något i 27 år.
Undra vad jag kommer att ha gjort i 27 år.
Det känns helt overkligt att göra samma sak så länge.

Ungar dunkar plåt på raggarmässa i Rättvik.
Källsortering o KRAV o återvinning o förnyelsebara energikällor... o traktorpulling!
Det går fan inte ihop.

Inser nu efter en dags arbete att detta ser ut som en nidbild av Anki o Pytte. Det är det inte. Jag avgudar Anki o Pytte!

ja, jag tror fan att det finns saker under det man ser.

Arbetet pågår. Samlandet växer utanför sig själv.

Bitar faller på plats o vid sidan av.

skit i miljön! vem orkar bry sig egentligen? Nu kör vi så det ryker!

Heja heja den Amerikanska drömmen. Heja heja stora bilar o frihet o konsumtion o tillväxt tillväxt. Idag firar dom nationaldag o det skall viftas flaggor o tårögt hålla hand på hjärtat o säga ramsa till banéret o det skall riktigt gosas i patriotism.
The American Way skall hyllas o alla skall stå enade för en väg som håller på att ta vår planet till en ny istid. Vaffan!?
Såg En obekväm sanning* o det var den sannerligen. Satt där o kände hur mattan dras undan. Hur skall vi förklara detta för våra barn? Vad skall vi säga? –Jo vi visste att vi var tvungen att förändra vårt sätt att leva, som fan, men vi sket i det…tja, vi tyckte nog att vi vill ha saker som vanligt o inte hålla på o vara tvungna att tänka på att släcka lampor o köra mindre bil o sluta flyga o inte köpa svinbilliga kläder o se över varifrån maten kommer o allt det där som är jättejobbigt faktiskt.
Nej hellre köra på som vanligt o så se till att vara så högt upp på stegen som möjligt när det skiter sig…för det gör det.

Om man får tro Al Gore, så riskerar isarna (nord o syd) att smälta ganska snart o det gör två saker:
1. Det höjer havsvattennivån i världen, o det resulterar sådär 100 – 200 miljoner hemlösa.
2. Om isarna smälter så är det stor risk att Golfströmmen stannar eller ändrar riktning, o vi får ingen värme i Europa, vi blir EU on ice. (förra gången det hände sjönk temperaturen till istid på elva år…)

O vad händer när 150 miljoner människor skall omflyttas i världen, om Europa är nästan obeboeligt?
Det blir tajt.
Vi sitter ju här o surar över några tusen asylsökande.

Det är inte ok längre att sitta på röven o bara vänta.
Vänder vi inte detta har inte våra barnbarn någonstans att ta vägen.
O det enda som kan överleva är skorpioner o de skitäckliga havsspindlarna** (bild).
O det är ju fan snart.


*För alla som inte sett den, gör det, den behövs verkligen.
**Jag har garanterat skrivit om dem förut, för jag tycker att de är så fasansfullt obehagliga…de har ingen kropp utan bara en samlande led i mitten, alla organ sitter i benen. De är bara ben. Fy fan!

vem fan vill inte vara kreativ?***

Läste i går, (DN):Fri kultur ger bättre tillväxt. Den talar om den kreativa klassen, Richard Floridas[$$] begrepp om alla de kreativa som samlas i kluster o som gör platsen bättre rustad. För överlevnad, för framtiden, för marknaden. Man pratar om kreativa människor som en helt egen grupp, en klass, o på frågan om den kreativa klassen inte bara är ett nytt ord för övre medelklass blir svaret att nja många ingår nog i båda, men den kreativa klassen utgörs av ungefär tio procent ur den traditionella arbetarklassen. Tio procent. Det känns marginellt. Försumbart nästan.
Det är nog här mitt problem ligger. I vanliga fall pratar vi om klass som något sedan innan bestämt, som vi gärna vill motverka. Vi pratar breddad rekrytering till högskolor o kvotering på arbetsmarknaden. Vi vet att klasserna finns, men vi vill sudda dem. Men så kommer en ekonom från Amirrikat o säger att hey, here finns en new klass, en exciting kreativ klass som både ökar livskvalitet and is good for marknaden! O alla ropar si si , bravissimo, den skall vi ha! Sen pratar vi bara om marknaden.
O så är vi med o konstruerar ett nytt klassbegrepp, en ny adel om man vill, med marknaden o tillväxtens gyllene drakar på skölden, o vi jublar. Är inte det lite konstigt? I Nätokraterna (shit va ofta jag tänker på den boken, den gjorde verkligen intryck) beskriver Alexander Bard o Jan Söderqvist det framtida nätverks- och informationssamhället med dess nya klasser Nätokraterna o Konsumteriatet. De som kan välja, o vet vad som skall väljas (N) och de som konsumerar, vars val är i en redan färdigställd tablå (K). Så läser man den o tänker att fy fan, är det ett sånt samhälle vi vill ha? Där information o sorterandet av den är det som är det nya kapitalet.
O så mitt när man sitter där o tänker så kommer Florida in o utropar de tre T:en* som framtidens modell o hej vad det går nu skall vi ta hand om de kreativa gullegull (de stackarna, som kämpar så hårt, dessa motgångens offer…) för det är DOM som skall ta oss ur krisen.
O vad händer?
Jag tycker i alla fall att det ser ut som att vi 1. Skapar en ny klass som vi kilar in i samhället utan att någon verkar bry sig. En klass som liksom kan ersätta de gamla nu när pengar inte räcker för att positionera sig gentemot plebejen. 2. Vi utropar kreativiteten o den fria kulturen som något viktigt för Marknaden, för tillväxten. Kulturen blir således inte något i sig, något för samhällskritiken för poesin för de större frågorna för njutningen för att vara det andra.
Är inte detta lite läskigt?
Jag får en bild framför mig av hur det sitter politiker o riktar pengar åt olika håll o stimulerar den fria kulturen o alla tror att vinden har vänt o Sverige skall satsa på ett öppnare kulturlandskap…men egentligen skiter de alla vad som händer (ju konstigare o friare ju bättre, man fattar ju ändå inget, man ser ju för fan inte va de e!) utan de vill bara att de små Kreativa arbetsbina skall befrukta den feta Marknadsdrottningen så att stacken kan växa.

O jag återkommer…det är något djupt oroande med skapandet av en ny klass. Jag gillar fan inte det. En klass som är sådär lagom anpassad, en designer-klass, uttänkt som ett Tolkien-guild, en lång en kort en stark en smart. En klass som alla vill tillhöra. En klass som man lite får skylla sig själv att man inte är del av, en Amerikansk alla-kan-om-dom-vill-klass. Inte en klass man föds in i, med kalender o titel o goda seder, eller inte. Utan en klass som pekar finger o säger viiiiiii är kreeeeeaaatiiiva**, det är inte du. En klasstillhörighet man skapar sig, o också kan klandras för att stå utanför (under).
Eller … så har den alltid funnits, o verkat mer gasaktigt utan givna regler utan tydliga konturer o genom detta också varit helt onåbar, o genom Florida kanske vi kan få fatt i den, o se på den o tillåta en annan insyn. Ge ondskan ett namn, utan namn blir ondskan alla.
Typ.
Då är det kanske inte så dumt ändå.




*Talang, Teknologi, Tolerans
**(vi har en ny kariääääääääääääääääääär!)
[$$] creative class group

sorterar bilder o hittade dessa o jag vet inte varifrån de kommer, men jag skrattade.

Nu är mellan då o sen.

Innehåll
Jag rusar.

Bild: jag springer som när man springer fort, fast inte ger allt man har, och emellanåt tappar man nästan balansen kämpar en sekund för att finna fotfäste ramlar aldrig grusar inga knän, upp igen man får fatt i sig får fart igen inte stanna inta stanna. Vidare vidare inte bort inte till. jag skall springa ikapp horisonten.

Hjärtat slår hål inifrån. Jag sitter stilla. Ett skal.

Tittar i gamla skissböcker. Så mycket ord bilder idéer tankar.
Allt får ny läsning ny mening*. Tiden blir cyklisk händer igen blir till om och om igen.
[jag läser allt samtidigt]

_ _ _ _ _ _ / -ism**

Fragment delar bitar. Små skärvor av tiden.

Jag släpper respekten för det Sparade. Det samlade. Klipper i bilder papper txter ger dem ett [nytt] samanhang. En k o n t e x t***






*igen
**kommer bilderna någonsin att klara sig själva?
***ett fint ord som jag kämpade för att lära mig.

sem este r [reemt ses]

Semester.
Nervös.
Magen gnyr huvudet dunkar. Jag sover/komaterar.
Vegeterar i växelvis katatonisk bottendvala o exploderande drömmar där allt får samband. Tiden upphör alla känner helt plötsligt varandra. När jag vaknade var jag alltid samtidigt. Det var fridfullt.
Det är underligt att känna sig stressad över att ha semester.
Vet inte hur jag skall ställa mig till det.
Hoppas att det går över.
Sovmorgon känns ju just nu som ett hitte-på-ord, som seri (sötningsmedel som man har för att det skall bli mycket godare det man lagar). Men när man får sova länge drömmer man o det var så länge sen.
Man drömmer alltid kommer säkert vän av ordning påpeka, o det är ju sant, man om man inte kommit ihåg an dröm på 8 månader utan alltid vaknat med ett ryck o en bultande känsla av att man är antingen sen, eller döende, så är en dröm som långsamt blandar sig med det vaknande medvetandet så satans välkommen.*
Frukost med varma minibaguetter, ost, parmaskinka, rökt hjortinnanlår, tomat, grapejos, kaffe, pecanfläta, morgontidning.
Efter det – tillbaka till sängen. Svårt att inte gilla sin första riktiga semesterdag.

Läser [om**] D.Couplands Microslavar o den är så fin o enkel, o retro-daterad o det är också skönt att läsa om, hur de trodde att det skulle bli. Den är ju en blogg, för 13 år sen. Kul.
Apropå Microsoft vill jag gärna länka till den här…när förresten sno..bilden (överst...), tack Robban, den har fått mig att skratta många gånger.

*komma ihåg att ha en anteckningsbok vid sängen. Otroliga historier utspelas här.

**första boken jag läser om sen Flugornas Herre på gymnasiet, varför just den kan man verkligen verkligen fråga sig. (jag läser väldigt sällan om böcker, kanske allt för sällan, men jag brukar komma ihåg dem o det känns alltid lite underligt att läsa något där man vet hur det skall gå, jag har väl inte fattat det där med att läsa in flera lager o andra tolkningar…***)

***Kom just på att när jag gick i högstadiet så läste jag en Sci.fi-novellsamling som hette typ Den..xxx..apan****, o i den fanns en fasansfullt spännande Darwinistisk historia om en speciell robotspindel som var konstruerad att leta efter metall o sedan bygga en kopia av sig själv av metallen. Så placerades en sån robot på en öde ö, tillsammans med utplacerat metallskrot ..o några forskare tror jag.. o så fick den gå runt o leta efter skrotet o när den hittade det så svetsades det för fullt, men så hände det som inte skall hända när man räknat på grejer, men som händer i naturen, den muterade, någon bit var annorlunda o successivt så växte en lite större robot fram osv osv o när allt skrot var borta så gav de sig på varann o till slut fanns bara en fett stor rackare o ingen metall o då gick den på forskarna för de hade metall i tänderna… väldigt otäckt. Shit, den morbida historien läste jag om o om igen. Är inte säker på att det känns bra så här i efterhand.

****Om någon vet vilken bok jag pratar om, så vill jag gärna veta, skulle va kul att läsa den idag...

om högsta vinsten var en spark på smalbenet, skulle du spela då?

Liseberg.
Socker-o-galenskaps-mecka.
En plats i samtiden, ett destillat av allt vi är just nu, ett överdåd i overdrive.
Hon är i sena tonåren, kanske sjutton, kanske arton. Hon står i spunnet-socker-kön med en säck chips (4.55kg) över axeln och en kexchoklad-surfbräda under armen. Stjärnvinster på ät-dig-lycklig-hjulen bägge två. Hon är långt förbi lite rund i hörnen, hon är fet o det går inte att sluta stirra.
O jag står där fastnaglad o vill kanske skratta eller gråta o allt stockar sig o det gör bara ont. Jag tänker på hur Liseberg med sina sinnessjuka übervinster på hjulen o sockervadd o läsk o glass o pommes o godis godis godis o clowner o kaniner o hahaha roligt roligt alla har roligt o karuseller o titta här borta här är det ännu ännu roligare snäääääälla mamma bara eeeen till bara bara o hur det hela egentligen är hela vårt samhälle i samma tempo o utbud fast på mindre geografisk yta.
En tid när det är socker socker socker i allt o hej snabbmat hej köttclownen javisst är jag nog lite stressad/ledsen/ensam klart jag vill ha ett Happy Meal, vem vill inte vara fett happy hela jävla tiden?
En tid där kvinnan vi drömmer om har Botox i läpparna o plast i tuttarna o nederkroppen ersatt av en manskropp för att höftformerna är bättre.
En tid där man också kan vinna 7.55 kg fett o socker o det känns som en vinst för det plingade o det var en stjärna.
Det var högsta vinst. O det är man ju glad över.
Man är lycklig.
Man har sett det på TV.
Skrap skrap håll drömmen vid liv plötsligt händer det.
Du kan du kan.
Det är bara du som är i vägen för dina drömmar för dig själv för den perfekta du det fantastiska superlativlivet där allt allt klaffar sitter o palmblad framför fötterna.
Hur skall det går till?

O man går där i ett mikrosystem av allt går att köpa kom kära besökare köp köp gråter ditt barn köp något mer köp en lott en åktur en glass. En ballong för fan vadsomhelst här hos oss.
Alla vinner. O ifall dom inte gör det finns ankdammen fisketuren där är det vinst varje gång. Ingen behöver vara ledsen här.
Lyckliga lyckliga vi.