några saker är klara, några inte

@ äter upp tiden

ett zine :)

Egentligen är det väl inte mitt första. Någonsin.

Men jag fick hjälp att för första gången printa dubbelsidigt...så att det faktiskt kan utvecklas till nåt.

Så småningom.

I like it.

---------------------------------------------
tänd brasa
omelett
stillhet
kaffe

auto focus / kawamata

vågen som sköljde in börjar mattas av

tur är väl det

saker glöms o några göms

en del får stå i kö lite för länge.

ibland är inte autofocus lika snabb

då blir det lite svårt att se alla detaljer i rörelsen

mot detta hjälper enkla sysslor som tvätt

och disk

Olafur Eliasson har massor med folk som

jobbar åt honom ser jag i en bok jag lånat

....[]

enhörningen

 

yellow cats

Lilla katten sover under sängen.
Eller på stolen.
Eller under trappan ute i farstun.
----------------------------------------------
och LEUCHTTURM istället för Moleskin
vi får se.

TPB AFK / Steal this film

Intressant om en av samtidens rörelser.
Hur kommer vi att se tillbaka på den här tiden?




Och den lite äldre Steal this film.

Intressant diskussion om hur det är med konsumtionsvanor, om att vi ändrar våra mönster och då måste de producerande industrierna följa med. Eller måste de det?
Och hur är det med upphovsrättskydd egentligen?
Måste vi?

s p a c e s

kaffe
omelett
tomatmacka
tzatziki
---------------
öl (en) (kall)

att stå i kassan

Damerna pratar om att stå i kassan.
Snön har regnat bort.
Knivbråk på Hisingen.

Solen.
Äggmacka o kaffe.
Kontor på en annan plats.
Rymd och Beryll.

Telenor o PadThai

samlade bilder av ett minne

--------------------------------------------------------------------------
Drömmen av ett hus.
Så jag minns det.
Från fönstret.

Från då.
Jag önskar att du hade varit där.

Tom Sachs / ten bullets

Två fina.

Från Studio TOM SACHS

-------------------------------
Jag skall försöka ta till mig det där med att vara fokuserad och behandla rummet som heligt.
Det var fint tycker jag.
Att rummet är något man behandlar med lite vördnad.

Om man är vad man äter, vill man ju inte äta svin.

Tofu med spenat, japanskt ris, omelett, gurksallad.
Hemma ensam.

Rådjursytterfilé med rödvinssås, potatiskaka,
savoykål/ostronskivlingsfrikassé. Med fru hos vänner.

                         

Kalvytterfilé, svamprisotto. Hemma med fru.

Sushi. Med kollega.

Häromdagen åt vi en middag hemma som var både god och lite snygg. Jag tog ingen Insta-bild. Efteråt kändes det lite tomt. Igår åt jag med min fru på restaurang, ingen bild då heller. Nu känns det som att jag måste skriva vad jag åt för att det skall kännas verkligt.*

Jag läste i en bok (Berättelsen om Pi?) om två män från Indien som möttes på en restaurang i Canada. De samtalade om bestickproblematik och hur det inte går att känna smak på samma sätt när man äter mad bestick som med händerna. Att känslan för struktur och konsistens tappas bort när inte händerna får vara med.
Jag tänker att jag kan förstå det.
Att mat är mer än något i munnen, såklart. Att det bör engagera så många sinnen som möjligt, kanske med fördel även olika kroppsdelar. Hur skulle man tex uppleva smaken av en liten sked sås som serverades på handryggen, eller på någonannans hand?

Kan det vara såhär, att vi har byggt en matkultur runt oss som baseras på att den skall ätas med bestick. Att det har kommit en kontinental finkultur (Frankrike 1700-tal?) med en massa attiraljer, bordsskick och ordningar som separerar folk från folk och att detta, tillsammans med storskalig matproduktion i sin tur i viss mån hjälpt till att distansera oss från det vi äter, och att vi nu tar tillbaka kontakten på ett sätt genom att prata om mat.
Vi pratar och beskriver, fotograferar och läser, bloggar och ser mat-tv.
Ryktet säger att det produceras nästan en kokbok om dagen i Sverige, o samtidigt säger (samma) ryktet att vi aldrig förr har spenderat så lite tid i köket och ätit så mycket halvfabrikat.

Jag tänker att det kanske är så att vi tar tillbaka kontakten med maten genom berättelsen. Vi verbaliserar det vi äter. Menyer är ju ofta väldigt deskriptiva med både råvaror och metoder, ett språk öppnar sig för oss inifrån köket med en terminologi som tar oss närmare både innehållet och hur det är tillagat.

Å så tar vi bilder.
Som publiceras på nätet.
Vad, hur och var vi äter blir en del av vår större egna berättelse. Där jag är en sån som äter ditten och datten ger ytterligare en möjlig lägesbeskrivning i den kommunicerade identitetsväven.
Men kanske handlar det inte bara om positionering, utan om något mer förknippat med själva matupplevelsen i sig. Att äta innefattar även att berätta om. 

I kommunikationen om vad var hur man åt (och med vem) finns ett förstärkande av upplevelsen, ett retroaktivt glutamat som höjer upplevelsen i efterhand.
Att dela bilder av det man äter kan även göra solo-måltider till något man anstränger sig för. Det blir värt att göra något mer än gröt.

Fotograferandet, delandet, pratandet blir alla delar i måltiden precis som smaken, doften och uppläggningen. Berättelsen befäster minnet.

*Ankleverterrine med brioche och portvinskokta körsbär

Rosastekt ankbröst serveras med rostad blomkål, blomkålspure samt en ragu på bondböner, mangold och pancetta.  Kökets val av tre ostar med hemlagad marmelad

Öl, vin, portvin, kaffe, rom

Form follows form

När det är vad det är. 

Det konkreta. 

Arbetar mot kravet på användbarhet. På att det skall bli nåt. På att man skall se vad det är. 

Det är ju något. 

Det är material. 

Det är olika dimensioner och olika strukturella organisationer som delar samma plats, hjälper varandra att bli till. 

Det är kanske oxå rörelse. 

Samla 

Hitta

Spara

Organisera

__________________

Ut

något om uppmärksamhet

 Tittar på de här bilderna från Tokyo. Bilder av material. 
Det är något med dem. Något med hur jag upplever att närheten till materialet är så stark i Japan. Jag vet inte egentligen om de har större närhet än andra, men det är något med detaljerna som är så enastående fascinerande. 
Kanske är det uppmärksamheten, både i utförandet och användandet. 

I det lockande hantverket finns överenskommelsen mellan objektet och användaren att detta är något viktigt. 
Vi har en pakt. Gemensamt lovar vi varandra att det vi har är värt det. 
På samma sätt som uppmärksamhet skiljer en vän från en flyktig bekant, skiljer det även ett genomarbetad handling från en slarvig. Uppmärksamheten för materialet, råvaran, hantverket. Och insikten att uppmärksamhet tar tid. 
Uppmärksamhet för vänskap, tillit, kärlek och trygghet.

En foodie, om uppmärksamheten i matlagningen. 

Uppmärksamhet
Närvaro
Intresse
Fokus

en liten hylla på en dold plats

Det kan tyckas banalt.
Men den här hyllan, vände lite upp o ner på saker för mig.
Jag är fortfarande inte helt säker på varför, men jag tror det är självklarheten i asymmetrin.

Kanske var det oxå sammanhanget, en liten book shop/café/galleri i Tokyo, en smal trappa upp på en plats nästan omöjlig att hitta. Slumpmässigt.
Utrecht

Jag tittar på bilden nu o tänker på all inneboende inlärd idé om form som ledde till detta.
En liten hylla, med en kant som är bredare än själva hyllan.
Så obetydligt o ändå så outgrundligt raffinerat.
Modigt nästan.

Jag undrar om det ens går att lära sig ett sånt förhållningssätt?





...och...Masanao Hirayama...ja!

igen...något om att göra rum

Var på Konsthallen. 

Såg Jonas Dahlberg. Hall of mirrors. 

Så jävla bra. En utställning som verkligen inte ber om ursäkt. 

Rummet kräver av mig, att byta tempo, att våga ge mig ut i det helt svarta rummet i An imagined city. 

När jag sitter o ser resan ner o ner i det eviga källaren svindlar det. Det slutar aldrig. 

Och åkningen genom rum efter rum efter rum. 

Modeller. Illusionen är förförisk. 

Jag faller pladask. 

och plockar fram kartong, kniv och lim. 

__________________

Mattias

Något om att önska sig

Man står i bokaffären. Igen.
Varje gång det blir för mycket.
Bokaffären lugnar.
o magasinaffären.

Bilder.
Tusentals.
Av allt det där, som de andra hinner o kan göra, som blir så koolt o tufft. Jag vill oxå.


Det kommer en dag såklart.
Just nu känns den jävligt avlägsen.

petar med txt

Det är kväll o tyst.
Sitter o petar med txt, uppdaterar web (nytt från utställning + foto), läser mejl, kollar lite nätet. Tara Donovan. Very nice.


Ett samtal som kanske skulle varit en föreläsning satt rätt i tiden
och fick en uppföljning / fortsättning o det är en bra sak.

------------------------------------------------

fil + flingor

kaffe

kaffe

äggmackor (2st)

thé

kaffe

tacos

yogurt

klementin

man rensar ut lite, gör plats för nytt

Utställningen i Stadsbyggnadskontorets källare är över.
Allt är borta. Korridoren igen tom.
Jag tror att vi lärde oss något om att förhandling inte är alls svårt om man inte utmanar sig.
Det är lätt att det blir lite mesigt, att man är så ok med allt att det inte riktigt tar tag.

Men hur fan gör man?

Vi arbetade fritt, men ändå ur skisser, utan tema eller överskrift, men ändå i någon slags riktning.
Vi enades om att nästa gång så behöver vi ett ämne, ett tema...något att ta avstamp ifrån som kan ge tydligare riktning.

...möte möte möte möte

...något om att fundera över tiden.

Tre rum

Tre olika rum.
Konstruerade.
Skulptur i Bottna, Viadukt vid Kungsten, Modell för filmarbete

Bilden blir minnet. Utan bilden kanske jag inte minns.
Men minns jag nu?
Vad?

Och bilden för sin egen skull, vad hände med det?


Jag förmodar att det alltid kommer att vara en del av mitt arbete, att dokumentera. Man skulle nästan kunna säga att det är det som är mitt arbete. Att dokumentera, samla, sortera.
O R G A N I S E R A.

--------------------------------------

fil o flingor

kaffe

kaffe + mackor

fil + flingor

kaffe

dumplings

det analoga rummet + play

 Jag tänkte skriva lite lite om rum.
Men jag råkade se en föreläsning av Aaron Dignam.

Om PLAY.
Om att leka / spela tillvaron för att både bli bättre på det vi gör,
Men framförallt vilja göra det.
Sluta ha tråkigt.
Se mening med fler saker.

Om rummet tänkte jag idag.
Att storheten ligger i omslutandet.
Om att det finns runt oss (och i oss).
Rummet upplevs med alla sinnen.

Och det är därför bilden av rummet aldrig kan bli mer än
pornografi. Ett visuellt kittlande och en dröm om både
taktilitet och ägande.
Att ha och ta på.

Den spatiala upplevelsen måste vara analog.