Dag 3 utställningsbygge

Trött i armarna, o ryggen.
Vi diskuterar vari utmaningen ligger.
Finns där ens någon?

Vi ser oxå att bilderna som växer fram är förstorade skissböcker, som när man skriver på en whiteboard o förbluffas över att det är samma handstil fast större.

Vi har inget tema, ändå kommer olika möjliga läsningar in.
Kanske är det just det som är grejen, att alla kan läsa det de vill. Som tarot.
Man ser det man behöver.

Dag 2

Lång dag.
Bilden växer fram.

Diskussionen fördjupas.

Dag 1 i källaren

Vi har fått upp papp.
Skyddat golvet.
Börjat teckna.

Det går lite långsamt. Försiktigt.

Vi försöker bryta ner det.
Arbeta emot det fina självklara.
Det är inte lätt.

Process i källaren på Stadsbyggnadskontoret

Imorgon måndag 29/10 sätter vi igång. Klockan 10.00
Susanne w och jag.
Vi har samlat en massa material.
I källaren på Stadsbyggnadskontoret skall vi arbeta den kommande veckan med ett projekt som skall stå klart på fredag.
Fredag 2/11 kl 12:00 - 16:00 är det vernissage.
Stadsbyggnadskontoret
Källaren

Vi skall arbeta tillsammans, på en 20 meters vägg.
Förhandla
Diskutera
Utmana

Välkommen att komma och hälsa på under arbetet, eller på fredag.

Barnteaterakademins blogg

I somras, Juli, gjorde jag ett inlägg på Barnteaterakademins blogg.

"""Jag minns en seriesida i Joakim Pirinens album GAS där barnen på någon lekplats i någon förort i slutet av 1900-talet, till den lekplatsansvarige i områdets förfäran,  lekte Chilenskt tortyrfängelse och inte rymdraket i den nya lekställningen.

Jag tycker att det är en bra bild av vuxenvärldens välvilliga förväntan och barnens behov av att undersöka en värld.

31
tre ett

Att leka innebär naturligtvis väldigt olika saker för olika barn, unga och vuxna i olika delar av världen, eller tider i livet.
Det finns ofattbara mängder barn som aldrig får vara barn, som aldrig får leka.
De är vår tids smärta.
Det finns också många som har allt, som ändå inte får leka."""

läs vidare..(Juli)

nya bilder från Cell i Bottna

Några nya bilder finns nu på cellstructures.se









_____________

saker jag önskar att jag hade gjort

Det är kanske dumt att ångra sig.
Det går ju ändå inte att göra något åt nu. Men ibland önskar jag verkligen att jag hade gjort annorlunda.

# Fotograferat mig i en fotoautomat varje gång jag besökte en ny stad. Jag borde ha gjort det. Nu är det för sent att börja.

# Lärt mig spela gitarr. Klart jag kan lära mig lite nu, men bara lite.

Såna man minns

2008 var jag i Tokyo, och på galleriet i AXIS building såg jag Marije Vogelzang's enastående Sharing Dinner. Det är fortfarande en av mina viktigaste utställningsupplevelser.

Hon har ett nyhetsbrev oxå.

Och nu på kvällen, kollar jag på Karla Black, lågmält berättande om sitt arbete, från biennalen i Venedig 2011.

Och jag förförs av Carlos Bungas kartongrum, och Tadashi Kawamatas hela livsverk.

R U M M E T

                                                                                            Det är i rummet det händer. 

och, a Butterfly's dream...

Samlar upp bilder

LEGO, beat Lab and the donts on Instagram

Jag hittar den här, 9bytz, en LEGO-maskin som aldrig slutar.




Och Casey Niestats Donts on Instagram.




and the beat making Lab in Congo

EDC

EDC (Everyday Carry) visar sig vara nästan en liten rörelse. Hundratals, ja säkert tusentals, bilder på saker som män har i sina fickor.

På Every-Day Carry finns sida upp o sida ner med bilder av mans-grejer.

Mycket klockor, knivar (?), plånböcker, ficklampor och annat.

Jag blev liksom först jätteglad när jag hittade sidan o tänkte att detta har jag på nåt sätt alltid fantiserat om men inte vågat göra, ta bild av mina saker, för att det är så in i helvete töntigt...o ändå...

Och jag minns ett jobb jag hade i akutintaget på Sahlgrenska, där en kväll en person kom in och avled.

Hans fickor tömdes på en rostfri bricka, och jag minns att jag noterade hur alldagligt det var, mitt i allt det hemska. En klocka, en plånbok, några halstabletter, nåt kvitto.

Den händelsen gjorde mig på något sätt mer medveten om saker jag bär med mig.

Under lång tid hade jag alltid en väska (en svart Marimeko i canvas) full med saker, alltid. 

Bra-å-ha-grejor.

Därför blev jag extra glad när jag berättade om den här sidan, EDC, för en kollega, och det visade sig att han har precis det där...en väska full med bra-å-ha-grejer...med sig alltid.

Fan va koolt.

Jag ville oxå det, men när jag tog kort på mitt så blev det inte lika imponerande.

Men jag vill ju inte släpa runt på en massa saker.
För att det är tungt.
Men samtidigt vill jag det.
För att det är kul.
För att det finns så många små tillfällen när livet hade underlättats av att man var förberedd.

Nu vet jag inte hur jag skall göra.

tyst!

Återställt

För ett och ett halvt år sen kom vi hi första gången och
valde stenbrottet som plats för vårt deltagande i Bottna Land Art 2011.
Efter den sommarens utställning stod arbetet kvar under det kommande året som ett pilotprojekt för Experimentyta Land Art.
Och slutligen som en kombo-utställning sommaren 2012 på KKV och i stenbrottet.

Idag städade vi ut området.
Lite vemodigt kanske, mest för att det varit en plats för oss att återkomma till med jämna mellanrum för kontemplerande av sakers tillstånd, och tältning.

Nu har vi sparat ut 1000 av de bästa pinnarna, resten blir material för framtida samarbeten.

---------------------------

Att arbeta utomhus har varit nytt för mig och det tar jag med mig in i nya projekt. Jag vill göra mer ute.

Cell tillbaka i Bottna

Nu packar vi ihop.
Ett arbete med 3000 läkt skall sammanfattas.
Vi sorterar och bär.
Eldar och lägger i ordning.

Det är slutet och början på samma gång.

brightness!!

resan inuti

-----------------------------
extrasäng
dubbelspel
visningsobjekt

tomheten inuti

kaffe
macka med ost
jos (flera glas)
kaffe + kaka
BLT
middag (med vänner)
kaffe + glass

mörker

Hembygd / Marabouparken

Är du i Stockholm nån gång under hösten, gå å se!

Så inbjudande o rakt, skönt befriad från snobberi. 

Roligt och vackert, om staden och utvecklingen och makten att bestämma, tolka, bygga, tycka. 

Catti Brandelius video om Förortsindianen i kombination med hennes manifest (publicerat 2007 på www.kultur.stockholm.se) om den framtida staden är precis vad man behöver i de eviga samtalen och diskussionerna om den urbana utvecklingen. Pang på. Gör såhär bestämmar-gubbjävlar så skall ni se att allt blir bra. 

Anna Witt låter etnologer som forskar på "ghetto-språk" (bara begreppet är ju lite så så) möta sina forskningsobjekt (unga killar i förorten) i Rap-battle.

I splitscreen ser vi båda utmanare samtidigt. 

Så roligt och utmanande, skiftet i ton och vem som nu har makten över ordet är briljant!

Fler forskare borde rappa sina rapporter och artiklar. 

Anna Högberg och Johan Tiréns Point of view (bilden) är så enkel, så tydlig, en idé precis uttalad och utförd precis så. Om man stod lite högre upp skulle man se andra saker. 

Ja. 

Och det är en byggnadsställning som rymmer hela världen. 

För mig var detta en sån utställning som när man går därifrån får en att känna dels jag önskar att det var jag som ha gjort alla de här bra grejerna, o dels att det är meningsfullt med konst.

Det är inte ofta det händer. 

Tack Marabouparken. 

Mattias Gunnarsson

--------------------------------------------------------------

mattiasg.se

en man och en kamera

alla var ledsna

---------------------------------------------------------------------------

free polaroid

kaffe

macka

kaffe

kaffe

lunch (macka)

kaffe

kaffe

kaffe