Just nu faller saker Tetris-på-plats o det ätr bara att tacka och åka med.
skål!
Sad Cloud Boy
2014-03-14
Sad Cloud Boy and the tropical
Det har lönat sig att kratta visar det sig.
Just nu faller saker Tetris-på-plats o det ätr bara att tacka och åka med.
skål!
Sad Cloud Boy
Just nu faller saker Tetris-på-plats o det ätr bara att tacka och åka med.
skål!
Sad Cloud Boy
2014-03-12
Att rita o förändras litegrann
En vanlig kväll. Gör vanliga saker. Kollar lite mejl, läser nån sartikel artikel.
Har tecknat lite igen o det är ju alltid avkopplande och häromdagen satte jag ihop det till ett litet häfte. Jag vill säga Zine för att det låter likson m tuffare, amen men jag tror det får klassas so m häfte.
Det är lite spännande att se hur tns bilder ens bildr bilder (jävla skrivövning) utvecklas över tid trots att det inte märks när man håller på.
Tittar jag nu på det jag gör så känns det så otroligt långt ifrån det jag gjorde bara för någraår några år sen.
Ast Fast det kanske inte är så stor skillnad.
Fast det är det nog.
Är dtet det bättre idsg idag?
hmmm
Bättre är ju svårt att säga, men jag kan nog tycks att tycka att det är mer dynamiskt, och kanske lite mer vågat.
Modet att göra det jag vill utan att tänka på vad någon anna skulle e evilja se är större idag, även om jag har otroligt långt kava kvar.
När jag köpe r böcker med konstnärer så är dt nästan alltid såna som vågar på olika sätt.
Det kan vara innehållet, men lika ofta uttrycket, att våga göra fult ler nästan inget på papprtet ...
Att ha teet ett fint papper o sen bara dra några streck, det tycker jag är modigt. När jag gör det sitter Lutter Luther i hörnet o skrockar io krafsar o säger att man skall fylla pappret minsann om man nu har sn t sånt fiiiiint papper ...
Fy fana för det.
Och en vän visade mig idag CreateSpace...Amazon´s eget publiceringsverktyg...som är gratis.
Det verkar verkar lite intressant tycker jag.
Jag gjorde ett konto, så skall vi se om det går att göra små böcker med bilder...som funkar.
Har tecknat lite igen o det är ju alltid avkopplande och häromdagen satte jag ihop det till ett litet häfte. Jag vill säga Zine för att det låter likson m tuffare, amen men jag tror det får klassas so m häfte.
Det är lite spännande att se hur tns bilder ens bildr bilder (jävla skrivövning) utvecklas över tid trots att det inte märks när man håller på.
Tittar jag nu på det jag gör så känns det så otroligt långt ifrån det jag gjorde bara för någraår några år sen.
Fast det är det nog.
Är dtet det bättre idsg idag?
hmmm
Bättre är ju svårt att säga, men jag kan nog tycks att tycka att det är mer dynamiskt, och kanske lite mer vågat.
Modet att göra det jag vill utan att tänka på vad någon anna skulle e evilja se är större idag, även om jag har otroligt långt kava kvar.
När jag köpe r böcker med konstnärer så är dt nästan alltid såna som vågar på olika sätt.
Det kan vara innehållet, men lika ofta uttrycket, att våga göra fult ler nästan inget på papprtet ...
Att ha teet ett fint papper o sen bara dra några streck, det tycker jag är modigt. När jag gör det sitter Lutter Luther i hörnet o skrockar io krafsar o säger att man skall fylla pappret minsann om man nu har sn t sånt fiiiiint papper ...
Fy fana för det.
Och en vän visade mig idag CreateSpace...Amazon´s eget publiceringsverktyg...som är gratis.
Det verkar verkar lite intressant tycker jag.
Jag gjorde ett konto, så skall vi se om det går att göra små böcker med bilder...som funkar.
2014-03-10
World politics and the sense something bigger is going on
Yes, a really good day. very inspiring. and one of those days when I felt like a fucking idiot several times...Which should trigger me. Anfd i think it will. Later.
Day started after lunch, eh ok, it started earlier, but with normal things like meeting and such, but after lunch there was a lecture @ HDK with Cenk Dereli from Istanbul and he spoke and showed projects from the "Architecture for All" and it was super inspiring how they worked with real issues of building up communities, archival recording of political events (as here, the Gezi park riots and the activism supporting it) in the , acting local with culture and irt was all set up as I understood it thru identifying a problem, or an issue, or something of interest, then "open calls" out to people thru social media (hm I don't like that term...cnat can't we just say the internets, or the webs or something) anyhow, the open calls resulted in biggerir smaller groups depending on the projects and then project groups we're formed where people put in hours and worked and got paid in the feeling having been part of something bigge r than themselves.
It was pretty damn beautiful.
I am gonna copy that method.
On how or what Im not sure, but its a grey great method.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Then.
Later.
Was this.
It was quite a bit over my head, but at the same time very very interesting. The issues being discussed and the way one can interpret space in "challenged urban contexts" and what that spatial quality can be was really eye opening.
Again I felt like a narrow minded euorcentric moron with far too less notion on global politics ( actually politics at all).
I promise to start reading the news and even some books. This has to stop.
I took notes.
Learned new words and names.
---------------------------------------------------------------
There is something within the whole issue of engaging in the questions of social and public that triggers me. Its like I have this urge to enter this field of play but can't find the entrance.
I think I will use the spring to think about it.
2014-03-09
Nikhil Arora and Gary Vaynerchuk on the 99U
Speed talking visionary.
Makes me wanna hop on that flow of works and images and the just do it.
Make money and do good.
-----------------------------------------------------------
and another fast talker...
Storytell like its fuckin 2014!
Mind the context, be human...(then of course...sell shit...:)
Makes me wanna hop on that flow of works and images and the just do it.
Make money and do good.
-----------------------------------------------------------
and another fast talker...
Storytell like its fuckin 2014!
Mind the context, be human...(then of course...sell shit...:)
2014-03-08
Om spel o lek. Carse, Design och Homo Ludens
Vi samtalade idag om design, om Game changers i vår plattform som designers.
Det är ett pågående projekt, att mötas i arbetsgruppen och diskutera ämnat ämnet. Vi pratar , delger och diskuterar vad som har kommit att vara de saker som ändrat vår väg under åren. Game Changers.
Vi kom att prata om hur den kreativa processen och undervisningen fungerar fär flr ossför oss och hur vi kan arbeta för att skapa en miljö som möjliggör det öppna undersökande landskapet.
Här erbjuder James P Carse en god plattform i sitt arbete med finita och infinita spel (finite and infinite games). Med Cell har jag ju diskuterat detta mycket men sdet är ett tag sen. Hela resonemanget och begreppsappaaraten har legat i träda.
Men som vi har jobbat i Cell med begreppen, så funkar hela apparaten bäst när de finita spelen får heta Spel och de infiinita infinita spelen får ehtheta ha heta Lek och utifrån det argumentera att i Leken relaterar man till regler så att dessa är i ständig förhandling eftersom de alltid måste (kunna) ändras för att leken skall kunna fortsätta. Man leker för att fortsätta leka.
I Spelet är använder man reglerna för att kunna avsluta spelet. Man spelar för att vinna.
Dessa två poler kan eventuellt bli användbara när vi vill prata om kreativ process och hur vi förhåller oss till den, och hur vi förhåller oss till en sekvens av val över längre tid.
I detta blir den lekande människan, Homo Ludens, eventuellt något annat än i Huizingas text där den lekande människan just leker, medan vi i ingången via Carse snarare talar om en människa som agerar utan att vilja sluta, en som gör för att få fortsätta göra. Leka för att få fortsätta leka.
Söka för att få fortsätta söka.
Den versionen av den lekande får kanske snarare stå som tankemodell för en som vill vara i sin process, som vill fortsätta söka undersöka fråga... som gläds åt att en riktning och fråga (och till o med svar) öppnar nya frågor, ger en ny våg av energi att följa. Här blir leken ett tillstånd, eller ett state of mind som genomsyrar helheten.
Och just det faktum att det inte går att vinna i lek gör just det tillståndet så unikt och eftersträvansvärt... man kan inte vinna lek, lika lite som man kan vinna i process.
Häri trtor jag att begreppets styrka ligger.
Hur skall vi då inkorporera detta i en värld av spel?
Hur gör vi utbildning som bygger på lek när så mycket av det övergripande Bolongastrukturerade organisationen är
S P E L
Hur får man studenter att bli trygga och vilja verka i en Lek-miljö, när de samtidigt hela tiden skönjer Spelets lärandemålsspöke i rummet?
detta skalla skall vi ta reda på.
------------------------------------
Det är ett pågående projekt, att mötas i arbetsgruppen och diskutera ämnat ämnet. Vi pratar , delger och diskuterar vad som har kommit att vara de saker som ändrat vår väg under åren. Game Changers.
Vi kom att prata om hur den kreativa processen och undervisningen fungerar fär flr ossför oss och hur vi kan arbeta för att skapa en miljö som möjliggör det öppna undersökande landskapet.
Här erbjuder James P Carse en god plattform i sitt arbete med finita och infinita spel (finite and infinite games). Med Cell har jag ju diskuterat detta mycket men sdet är ett tag sen. Hela resonemanget och begreppsappaaraten har legat i träda.
Men som vi har jobbat i Cell med begreppen, så funkar hela apparaten bäst när de finita spelen får heta Spel och de infiinita infinita spelen får ehtheta ha heta Lek och utifrån det argumentera att i Leken relaterar man till regler så att dessa är i ständig förhandling eftersom de alltid måste (kunna) ändras för att leken skall kunna fortsätta. Man leker för att fortsätta leka.
I Spelet är använder man reglerna för att kunna avsluta spelet. Man spelar för att vinna.
Dessa två poler kan eventuellt bli användbara när vi vill prata om kreativ process och hur vi förhåller oss till den, och hur vi förhåller oss till en sekvens av val över längre tid.
I detta blir den lekande människan, Homo Ludens, eventuellt något annat än i Huizingas text där den lekande människan just leker, medan vi i ingången via Carse snarare talar om en människa som agerar utan att vilja sluta, en som gör för att få fortsätta göra. Leka för att få fortsätta leka.
Söka för att få fortsätta söka.
Den versionen av den lekande får kanske snarare stå som tankemodell för en som vill vara i sin process, som vill fortsätta söka undersöka fråga... som gläds åt att en riktning och fråga (och till o med svar) öppnar nya frågor, ger en ny våg av energi att följa. Här blir leken ett tillstånd, eller ett state of mind som genomsyrar helheten.
Och just det faktum att det inte går att vinna i lek gör just det tillståndet så unikt och eftersträvansvärt... man kan inte vinna lek, lika lite som man kan vinna i process.
Häri trtor jag att begreppets styrka ligger.
Hur skall vi då inkorporera detta i en värld av spel?
Hur gör vi utbildning som bygger på lek när så mycket av det övergripande Bolongastrukturerade organisationen är
S P E L
Hur får man studenter att bli trygga och vilja verka i en Lek-miljö, när de samtidigt hela tiden skönjer Spelets lärandemålsspöke i rummet?
detta skalla skall vi ta reda på.
------------------------------------
2014-03-05
Hurra! Brev från Hong Kong.
Jag trodde helt säkert att det var nåt från en bank jag inte längre använder så jag har liksom dragit på att hämta.
Låtit det bero.
Idag, på morgonen, i den gnistrande bårmorgonen nej vårmorgonen så tog jag mig i kragen o hämtade, så att det inte skickades tillbaka.
Överraskning!
Det var ett litet finfint zine jag hade beställt från FERSE-VERSE som jag inte trodde skulle komma på flera veckor.
Bra start på dagen.
Idag är det ritdag.
I den nya ritboken.
2014-03-03
Drawings, Adrian Paci @ Roda Sten and the cinematic view on creative work
On dunday sunday (damn typing...will I ever learn?)
O n sunday I went to Röda Sten and saw the cinematic storytelling of Adrian Paci.
When watching The Column, the center piece of the show, it felt like I had seen it before...even tho its all new.
But when I think abiut about it I guess that it it very much a part of a contemporary language of how to tell the story of creative work.
Last fridy there was a lecture @ HDK with Studio Swine, and the imagery and language of the film making is very similar.
The pace and focus shifts, the slow motion and the rhythm.
Its all really semiotic, the sign of creativity captured.
Beautiful to watch, tho slightly McArtfilm-ish.
O n sunday I went to Röda Sten and saw the cinematic storytelling of Adrian Paci.
When watching The Column, the center piece of the show, it felt like I had seen it before...even tho its all new.
But when I think abiut about it I guess that it it very much a part of a contemporary language of how to tell the story of creative work.
Last fridy there was a lecture @ HDK with Studio Swine, and the imagery and language of the film making is very similar.
The pace and focus shifts, the slow motion and the rhythm.
Its all really semiotic, the sign of creativity captured.
Beautiful to watch, tho slightly McArtfilm-ish.
2014-03-01
Akvarellmuseet
Det är i skisserna o undersökningen allt händer.
Kom ihåg det.
När avgrunden fortfarande är öppen. Såren ännu inte läkta.
I sökandet efter det oformulerade är allting möjligt.
Möjligheten.
2014-02-28
Studenternas arbete är min forskning*
*Men jag kan aldrig visa resultatet.
Det är en paradox i en open ended pedagogik där jag som lärare alltid (elle r illa fall så ofta jag kan) formulerar projekt, workshops och uppgifter som jag själv vill ha svar på. Frågor, material eller ingångar som intresserar mig på riktigt, och där jafg aldrig sitter inne med ett svar som skulle vara mer riktigt än de svar som studenterna kommer fram till.
Studenterna blir mitt konstnärliga material.
Min forskning.
Det är lika spännande att möta dem oc se hur de har angripit uppgiven, vilka vägar de tar, hur de har navigerat.
Jag blir sällan besviken.
Snarare är det lite julafton varje dag.
Men.
-------------------------------------------
Samtidigt som jag inspireras och förundras och gläds oövrer de uttryck och vägrar vägar som projekten tar så öser låser de samtidigt vägarna för mig.
Detta är medaljens mindre glänsande baksida.
När en student väl har visat sina projekt, uttryck, bilder eller vads annat sdet kan vara...s å är det utam räckhåll för mig. Jag kan inte inspireras och härma, hur mycket jag än skulle vilja.
NaAndra konstnärer, designers, arkitekter... javissst, då är det bara att kör a på, men studenter..nej där finns en överenskommelse, ofta outtalad, men dock en överenskommelse, att studenter förväntas visa vad de gör, o åd d å får man inte härma.
-------------------------------------------
Det är inga konstigheter, det är som det är.
Därför jobbar jag inte med teckning med studenterna. Jag vill inte veta.
Jag vill ha det för mig själv.
------------------------------------------
Det är en paradox i en open ended pedagogik där jag som lärare alltid (elle r illa fall så ofta jag kan) formulerar projekt, workshops och uppgifter som jag själv vill ha svar på. Frågor, material eller ingångar som intresserar mig på riktigt, och där jafg aldrig sitter inne med ett svar som skulle vara mer riktigt än de svar som studenterna kommer fram till.
Studenterna blir mitt konstnärliga material.
Min forskning.
Det är lika spännande att möta dem oc se hur de har angripit uppgiven, vilka vägar de tar, hur de har navigerat.
Jag blir sällan besviken.
Snarare är det lite julafton varje dag.
Men.
-------------------------------------------
Samtidigt som jag inspireras och förundras och gläds oövrer de uttryck och vägrar vägar som projekten tar så öser låser de samtidigt vägarna för mig.
Detta är medaljens mindre glänsande baksida.
När en student väl har visat sina projekt, uttryck, bilder eller vads annat sdet kan vara...s å är det utam räckhåll för mig. Jag kan inte inspireras och härma, hur mycket jag än skulle vilja.
NaAndra konstnärer, designers, arkitekter... javissst, då är det bara att kör a på, men studenter..nej där finns en överenskommelse, ofta outtalad, men dock en överenskommelse, att studenter förväntas visa vad de gör, o åd d å får man inte härma.
-------------------------------------------
Det är inga konstigheter, det är som det är.
Därför jobbar jag inte med teckning med studenterna. Jag vill inte veta.
Jag vill ha det för mig själv.
------------------------------------------
2014-02-26
Hemliga fack och luckor
Det är ju endröm. Ett skåp, eller en byrå som kan gömma luckor och fack... det är samma känsla som heliga sällskap...så lockande och söpännande...
Jag har alltid lnskat att få ing å i ett hemligt sällskap, ettsånt som man kan ha möte med o komma överens om hemliga saker...
kanske som i Vindens skugga.
et skall finnsas hemliga rum också...såna som bara de imnvigdaa ve t iom .
Ett hemligt sällskap.
Det önskar jag mig.
----------------------------------------
2014-02-24
Today I talked about food, and eating
Introduction Design Master. A project revolving around food, and the process of eating.
I showed images from the beautiful project Sharing dinner by Marije VOgelzang
It is one of my favorite projects all times all categories.
The setup, the performative act of eating and the way the whole situation demands the participants to question the act of eating.
Ilove it.
and of course, again, da capo, Carolyn Steel..about how food has shaped and continue to shape our urban environments.
sns and, then NOMA, what would modern food experience be without it?
And Jiro, and his dreams of sushi.
And last but not least...slow food.
----------------------------------------
I showed images from the beautiful project Sharing dinner by Marije VOgelzang
The setup, the performative act of eating and the way the whole situation demands the participants to question the act of eating.
Ilove it.
and of course, again, da capo, Carolyn Steel..about how food has shaped and continue to shape our urban environments.
sns and, then NOMA, what would modern food experience be without it?
And Jiro, and his dreams of sushi.
And last but not least...slow food.
----------------------------------------
2014-02-23
True Detective vs House of Cards
Ok så jag fortsätter min a övningar med att skriva. Det är ju fan att det skall vara så svårt.
Förresten hette min lörare lärare i ms maskinskrivning Florence.
TVserier. Frågan ör om man ens kan kalla dem TV serier lömngre löngre längre, vem ser dem på TV?
Jag har just sett klart House of Cards, Season 2.
Spännande. Och jag väntar hungrigt på avsnitt 06 av True Detective...
De är ju liksom samma på ett sätt... män i huvudrollerna som söker makten. Som arbetar för att ta makten i sitt sammanhang, må det vara den skitiga södern eller i vita huset.
De tar lagen lite som en rekommendation och de får saker gjort, med våld som verktyg.
Kanske är det främst fiormatet som skiljer.
HoC är en Netflixprodukt o de arbetar ju som bekant efter allt-nu-princioen principen, medan TD har teett ett mer traditionellt veckobasreat baserat upplägg.
Det första ger ju god möjlighet att binga hela alltet i ett svep, vilket är, som pizza, gott när man äter men kan kännas lite tomt när det ör är över. Man är mätt och lite förvånad att allt gick så fort.
Det senare ger möjlighet till eftertanke...och en massa spekulationer .
Det finns också utrymma för olika former av sifsododpår sidospår och funderingar, som tex i avsnitt 5 där pratet om att tiden är platt o rund skall gå att finna i tidigare utgiven poesi på nätet...(heh, jag slarvade bort den länken...kanske har jag bara jíhittat på)
Jag tänker att oavsett om texterna kommer från någon ananas eller ..eh...någon annan ... eller inte så kan kman ju tänka sig att det skulle finnas otroliga möjligheter med webben att plantera informatio n och sidor som skulle bredda upplevelsen av själva serien.
Överhuvudtaget så är det något vi torde komma att se mer av framöver...en micx.
Om det nu stämmer att Netflix och dess webbtv likar är de som kommer att vara de som står när de andra faller, så får man ju hoppas att de också gär mer av det enastående media de har.
Förresten hette min lörare lärare i ms maskinskrivning Florence.
TVserier. Frågan ör om man ens kan kalla dem TV serier lömngre löngre längre, vem ser dem på TV?
Jag har just sett klart House of Cards, Season 2.
Spännande. Och jag väntar hungrigt på avsnitt 06 av True Detective...
De tar lagen lite som en rekommendation och de får saker gjort, med våld som verktyg.
Kanske är det främst fiormatet som skiljer.
HoC är en Netflixprodukt o de arbetar ju som bekant efter allt-nu-princioen principen, medan TD har teett ett mer traditionellt veckobasreat baserat upplägg.
Det första ger ju god möjlighet att binga hela alltet i ett svep, vilket är, som pizza, gott när man äter men kan kännas lite tomt när det ör är över. Man är mätt och lite förvånad att allt gick så fort.
Det senare ger möjlighet till eftertanke...och en massa spekulationer .
Det finns också utrymma för olika former av sifsododpår sidospår och funderingar, som tex i avsnitt 5 där pratet om att tiden är platt o rund skall gå att finna i tidigare utgiven poesi på nätet...(heh, jag slarvade bort den länken...kanske har jag bara jíhittat på)
Jag tänker att oavsett om texterna kommer från någon ananas eller ..eh...någon annan ... eller inte så kan kman ju tänka sig att det skulle finnas otroliga möjligheter med webben att plantera informatio n och sidor som skulle bredda upplevelsen av själva serien.
Överhuvudtaget så är det något vi torde komma att se mer av framöver...en micx.
Om det nu stämmer att Netflix och dess webbtv likar är de som kommer att vara de som står när de andra faller, så får man ju hoppas att de också gär mer av det enastående media de har.
2014-02-20
2014-02-19
Happy happy
Artt lägga saker utanop och inte löra ser omma näea äe embalansgång. Vad hämser mäe man faktosku måsre reagera?
Helvete, jag har en bit kvar med mitt skrivande.
M I N D FUL
Jag vet inte.
En sak so jag märker ätr att det kan vaara skönt att orata o hur man känner inför vissa saker o hur man vill agera i sammanhang o sånt mn emen sen är det som att det är en s sanning, trots att man själv kanske har en ny riktning.
Bärsa är kanske att inte säga.
Helvete, jag har en bit kvar med mitt skrivande.
M I N D FUL
Jag vet inte.
En sak so jag märker ätr att det kan vaara skönt att orata o hur man känner inför vissa saker o hur man vill agera i sammanhang o sånt mn emen sen är det som att det är en s sanning, trots att man själv kanske har en ny riktning.
Bärsa är kanske att inte säga.
2014-02-18
lite bakom
Utan att man riktigt vet varför så harn det plötsligt hänt.
Man är inytee rikigt med hrelt enkelt.
2014-02-17
Det ofattbara
Mörkret som bor inuti. Några.
Det ofattbara mörkret som inte går att se som inte går att avläsa som bara bara är där och helt plötsligt brinner som farligaste elden och skär som vassaste knivarna och runt om dansar vi andra den oförstående dansen. Den ofattbara.
Och våra tankar famnar dem som står kvar, de som står med hjärtat i handen nu.
De som står i kylan utan huden nu.
Vi önskar att det gick att förstå.
Istället är våra munnar ordlösa.
Vi skall minnas dig med största värme.
Vi skall minnas skratten och värmen.
Det ofattbara mörkret som inte går att se som inte går att avläsa som bara bara är där och helt plötsligt brinner som farligaste elden och skär som vassaste knivarna och runt om dansar vi andra den oförstående dansen. Den ofattbara.
Och våra tankar famnar dem som står kvar, de som står med hjärtat i handen nu.
De som står i kylan utan huden nu.
Vi önskar att det gick att förstå.
Istället är våra munnar ordlösa.
Vi skall minnas dig med största värme.
Vi skall minnas skratten och värmen.
2014-02-16
Barn i smink, barn med vapen
Hur kan detta vara ok?
Vem kan på riktigt tycka att det är ok att klä ut små flickor (och pojkar) till vuxna och lära dem att pluta munnen o blinka flörtigt?
Det går liksom inte att få in.
I Frankrike är skönhetstävlingar för barn förbjudet.
För att de hyper-sexualiserar minderåriga.
Vive la France.
när jag ser de här bilderna av groteska barn så känns det ändå spom att bildspråket är farligt nära det vi ser varje dag i reklam ... HM Kappahl Lindex...
Vem kan på riktigt tycka att det är ok att klä ut små flickor (och pojkar) till vuxna och lära dem att pluta munnen o blinka flörtigt?
Det går liksom inte att få in.
I Frankrike är skönhetstävlingar för barn förbjudet.
För att de hyper-sexualiserar minderåriga.
Vive la France.
när jag ser de här bilderna av groteska barn så känns det ändå spom att bildspråket är farligt nära det vi ser varje dag i reklam ... HM Kappahl Lindex...
Det är liksom som att var man än vänder sig så är det så jävla rubbat.
Barn som små dockor.
Barn som soldater. Bara det att de senare inte är på lek.
Ja, vänner, vad är det flör värld vi konstruerar?
--------------------------------------------------------
Och det är svårast att acceptera är att det aöölltid är någon (vuxen) som tjänar på det. Alltid någon annan som profiterar på barnen.
Barn som små dockor.
Barn som soldater. Bara det att de senare inte är på lek.
Ja, vänner, vad är det flör värld vi konstruerar?
--------------------------------------------------------
Och det är svårast att acceptera är att det aöölltid är någon (vuxen) som tjänar på det. Alltid någon annan som profiterar på barnen.
2014-02-15
Matkväll och Kalla
O sen kämpade hon som ett djur o tog ikapp alla dyrbara sekunder o på slutet gick hon om i kurvan o dundrade i mål först av alla.
Detta kommer tveklöst att vara det vi mest kommer ihåg av OS2014.
Filén av alla hundratals timmar sänt vintersportande.
Köra ikapp 32 sekunders försprång på 5 km.
Det känns bra att ha sett det.
Jag kommer att minnas det.
Det kommer kopplas ihop med resten av dagen o kvällen som nu bjuder kallskuret med proseco o matlagning.
Kalvytterfilé o svamprisotto.
Vin till.
Ost efter.
På Gudagott i Majorna blir man lite vimmelkantig. Jag hade tid. Var nästan först. Smakade o funderade.
Valde.
Det är fina dagar när lugnet finns för att välja ut kallskuret. När inget kommer efter som skall passas.
2014-02-14
INSEA 2014 Melbourne, yes!
Spännande!
----------------------------------
INSEA.
Australien.
Det blir riktigt söännande spännande det.
Nu blir det också till att fördjupa texten spom vi skrivit och det kan ses som något av en grannlaga uppgift, men det slaööll skall också gå bra. Särskillt nu när jag övar och övar på att kunna skriva fler än rte ter tre ord i minöuöten minuten.
----------------------------------------------------------------------------
Och en dag med kiropraktor och nya möjliga samarbeten i Angered och kebabtallrik och promenad o Vi är bäst. O så har jag bakat bröd och det fastnar som vanligt iden satans formen...men det kommer väl en dag när även det är ett minne blott.
Någsot om att arbeta för förändring
DET ÄR NPÅGOT med att dela med sig.
Det kommer en tid när ajag måste göra något av dt.
___________________________
ch, Och så såg ajag detta aigren igen inför en föreläsning och fan va spännande hon är tycker jag!
Carolyn Steel
------------------------------------------
gonatt
2014-02-12
girigheten kommer att äta oss
Sårg liete på Kunskaopskanalen o det räckte med typ fem minter minuter så blir man jau ledsen. Nu handlade det om SANFD och hur världen bygger och bygger (lyx och sopekuleringsbostäder som inte folk har rpåsd att bo i) o så mpsste måste man ha sand från havet stränder typ...Hej då Maldiverna, it was nice knowing you.
O A V S E T T vad vi människor kommer över så skall vi göra slut på det... det skall bort tömmas rensas ut. allt aööllt skall krossas. ingenting får soarés sparas och kanske ha en chans att tex hinna återhämta sig. inget.
Jag funderar mer o mer på hur det skulle se ut om den bärande framgångsegenskapen för att få föröka sig inte löngre längre var konkurrens utan istället samarbete. Om evolution ne en evolutionen gjord e en taxisväng vid nästa korsnign o började i grunden premiera de (män) som kunde samarbeta. Lite som e del reptiler bytr kön ifall populationen blir för könshomogen (Nature always finds a way, som Jeff Goldblum så klokt säger i Jurassic Park) ... att naturen här skulle se att när en art nådde en viss mängd så slår en ny riktning in...
som att vi alla egentligen var programmerade att samarbeta och ta hand om varandra, mn att det just nu ( av ngn anledning) ligger latent hos de flesta (män).
------------------------------------------------------------------
I den här takten som vi skiter på planeten och varandra så är ju frågan om vi som lever nu faktiskt kommer att få vara med när hela skiten brakar ihop. på riktigt.
-----------------------------
undra om det kommer att var aso m på bio?
Det kommer se ut såhär...
O A V S E T T vad vi människor kommer över så skall vi göra slut på det... det skall bort tömmas rensas ut. allt aööllt skall krossas. ingenting får soarés sparas och kanske ha en chans att tex hinna återhämta sig. inget.
Jag funderar mer o mer på hur det skulle se ut om den bärande framgångsegenskapen för att få föröka sig inte löngre längre var konkurrens utan istället samarbete. Om evolution ne en evolutionen gjord e en taxisväng vid nästa korsnign o började i grunden premiera de (män) som kunde samarbeta. Lite som e del reptiler bytr kön ifall populationen blir för könshomogen (Nature always finds a way, som Jeff Goldblum så klokt säger i Jurassic Park) ... att naturen här skulle se att när en art nådde en viss mängd så slår en ny riktning in...
som att vi alla egentligen var programmerade att samarbeta och ta hand om varandra, mn att det just nu ( av ngn anledning) ligger latent hos de flesta (män).
------------------------------------------------------------------
I den här takten som vi skiter på planeten och varandra så är ju frågan om vi som lever nu faktiskt kommer att få vara med när hela skiten brakar ihop. på riktigt.
-----------------------------
undra om det kommer att var aso m på bio?
Det kommer se ut såhär...
Lincoln Lawyer o föärgat papper
Jag skall jobba mer med det färgade oas...pappret. Jag tycker om a det jättemycket.
Såg just Lincoln Lawyer och den var ju helt ok, och man ser hur Matthew McConaughey fick rollen i True Detective.
Ok, fonten valde sig själv lite där.
Jag gillas r gillar M.McCON...hur det nu uttalas, jag har asl aldrig riktigt sett honom förut men han är god.
---------------------------------------
Och så skall jag fundera lite mer på vas vad design egentligen betyder för mig.
Varflör behövs det?
2014-02-11
Automata
Jag arbetar just nu på att se vilka, om alls, saker i tillvaron som går att automatisera.
Inte för att jag har ett monotont liv, utan snarare för att det går i vågor och när det blir mycket så skulle det vara bra om saker som ändå skall göras, kanske ofta, kan gå lättare eller till och med automatiskt.
Det är ju lite itressant med en tjänst som IFTTT, som är grym i princip, och samtidigt så tunn när man försöker använda den till något verkligt. Det mesta den gör är ju att hjälpa en att skicka olika meddelanden fram o tillbaka om att något har hänt någonannanstans. Som en oviktig signalsubstans...eller kanske snarare en bra substans...men utan innehåll.
OM Instagram SÅ skicka meddelande till: SMS
typ.
<<<
Kanske är det till och med såhär...att de små tråkiga monotona sakerna man gör på datorn o med telefonen (mest handlar det ju om mejl, Facebook, instagram, twitter...och kanske lite workflow...) är på samma sätt som i hemmet... något som ger de micropauser man faktiskt behöver. Det är visserligen inet kul att städa, men det är en kraft som eventuellt gör att man begränsar sitt plats och ägandebehov...för att man inte vill ha mer att ta hand im..om.
och när an ma n utför de där inte så jkul grejerna så ges ett litet utrymme för eftertanke.
ett utrymme utrymmae som kanske är en bra sak. Ändå.
å s ¨å tänker jag lite på hur våra digitala gränssnitt blir mer o mer en del av oss själva och hur det slumpmässiga sortersas ut.
jag tänker på den uppkopplade människan och hens individualiserade Jag ser mig i skärmen alltså finns jag snälla tala till mig mig mig bara mig och friktionsfria tillvaro i den digitala sam-framtiden.
Och när våra digitala omniuppkopplade gadgets och hem och offentliga rum vet allt om oss innan vi ens vet det själva och allt allt som är tråkigt är automatiserat så kan ma n ju fråga sig vart gränsen för oss går.
Inte för att jag har ett monotont liv, utan snarare för att det går i vågor och när det blir mycket så skulle det vara bra om saker som ändå skall göras, kanske ofta, kan gå lättare eller till och med automatiskt.
Det är ju lite itressant med en tjänst som IFTTT, som är grym i princip, och samtidigt så tunn när man försöker använda den till något verkligt. Det mesta den gör är ju att hjälpa en att skicka olika meddelanden fram o tillbaka om att något har hänt någonannanstans. Som en oviktig signalsubstans...eller kanske snarare en bra substans...men utan innehåll.
OM Instagram SÅ skicka meddelande till: SMS
typ.
<<<
Kanske är det till och med såhär...att de små tråkiga monotona sakerna man gör på datorn o med telefonen (mest handlar det ju om mejl, Facebook, instagram, twitter...och kanske lite workflow...) är på samma sätt som i hemmet... något som ger de micropauser man faktiskt behöver. Det är visserligen inet kul att städa, men det är en kraft som eventuellt gör att man begränsar sitt plats och ägandebehov...för att man inte vill ha mer att ta hand im..om.
och när an ma n utför de där inte så jkul grejerna så ges ett litet utrymme för eftertanke.
ett utrymme utrymmae som kanske är en bra sak. Ändå.
å s ¨å tänker jag lite på hur våra digitala gränssnitt blir mer o mer en del av oss själva och hur det slumpmässiga sortersas ut.
jag tänker på den uppkopplade människan och hens individualiserade Jag ser mig i skärmen alltså finns jag snälla tala till mig mig mig bara mig och friktionsfria tillvaro i den digitala sam-framtiden.
 |
| Her |
 |
| Minority report |
Och när våra digitala omniuppkopplade gadgets och hem och offentliga rum vet allt om oss innan vi ens vet det själva och allt allt som är tråkigt är automatiserat så kan ma n ju fråga sig vart gränsen för oss går.
Vart börjar och slutar jag?
Huden?
------------------------------------------
2014-02-09
Sitter med lite gamla bilder
De ligger lite i vägen. Det är som att alla gamla sparade bilder med allt tusch o skvätt o rinnande är ett ankare.
Jag slänger det gamla.
Det verkar vara enda sättet att tillåta ett annat språk. Det är onekligen lite intressant hur lätt det är att placera sig i ett fack och sedan stanna där trots att det inte hjälper. Att det stagnerar.
Nu åker allt gammalt i skräpet.
------------------------------------
Och när man redan har allt: NOTHING (endast €29)
Makes you enjoy what you already have.
-----------------------------------
Jag blir mer och mer sugen på att göra egna publikationer, av olika slag. och jag vill distribuera dem, eller ja, anr..snarare vill jag att de skall distribueras...det letter...letar jag efter nu.
Innehåll?
Lite olika.
kanske är det dax att våga sig på lite mer narrativ, eller så blir jag kvar i det dsamlanfde.
Jag gillar ju mest när det är som samlande blandade bilder texter och saker. Döär egentligen berättelsen kommer ur de olika delarnas relation till varandrea.
Som hos David Shrigley...där bara rinner bilder o grejrer fam fram. Det tycker jag om.
Så vill jg jag oxå.
Att det skall rinna. Fram. Som kiss.
---------------------------------
2014-02-08
Nummer ett
Här är flörsta numretö. alla delarna. Samarbetet. [œ‘ß‹®]...[OANSVAR]
Det öär ju första gången vi gör saker så uttalat ihop, H och jag.
mer.
Idsg Idsag Idag har varit lugna städdag, med lite True Detective (fast det öär helt trpåkigt för nu ör jag ikapp dem o måste vöämnta varje vecka och set det öärfö...är förstås tjatigt.
------------------------------------------------
Nu skall jG jag försöka saätta mig in i IFTTT
Jag tror att det kan hjälpa mig mred lite olika saker, vi får vöäl se.
If This Then That
--------------------
Det öär ju första gången vi gör saker så uttalat ihop, H och jag.
 |
| Jag inser nu att jag tycker väldigt väldigt mycket om op..printade bilder på färgade papperö. Det måste jag göra mer av. Massa |
Idsg Idsag Idag har varit lugna städdag, med lite True Detective (fast det öär helt trpåkigt för nu ör jag ikapp dem o måste vöämnta varje vecka och set det öärfö...är förstås tjatigt.
------------------------------------------------
Nu skall jG jag försöka saätta mig in i IFTTT
Jag tror att det kan hjälpa mig mred lite olika saker, vi får vöäl se.
If This Then That
--------------------
Kväll med samtal
__________________
Regnbåge över Putin.
OS är för töntar. Fredag kväll. Ingen skrivövning.
Vin.
Prata.
Bourdieu.
Det är vi värda.
Ute sjunger några på gatan. I regnet. I vinet.
2014-02-06
Rorchach butterflies och fortsatt träning med bokstäver
En del av första numret sv [OANSVAR)] var ett arbete med opalers ... pappwers-fjärilar, och en text om Rorchach. Stillbilder nsaturligtvis, två uppslag. höär är en rörlig del av det arbetet.
--------------------------------------------------------
Ikväll lyssnar jag på Lorde.
Jag måste öva mina 15 minuter varje kvööll mred den här satans skrivargrejejen o det är fan i n t e kulQ!
Men jsg a jag får bara babbla på...
Msking Making Playable Space
Det händer ju trots allt en del framöver. Och eftrer sommaren kommer jag att ha mer tid att labbs laborera medoch faktidkt kunna ta lite ställning.
SnR.. snarare handlar det nog om att ge lite tid sför eftrerertanke.
igår såg jag True Detective S01E01. Det finns helt klart opotentiaöl, även om det kan vara lite tröttande med de t loopande narrativet om struliga män i våldsamma dsituationer och deras eviga problem med aatt kommunicera vad de känner.
men men... jag tar ett avsnitt till.
---------------------------
--------------------------------------------------------
Ikväll lyssnar jag på Lorde.
Jag måste öva mina 15 minuter varje kvööll mred den här satans skrivargrejejen o det är fan i n t e kulQ!
Men jsg a jag får bara babbla på...
Msking Making Playable Space
Det händer ju trots allt en del framöver. Och eftrer sommaren kommer jag att ha mer tid att labbs laborera med
SnR.. snarare handlar det nog om att ge lite tid sför eftrerertanke.
igår såg jag True Detective S01E01. Det finns helt klart opotentiaöl, även om det kan vara lite tröttande med de t loopande narrativet om struliga män i våldsamma dsituationer och deras eviga problem med aatt kommunicera vad de känner.
men men... jag tar ett avsnitt till.
---------------------------
2014-02-05
OANSVAR, Urban resistance och nya kurser
Nu är [OANSVAR] ute. Distribuerat och klart. Har du inte fått hem det är det för att du inte prenumererar.
-----------------------
Det är litespännande intressant svårt det döär med att göra nytt, nya vägar att hantera.
Just nu hNDL handlar handlar det om två saker: att skriva rätt bokstäver utan att hasa med opekfingrarna på tangenterna som en polis, OCH att göra rätt i allt det nya kring kurser och handledning och fiormalisa...formalia . Jag har ju gjort mycke t samma under löäång tid men nu är det andra saker som gäller. Det är utmanande. men jags märker att jag blir väldigt tör...trött.
För att få grepp om vad jag gör ioch hur det skall göras så ritar jags scheman o diagram o annat visuellt förklarande.
-----------------------
Och så hhar jag anmält mig till detta:
 |
| Tack för bild, Magnus. |
-----------------------
Det är lite
Just nu hNDL handlar handlar det om två saker: att skriva rätt bokstäver utan att hasa med opekfingrarna på tangenterna som en polis, OCH att göra rätt i allt det nya kring kurser och handledning och fiormalisa...formalia . Jag har ju gjort mycke t samma under löäång tid men nu är det andra saker som gäller. Det är utmanande. men jags märker att jag blir väldigt tör...trött.
För att få grepp om vad jag gör ioch hur det skall göras så ritar jags scheman o diagram o annat visuellt förklarande.
-----------------------
Och så hhar jag anmält mig till detta:
URBAN RESISTANCES as Identity Politics in Cities Today
Det blir nog spännande.
---------------------
---------------------
2014-02-04
Om svampar och mysekl och kvällspressen är jävla låtsasjournalism
(Min skrivååäpåövnoing fortsätter) (Det göår sådär )
Jag aå...såg o igöår opå tv om svampar och hur de byggde sina rixzimatiska nätverk.
Forskarna som jobbbawe de med det opratade om hurs dessa organismer som vet söäå lite om helhetenöänså...äns ...ö...ändå tog bra beslut för aatt överleva.
Att något ifet det väldigt lokala kan hitta så rätt.
Jag känner att jag genast måste läsa Deleuze och fungologi (fast det verkar heta Mykologi).
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag aå...såg o igöår opå tv om svampar och hur de byggde sina rixzimatiska nätverk.
Forskarna som jobbbawe de med det opratade om hurs dessa organismer som vet söäå lite om helheten
Att något i
Jag känner att jag genast måste läsa Deleuze och fungologi (fast det verkar heta Mykologi).
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------
Å så läste jag om årets (2013) sexist på Genufsfotografen o det är ju en väldigt ambitiös och välskriven blogg. Fy fen fan fasn fan så mycket dumihuvudetskit det sägs o görs.
och förresten ställer jag mig frågan om kvällsor...pressen verkligen kan ksllss...kallas journalistik ?
NEJ
Det är en Ding-ding värld.
Och jag har hört i alla år "jomen Aftonblsdet har ju jävligt bra kultursidor", så det skulle vara på nåt sätt legitimerande för resten av den toalettpappersblaskan...nädu, jag tror det är en gammalt hederligt knep av att ge kritikerna lite gött så håller de käften.
Jag vill nog hävde att kvällspressen är ett av de största hoten vi har. Kvällpresssen är extra lurig också flör att den utger sig flör att vara journalistik, ja till och med granskande...men istället är det en massa skit som mest går ut på tt att dumförklara och skrämma sina läsare att tro på allt möjligtsom skulle kunnas vara sant. aoch vem fan har inte lite spänd mage o jaha nu är det också cancer.
Jag vill inte veta.
jag vill inte se löpsedlar. jag vill inte att de skall brinna upp.
så jag lyssnar på Afasi o Fitlhy o sätter eld på varenda löp på vägen till jobbet.
Brinn lögnare, brinn
2014-02-03
Någl...ot om att skriva utan att tistta på tamnfjgentborsdet...fam...ö..fan tangentbordet
jag är 41 år gammal och jag skriver med pekfingrarna. Det går väldigt långsamt och gör att js...jag väljer bort skrivande i min vardag och det i d...sin tur gör att jag våndas onödigt mycket.
Detta som jsag jag skriver nu tar förfärande lång tid, men jag tänker stt...att det skall gåö...gå fortare om ett
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag hade maskinskrivning i dkol...skolan (Nordhemskolan) och min fr öken hette
Hjp...Hjo...Hjördis och man fick sitta mred med
en skärm framför tangenterna o öva o öva.
Det var inte mitt bästa ämne.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
pinterest 1k
Pinterest. 1000 bilder.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
.
2014-02-02
I_ _ _ _ÅLLET
Men vad
händer med
händer med
innehållet?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Med den självklara dekadenta tillåtelsen. För att man kan. För att det går.
För att man får.
Då går det inte att förlora det går inte att missa misslyckas m i s s t y c k a
MGMT
Och om innehållet får bli form och formen innehåll så blir allt en upplevelse utan mening.
Meningslös.
Det låter som en dålig sak, men jag tror att det kan vara en bra sak. Något bra.
För det gör att jag får känna vad jag vill och jag får addera och subtrahera och koppla samman precis som jag vill och det är nog däri styrkan ligger.
s t y r k a n
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det är alltid att komma på vad man skall rita som är det svåraste.
2014-02-01
Läsglasögon istället för Longboard
På posten, eller det som nu är en post, ingen riktig post förstås, tips o tidningshörnan på Hemköp, träffade jag en vän som just fyllt 41 o vi ojade oss lite o sa i medförstånd att ja nu är man ju inte ung o lovande längre o lite om vad som kan komma att bli istället.
Sen satte jag mig och drack kaffe o läste Nöjesguiden.
Som
Jag
Väldigt
Sällan
Läser
Nuförtiden.
Så kan det gå.
2014-01-12
Masanao Hirayama och Sticky Institute
Detta kom i posten häromdagen, från Nieves. Ett zine + en egengjord kortlek (för nya spel) av Masanao Hirayama. Jag stötte på hans teckningar för några år sen i Tokyo o han har sedan dess varit en av mina bästa. Han har ett mod och en lätthet som tilltalar mig. Som jag vill härma. Fast när jag gör det blir det inte lika direkt. Jag övar och försöker låta sidorna vara nästan vita,
men det blir ofta tvärtom.
Och igår, skickade jag en liten trave av mina zines "Anger Management" #1+#2 i ett paket till
Sticky Institute i Australien.
De säljer o distribuerar o vi får väl se vad som händer.
Man kan be att få betalt för sålda ex i the underground currency of Australian zines...det valde jag.
Det första numret av [OANSVAR] är på gång, det ligger på lådan 31/1.
2014-01-04
Nytt år ny web
Ok. Ny sida, samma adress, mattiasg.se.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Vi arbetar vidare med [OANSVAR] o ritar o skriver o känner på papper o fotar o provprintar.
Det börjar att bli dax att sätta ner fötterna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.....
