Tre rum

Tre olika rum.
Konstruerade.
Skulptur i Bottna, Viadukt vid Kungsten, Modell för filmarbete

Bilden blir minnet. Utan bilden kanske jag inte minns.
Men minns jag nu?
Vad?

Och bilden för sin egen skull, vad hände med det?


Jag förmodar att det alltid kommer att vara en del av mitt arbete, att dokumentera. Man skulle nästan kunna säga att det är det som är mitt arbete. Att dokumentera, samla, sortera.
O R G A N I S E R A.

--------------------------------------

fil o flingor

kaffe

kaffe + mackor

fil + flingor

kaffe

dumplings

det analoga rummet + play

 Jag tänkte skriva lite lite om rum.
Men jag råkade se en föreläsning av Aaron Dignam.

Om PLAY.
Om att leka / spela tillvaron för att både bli bättre på det vi gör,
Men framförallt vilja göra det.
Sluta ha tråkigt.
Se mening med fler saker.

Om rummet tänkte jag idag.
Att storheten ligger i omslutandet.
Om att det finns runt oss (och i oss).
Rummet upplevs med alla sinnen.

Och det är därför bilden av rummet aldrig kan bli mer än
pornografi. Ett visuellt kittlande och en dröm om både
taktilitet och ägande.
Att ha och ta på.

Den spatiala upplevelsen måste vara analog.

Dag 3 utställningsbygge

Trött i armarna, o ryggen.
Vi diskuterar vari utmaningen ligger.
Finns där ens någon?

Vi ser oxå att bilderna som växer fram är förstorade skissböcker, som när man skriver på en whiteboard o förbluffas över att det är samma handstil fast större.

Vi har inget tema, ändå kommer olika möjliga läsningar in.
Kanske är det just det som är grejen, att alla kan läsa det de vill. Som tarot.
Man ser det man behöver.

Dag 2

Lång dag.
Bilden växer fram.

Diskussionen fördjupas.

Dag 1 i källaren

Vi har fått upp papp.
Skyddat golvet.
Börjat teckna.

Det går lite långsamt. Försiktigt.

Vi försöker bryta ner det.
Arbeta emot det fina självklara.
Det är inte lätt.

Process i källaren på Stadsbyggnadskontoret

Imorgon måndag 29/10 sätter vi igång. Klockan 10.00
Susanne w och jag.
Vi har samlat en massa material.
I källaren på Stadsbyggnadskontoret skall vi arbeta den kommande veckan med ett projekt som skall stå klart på fredag.
Fredag 2/11 kl 12:00 - 16:00 är det vernissage.
Stadsbyggnadskontoret
Källaren

Vi skall arbeta tillsammans, på en 20 meters vägg.
Förhandla
Diskutera
Utmana

Välkommen att komma och hälsa på under arbetet, eller på fredag.

Barnteaterakademins blogg

I somras, Juli, gjorde jag ett inlägg på Barnteaterakademins blogg.

"""Jag minns en seriesida i Joakim Pirinens album GAS där barnen på någon lekplats i någon förort i slutet av 1900-talet, till den lekplatsansvarige i områdets förfäran,  lekte Chilenskt tortyrfängelse och inte rymdraket i den nya lekställningen.

Jag tycker att det är en bra bild av vuxenvärldens välvilliga förväntan och barnens behov av att undersöka en värld.

31
tre ett

Att leka innebär naturligtvis väldigt olika saker för olika barn, unga och vuxna i olika delar av världen, eller tider i livet.
Det finns ofattbara mängder barn som aldrig får vara barn, som aldrig får leka.
De är vår tids smärta.
Det finns också många som har allt, som ändå inte får leka."""

läs vidare..(Juli)

nya bilder från Cell i Bottna

Några nya bilder finns nu på cellstructures.se









_____________

saker jag önskar att jag hade gjort

Det är kanske dumt att ångra sig.
Det går ju ändå inte att göra något åt nu. Men ibland önskar jag verkligen att jag hade gjort annorlunda.

# Fotograferat mig i en fotoautomat varje gång jag besökte en ny stad. Jag borde ha gjort det. Nu är det för sent att börja.

# Lärt mig spela gitarr. Klart jag kan lära mig lite nu, men bara lite.

Såna man minns

2008 var jag i Tokyo, och på galleriet i AXIS building såg jag Marije Vogelzang's enastående Sharing Dinner. Det är fortfarande en av mina viktigaste utställningsupplevelser.

Hon har ett nyhetsbrev oxå.

Och nu på kvällen, kollar jag på Karla Black, lågmält berättande om sitt arbete, från biennalen i Venedig 2011.

Och jag förförs av Carlos Bungas kartongrum, och Tadashi Kawamatas hela livsverk.

R U M M E T

                                                                                            Det är i rummet det händer. 

och, a Butterfly's dream...

Samlar upp bilder

LEGO, beat Lab and the donts on Instagram

Jag hittar den här, 9bytz, en LEGO-maskin som aldrig slutar.




Och Casey Niestats Donts on Instagram.




and the beat making Lab in Congo

EDC

EDC (Everyday Carry) visar sig vara nästan en liten rörelse. Hundratals, ja säkert tusentals, bilder på saker som män har i sina fickor.

På Every-Day Carry finns sida upp o sida ner med bilder av mans-grejer.

Mycket klockor, knivar (?), plånböcker, ficklampor och annat.

Jag blev liksom först jätteglad när jag hittade sidan o tänkte att detta har jag på nåt sätt alltid fantiserat om men inte vågat göra, ta bild av mina saker, för att det är så in i helvete töntigt...o ändå...

Och jag minns ett jobb jag hade i akutintaget på Sahlgrenska, där en kväll en person kom in och avled.

Hans fickor tömdes på en rostfri bricka, och jag minns att jag noterade hur alldagligt det var, mitt i allt det hemska. En klocka, en plånbok, några halstabletter, nåt kvitto.

Den händelsen gjorde mig på något sätt mer medveten om saker jag bär med mig.

Under lång tid hade jag alltid en väska (en svart Marimeko i canvas) full med saker, alltid. 

Bra-å-ha-grejor.

Därför blev jag extra glad när jag berättade om den här sidan, EDC, för en kollega, och det visade sig att han har precis det där...en väska full med bra-å-ha-grejer...med sig alltid.

Fan va koolt.

Jag ville oxå det, men när jag tog kort på mitt så blev det inte lika imponerande.

Men jag vill ju inte släpa runt på en massa saker.
För att det är tungt.
Men samtidigt vill jag det.
För att det är kul.
För att det finns så många små tillfällen när livet hade underlättats av att man var förberedd.

Nu vet jag inte hur jag skall göra.

tyst!

Återställt

För ett och ett halvt år sen kom vi hi första gången och
valde stenbrottet som plats för vårt deltagande i Bottna Land Art 2011.
Efter den sommarens utställning stod arbetet kvar under det kommande året som ett pilotprojekt för Experimentyta Land Art.
Och slutligen som en kombo-utställning sommaren 2012 på KKV och i stenbrottet.

Idag städade vi ut området.
Lite vemodigt kanske, mest för att det varit en plats för oss att återkomma till med jämna mellanrum för kontemplerande av sakers tillstånd, och tältning.

Nu har vi sparat ut 1000 av de bästa pinnarna, resten blir material för framtida samarbeten.

---------------------------

Att arbeta utomhus har varit nytt för mig och det tar jag med mig in i nya projekt. Jag vill göra mer ute.

Cell tillbaka i Bottna

Nu packar vi ihop.
Ett arbete med 3000 läkt skall sammanfattas.
Vi sorterar och bär.
Eldar och lägger i ordning.

Det är slutet och början på samma gång.

brightness!!

resan inuti

-----------------------------
extrasäng
dubbelspel
visningsobjekt

tomheten inuti

kaffe
macka med ost
jos (flera glas)
kaffe + kaka
BLT
middag (med vänner)
kaffe + glass

mörker

Hembygd / Marabouparken

Är du i Stockholm nån gång under hösten, gå å se!

Så inbjudande o rakt, skönt befriad från snobberi. 

Roligt och vackert, om staden och utvecklingen och makten att bestämma, tolka, bygga, tycka. 

Catti Brandelius video om Förortsindianen i kombination med hennes manifest (publicerat 2007 på www.kultur.stockholm.se) om den framtida staden är precis vad man behöver i de eviga samtalen och diskussionerna om den urbana utvecklingen. Pang på. Gör såhär bestämmar-gubbjävlar så skall ni se att allt blir bra. 

Anna Witt låter etnologer som forskar på "ghetto-språk" (bara begreppet är ju lite så så) möta sina forskningsobjekt (unga killar i förorten) i Rap-battle.

I splitscreen ser vi båda utmanare samtidigt. 

Så roligt och utmanande, skiftet i ton och vem som nu har makten över ordet är briljant!

Fler forskare borde rappa sina rapporter och artiklar. 

Anna Högberg och Johan Tiréns Point of view (bilden) är så enkel, så tydlig, en idé precis uttalad och utförd precis så. Om man stod lite högre upp skulle man se andra saker. 

Ja. 

Och det är en byggnadsställning som rymmer hela världen. 

För mig var detta en sån utställning som när man går därifrån får en att känna dels jag önskar att det var jag som ha gjort alla de här bra grejerna, o dels att det är meningsfullt med konst.

Det är inte ofta det händer. 

Tack Marabouparken. 

Mattias Gunnarsson

--------------------------------------------------------------

mattiasg.se

en man och en kamera

alla var ledsna

---------------------------------------------------------------------------

free polaroid

kaffe

macka

kaffe

kaffe

lunch (macka)

kaffe

kaffe

kaffe

Kristian Berglund / When

Idag kom Kristians nya lilla bok, When, i brevlådan. 

Så fin. 

Jag vill oxå göra böcker. 

www.fumms.se

-----------------

under dagen

macka
cheeseburgare Mcd
flingor + mjölk
lax med potatismos
flingor + fil
----------------------------------
3 koppar kaffe

jag tar bilder för att minnas

för att minnas tillfället. för att frysa händelsen. bränna in den.

i huden.

---------



_ _ _ _ -ig
det är något man ser, som alla vet
men
ingen pratar om för det skulle göra alla skyldiga.




                                                                              _ _ _ 

...

---------------------------------------------------------

bilder ur flödet...

något om att vara i sitt element.

något om att vara i steget

något om att minnas

sånt man kan önska sig om man bara vet hur det uttalas.

skisser inför utställning

Har oxå gjort ljudet :)
Alla möjligheter att få ut det som bubblar över inuti.
Det måste ut.

Skissar i rummet

Bygger ritar klistrar.

Nu skall jag packa ner och återuppliva det i November.
Börjar hitta formen.

Till Jesper

Brev till Jesper Waldesten

Jag kom över din bok 365 Waldersten på biblioteket och nu ligger den här på bordet och jag vet inte hur jag skall göra.

Jag känner avund Jesper, avund. 

Det är ingen fin känsla minsann, inget man går runt och stoltserar med precis. 

Men så var det. 

. 

Jag vill vara du. 

Så enkelt är det. 

Jag vill också så gärna våga allt det som du vågar. 

Men när jag skall rita så blir det ansträngt. Ordnat. 

Jag skall verkligen försöka lära mig av dig. 

Nu jävlarrs Jesper, nu jävlarrs!

Tack för att du finns. 

//Mattias

_________________________

Mattias Gunnarsson 

Tecknar i rummet

Whiteboard-penna

Skyddspapp

Väggfärg

Skisspapper

Tusch

Träbitar

--------------------------------------

Silvertejp

Häftpistol

Limpistol

Mattkniv

Materialen låter mig vara. Låter mig ta för mig i rummet utan att behöva be om lov. 

Lager på lager. Collage. 

Tecknar målar bygger ut i rummet. 

Låter bilden ta plats. 

Jag vill fylla ett helt jävla jättestort rum!

_________________________

Jag gör precis det jag vill. 

Tar ner

Tar ner det gamla.
Ger plats för nya.
Bilder.

Lyssnar på Transvision Vamp och minns slutet 80-talet.

Jag tror inte att det betyder något egentligen.

Skulpturer i Pilane och Bill Viola på Akvarellmuseet.
Bra dag.

Men ändå.
Det är som att man förväntas fatta, räkna ut vad konstnären har tänkt, vad hen egentligen menar.

Skit i det!
Upplev.

Templet uppe på berget funkar så bra tycker jag för att det är skitfint och platsen de ligger på är skitfin.
Det är en massiv upplevelse att vara där.
Det räcker.

Bill Viola oxå.
Det finns säker massor med mening och undertexter.
Men jag tänker inte läsa dem, jag gillar att se hans bilder av vatten.
Människor under vatten.

Det räcker gott.

Vår tids rädsla för intrång

Min plats. Den egna ytan den egna tiden. Autonomiteten.
Kom inte innanför.
Mitt.
Rum.

Läser lite sommardeckare (o plöjer ett gäng på film) o de verkar alla handla om relationen mellan det privata och det utanför, och rädslan för att någon skall överskrida den gränsen.
I varenda berättelse återkommer just detta, att någon bryter sig in, tar sig förbi innanför.
Så kryddas det såklart med att barnen rövas bort, dödas, hotas, vilket ju torde vara de flesta människors absoluta mardröm, men det finns något mer.
Något som kanske är den tid i vilken vi lever, att den största rädsla vi har är den att vara tvungna att släppa in det främmande.
Att någon tar sig förbi vår kontroll.

Rätt lustigt att tänka sig deckare som spegel av samtiden.

Hasselblad center

Ny Nordisk Fotografi.

Hanna Jagare bygger grejer.
Hon samlar, bygger, fotar det, fortsätter.
Blandar material.
Tar ut bilden i rummet, tvingar mig att förhålla mig till bilden och rummet samtidigt. Jag blir en del av bilden.

Hennes arbete är behållningen.

Jag tänker mig att i en tid när alla är fotografer och bilder är allt överallt blir hennes taktila rumsbilder en viktig undersökning av fotografiet som medium.

Jag tänker att fotografier är två olika saker: motivet eller tekniken. Förmodligen vill de flesta att det skall vara båda, men jag upplever sällan att det blir så.
Antingen tittar jag på bilden, som teknik (polaroid eller svartvitt eller suddig eller superupplöst), eller så ser jag moivet o berättelsen o då måste berättelsen betyda.

Ofta lämnar den mig oberörd.
Och, med en undran över varför det är just foto jag ser, om det nu är en så bra berättelse som det ändå ofta kan vara, varför är det inte mer?

Hannas arbete är mer.
Det blir en bild, som oxå blir rörlig när jag rör mig.

Jag skall genast gå hem och börja samla.

kylskåpskoloni

nytt liv

annat liv

det oönskade ändå vackra

nya bilder

Nya bilder på mattiasg.se

från utställningarna i Bottna. KKV och Stenbrottet.

Nygamla polaroider.

Sista dagen

Om du bygger en regnbåge, så lovar jag att följa med. 

Workshop utanför Gerlesborgsskolan i Bohuslän. 

Barn och vuxna, byggde och målade i fem timmar. 

Vi nådde vattnet och guldägget. 

Det var sista dagen av en intensiv helg, med två utställningsrum och en workshop. 

Allt en del av samma material. 

Tack vänner, det har varit en fröjd att jobba med er. 

Mattias Gunnarsson

--------------------------------------------------------------

www.cellstructures.se

Två utställningsytor

Det är natt.
Vi har eldat och ätit och skålat.

Två platser klara.

I det avgränsade rummet på KKV en hängande struktur, ett omvänt landskap.
Stilla.

I uterummet, i stenbrottet, rörelsen.
Mer renodlad.
Tydligare.

Ett otroligt givande samarbete. Fyra röster.
Det uppenbara i att det blir annorlunda när man är fler.
Vi vet det, men ändå är det så satans shysst att få vara med och uppleva det.

Regnet vill inte sluta falla.
Allt är fortfarande fuktigt.

Imorgon skall vi arbeta med workshop.
"Om du bygger en regnbåge så lovar jag att följa med"

Rörelsen fortsätter och nya möjligheter öppnas.

Det regnar

Regnet har varit ihållande hela eftermiddagen och kvällen.
Nu är det natt och det mesta är fuktigt.

Vi arbetar med en hängande konstruktion.
Det är material från stenbrottet, men formen är annorlunda.
Att jobba i ny konstellation är onekligen fruktbart, vi ser nya möjligheter.

Imorgon är det vernissage.
Undrar om det kommer någon i det tråkiga vädret.

Åter i stenbrottet

Vi är tillbaka.
Cell, tillsammans med CaseStudio och Susanne Westerberg.
En utställning på KKV och en utveckling av arbetet i stenbrottet.
Det regnar lite på oss.
Vi har börjat ta ner delar av arbetet, gallra.
Vi återanvänder materialet på KKV. Bygger en ny struktur. En ny organisation.
Det känns viktigt att det blir något annat och inte bara en upprepning av något vi redan gjort.

Om du bygger en regnbåge...

...så lovar jag att följa med.

Cell har workshop på Gerlesborgsskolan i Bohuslän på söndag den 8/7 kl 10:00

Då skall vi måla och bygga.

Välkomna.