i hjärtat

ett kontor

att samla historien

...gör att den känns lite lite mer verklig.
tror jag.

ljug-teckning

Om jag sa att det var en teckning.
kanske i en serie av flera, så skulle du nog säga mmm o tycka att det var intressant.
Det är mögel.
I taket på jobbet.

Men jag tänker ljuga o säga att det är teckning, för jag tycker att det är så satans fint.

fint

PARIS: INVISIBLE CITY

txt

web




...det känns som att kan finnas spännande saker här.

även utanför bild sker det

vad önskar du dig mest av allt när du fyller år?

,,,

vad gör man när vuxna inte är vuxna?

Hur fan skall man förhålla sig?
När man har sagt till.
När man har diskuterat.
När man tror att det var engångshändelser.

foreverandeverandever

...

eroticarch

.kan inte jag ihop få mening en

Min hjärna kan inte formulera en klar tanke.
Inte en mening.
Innehåll.
Bara små fragment av idéer till eventuella möjligheter.
Senare.

Vissa dagar när man vaknar är det ingen skillnad på himmel o resten, det är bara fuktigt.
Så är det.


Mycket besynnerligt.

i alla drömmar finns en blind fläck

...

All artists are prepared to suffer for their work, but why are so few prepared to learn to draw? (Banksy)

utanför bild

sakta
långsamt
makligt

Klockan är det operativa systemet i den moderna kapitalismen (C.Honoré, SLOW)

Ting Tar Tid

Hur blir världen om man bebor den långsammare?

med tid för väntan

med tid för att bryta.
med tid för att välja.

hej då

Hamsterhjul visa vara duktig stå med mössa tacka bocka.

Hej då tro att det blir bättre sen tävla springa rusa.

en längtan

odefinierad.
vag men samtidigt tydlig.
lite besynnerligt.
som vakendröm o tungspetsord.

HOLGApremiär

De första bilderna.
Nu jävlarrs!

tillbaka

förmodligen för att stanna.

o utanför...

...regnar regnar regnar det.

hemmadagar med färgpennor

vill du så får du

vart skall du gå?

Funderar

Jag läser Emrik Larssons artikel på Debatt i GP 31/7-08

(sen läste jag alla svarsinlägg…fuck, folk är verkligen arga)

Jag vill spontant hålla med om allt han säger, självklart är kulturen viktig och självklart borde det vara möjligt att försörja sig på sitt konstnärliga uttryck.

Eller?

Är det så självklart?

Vem har sagt att just kulturarbetare skall få carte blanche på sitt undersökande och det de vill göra med sin tid?
Om ingen vill se pjäserna, filmerna, utställningarna, föreställningarna, höra musiken, behövs de då?
Ibland blir jag rädd för att konstens vikt i samhället är ett oemotsagt konsensusbeslut för de redan invigda, de som har kunskapen, träningen och koderna för att kunna tillgodogöra sig uttrycken. Något vi har bestämt oss för är så gott, så ogenomträngligt, att det inte behövs förklaras.

Jag tvivlar inte på vikten av konsten, men jag är övertygad om att det behövs ett samtal om formerna.

Finns det för lite pengar?

Får fel personer, verksamheter, pengarna?

Är det en fördelningsproblematik?

Handlar det om att kulturen får för lite pengar i dagens Sverige, eller handlar det om att de pengar som finns bara går till de redan etablerade personerna, verksamheterna?
Skulle det ekonomiska systemet kunna se ut annorlunda?

Det är klart att det skulle.

Jag tänker mig att problematiken ligger i ett samhälle med en väldigt låg fokuströskel, där färdigtuggade 25 minutersSitComs, oneliners och binära svarsalternativ går före de mer krävande uttrycken. De uttryck som ger motstånd och ställer krav på eftertanke och en viss erfarenhet.

Vem orkar sätta sig in i gestaltade frågor som bara ger nya frågor tillbaka?
Befinner vi oss överhuvudtaget i en tid som har plats för frågor utan svar?
Jag tänker mig att vi lever i en kraftigt resultatinriktad tid, tillvaro, som helt enkelt inte har ro för det som tar tid att sätta sig in i, det som önskar engagemang av mig som betraktare, deltagare.

Kanske är det inte just vår tid, kanske har det alltid varit så, men oavsett så kvarstår frågan om hur skall då konsten komma fram, ta plats, om endast ett fåtal (redan invigda?) vill ha den.

Jag tror med bestämdhet att konsten (alla uttryck) behövs. Den är blodet i samhällskroppen. Den forslar tankar och idéer fram och tillbaka, den syresätter och tillåter flöde. Och den blöder så att det syns.
Jag tror också att konsten och det kreativa arbetet är en tillgång för alla, oavsett om det är på utförande individnivå eller i de stora företagens strategiska planeringar.

Men jag återkommer till frågan om huruvida kulturarbete är ett jobb?
Att det är arbetsamt att jobba kreativt tvivlar väl ingen på, konst är arbetsintensivt, men kan man säga att man gör ett jobb om endast ett fåtal är intresserad av att ta del av det man producerar?
Eller har man en hobby? (o är det nödvändigtvis ett problem?)
Om jag är cykelreparatör, som ju är ett jobb som behövs, men är ganska kass på att laga cyklar, så kommer jag snart att förlora jobbet.
Jag skulle ju då kunna åberopa en idé som torde vara tämligen stark under det växande klimathotet att jag behövs som fan, för det är viktigt att folk har cyklar som fungerar. Bör jag bli subventionerad då?

Kanske är exemplet tunt, raljerande nästan, men ändå; får vem som helst anta rollen som kulturutövare och i och med det placera sig i en grupp som skall ges ekonomiskt utrymme att göra det men själv tycker är viktigt.

Jag upplever att det finns en problematik i att försöka stå som en enad sektor i samhället och försöka förklara att man behövs. Både för att det riskerar att bli tomma ord, och för att det lätt kan uppfattas som att man sätter sig på lite onödigt höga hästar.

Jag tror att man måste visa, tillsammans.

Samhället, i det här fallet statsapparaten, måste gå före och bereda väg och visa att den tror på en bred och varierad kultur, där även de oetablerade uttrycken har en plats.
En bra start för detta torde vara att dels ta bort skatten på konstnärligt arbete, och dels ge mer rum för konsten. Om man vill tillåta konsten att ta plats måste det finnas plats för konsten. Tillgängligheten blir här en avgörande faktor. En mer disponerad kulturscen med många platser att både utöva och uppleva konstnärliga uttryck. Gratis museibesök var en mycket god start.
Jag tror på ett större ekonomiskt stöd för, och tillhandahållande av, lokaler för konstnärlig verksamhet. Ateljéer, replokaler och studios. Och många fler platser att visa, spela och kommunicera.
Fler gallerier och scener. Låt konsten komma ut närmre människorna, sänk tröskeln.
Min gissning är att de som vill arbeta kreativt kommer att göra det, men de behöver platser för sitt arbete, både i skapandeprocessen och i kommunikationen.
Då kan dialogen uppstå, då kan fler bli intresserade och då kan kulturen visa att den behövs.

Till detta tror jag att konsten måste våga anta en mer pedagogisk hållning. Inte en katederundervisande pekpinnepedagogik, men en samtalande. Fler konstnärer i möte med de som tar del av uttrycken. Fler samtal och diskussioner som öppnar för fler människor att vilja, våga, prata om det man gör och upplever, om dess plats och roll i samhället.

Konsten talar inte för sig själv. Det är en seglivad idé om det skapande ensamma frånvända geniet som sitter på sin kammare och skapar. Konsten behöver kommunikationen, berättelsen, för att finnas. Och för det måste alla arbeta.
Den obetalda kultursfären riskerar att försättas en självgenererande loop emellanåt; eftersom kulturen inte ger någon ekonomi, så måste en annan valuta föras in och den valutan heter cred, och med den kan man inte betala hyran, men man får plats i de rätta rummen och man blir lyssnad på av de utvalda och till slut blir det hela en jävla soppa av obetalda invigda som talar till varandra. Kultursfären blir en egen nation med mer eller mindre välbeställda invånare och en stor grupp asylsökande. Detta gynnar inte någon. Varken det ena eller det andra mönstret kan inte brytas av sig själv, det måste ske samtidigt, tillsammans.

Konstens vilja till kommunikation, och ett samhälleligt stöd för att möjliggöra den.

...

SMIT

Värt att kolla upp.

SMIT


Sustainable design att räkna med.
Jag gillar.

hej hej sommar

En magisk solnedgång.
En busschaffis som tog en xtra sväng genom vasastan.
Fler än ett glas kallt vitt vin.


o nu.
Nykokta rödbetor med smör o salt.

hej hej sommar!

ny tid

Ett litet bad (snabbt).
Ett litet glas vin (kväll).

Ute på andra sidan, livet kan ta form igen.

Say hello to my little friend

Man vet inte alltid varför man gör det man gör.
Jag köpte en ny kamera idag.
En HOLGA.
Jag vet att det var rätt, men jag vet inte varför.

Älskar den redan.

Jag vet att det finns en anledning.

mat är fan viktigt

Ja.
Det är viktigt med mat, oavsett om man har ett xtra intresse eller inte.
Mat är något alla måste förhålla sig till, varje dag.
Varför äter vi det vi äter?
Är det lättja, ointresse, stress eller dumhet som gör att vi stoppar i oss så mycket skit, trots att vi vet att det finns andra nyttigare, bättre smakande, intressantare alternativ.
För att inte tala om dem som är bättre miljöval.
Hur kommer det sig att de flesta av oss så ofta bara slänger ihop nåt, som inte smakar o som inte ger den energi o kraft den skulle kunna?

Varför ger vi våra barn så taskig mat?

På sjukhuset jag just besökte några dagar, där all annan patientkontakt o omvårdnad var så fullkomlig, var maten skrämmande dålig.
If your disease don´t kill you the food will.
Man vill inte tro att det är sant.
Att det är möjligt att krascha råvaror på det sättet.
Fisk som var som att tugga gammalt collegieblock med en sås som smakade enbart mjöl.

O det kan ju vara ok om man ligger där i två dagar ( o till det har vänner som kommer med mat) men de som ligger längre... Jag tror ärligt att folk skulle bli friskare o må fan så mycket bättre om man satsade mer på maten.
Samma gäller ju våra förskolor o skolor.
Våra barn.
Den mat som serveras är ju fan under all kritik.

Det går inte att sitta på 'de får ju ialla fall mat, det är det inte alla som får' hur länge som helst.
För det handlar inte om pengar.
Det handlar om omtanke o intresse.
Det går att laga fantastisk mat, med ekologiska råvaror, till lågt pris.
Om man vill.

Det borde de vilja i skolor, förskolor, äldrevård, sjukvård.

O det borde folk vilja hemma oxå.

Man behöver inte vilja bli kock för att ha ett intresse av vad man får in i sin kropp.

Dessutom tror jag att den extra eftertanke som det krävs för att göra maten till mer än bukfylla skulle gagna resten av ens tid, liv o omvärldsuppfattning. Det är bra att tvingas reflektera.

well.
Vi får väl se hur det går med den här saken.

dagar som var som de var

En tråkig vecka.
Långa nätter.
En jävla blindtarm som gick sönder.
Så kan det gå.

O ett stooort hjärta till alla som jobbar på Östra sjukhuset. Vilka människor!
Vilken sjukvård!

men in bandhats are not necessarily great musicians

bigger, better, faster

has has has låter konvalesenstofflor mot golv.
ligga filmsoffa äta vänmat.
krama barnet samla styrka.

boing boing boing låter nya renoverade kropp 2.0 snart.
vila hasa vila hasa vila hasa

medikament i variation ger styrka åt sargad bål.
snart endast brödknivsärr över höft som minne från semesterdestruktion.

veckor kommer återgäldas i vintervärme.
energi samlad för överljudsfart under höst.
rörelse rörelse öka

ur aska reser sig.

klart att det gör ont när kroppar brista...

Hemma igen efter en veckas blindtarmskaos på Östra.

Legat morfinmarinerad med kryptonit-antibiotika rakt in i armen.

Har ritat.
Har skrivit.
Har fotat.

Skall snickra ihop ett maffigt insidereportage inom kort.

Håll utkik.

renen är inte älgens bror, den är mindre

bara för att måste jag berätta vad vi åt.
vännen kom o lagade.
jag tittade på.
helgen ha varit minst sagt speciell, mer om det annan dag.
maten har varit under all kritik.

men ikväll:

En RenEntrecote, uppbunden o snabbstekt för att sedan ligga i ugn, 175 grader.
potatis.
o en sås med en märgbensfond som bas, grädde o kantareller.

geez.
köttet var så mört att det på verkligt smälte i munnen o med såsen till var det svårt att hålla tillbaka tårarna.
en fett storstilad avslutning på en helg som bjudit föga gastronomisk lycka.

vissa stunder

är det svårt att skilja på dröm o verklighet.
andra stunder är det alltför tydligt.

de finns de som...

...drömmer läckra sexdrömmar när de sover.
ofta till o med.
det händer fan aldrig mig o jag blir avundsjuk.

utsikt

mat

Jamän här kommer några goda grejer som vi har ätit de senaste dagarna:

Tag en 2dl balsamico o häll i en stekpanna (på 2.an) tunna skivor vitlök o lite nerkrafsat limeskal.
Låt det ånga o småbubbla tills det är en halvkrämig konsistens.
sila.

servera på ruccola, med stekt Haloumi till (o ev lite hackade pistagenötter).
fan va fint!


och:
ta några kycklingfiléer...färska...skär i lite bitar.
lägg i en marinad av:
kokosmjölk, flädersaft, sushisoja, lime, ingefära (riven) vitlök, chilli

så kan det ligga där över dagen.
plocka upp bitarna, rinn av dem lite på lutad tallrik.
stek.

sen är det bara att hälla i marinaden o låta den koka upp (så att allt dåligt dör) o den är finfin sås.
svalna i kylskåp...
tam tam taaa
grymmaste picnic-prylarna!

låt det smaka.

feta människor i illasittande kläder

Hos den blinde Argus hittar jag denna ganska obehagliga artikel från xpressen.
Det kan säkert finnas aaker i den, men tonfallet är så beskäftigt o vältrimmat att man mår illa.
VonOber har ett nytt ansikte.

Det är något visst med kulturskribenter i innerstaden som ger sig på landsbygden o dess invånare. Skall människor kritiseras för sina begär, sitt sätt att leva o sina vanor så tror jag att man får jobba lite hårdare...annars blir det mest ett skolgårds-fingerpekande.

...

...

separata delar i en helhet ändå mötas i idén om en fråga.

a new beginning

en ny tid.
kanske.
eller kanin fenix?

det kan vi inte veta.
vi kan bara veta att försök görs för nya vägar.

att brinna att våga