ja aRBeteT koMmeR igåNg igEn

Det släpper. Nya bilder nya vägar in i ut ur.
Glädjen kom tillbaka.
Viljan oxå.
Känns nästan konstigt att lägga upp de gamla bilderna nu.

nya saker att arbeta med

Ja, det är visst morgon. Uppe.
På väg. Nya världar nya tankar nya.
Nya.
Om fysik o maskulinitet o urbana miljöer.
Om spel o längtan o alla alla som var där. Som var med.

Det är nu.
Som är nu.
Som det börjar.
Igen.

...

ett lån utan täckning

_ _ _ _ _?
Och resten av tiden skulle de bara sitta.
Bredvid.
Varandra.

toMHEt

Ja en liten avgrund.

hår

i vacuum är det ganska svårt att andas

Skulle tiden stanna? Nä den skulle bara verka stå still, men egentligen var allt som vanligt. Det är sant, det är så det är. Spegel spegel jag ser allt allt i hela världsalltet o den kosmiska möjligheten.
Jag är egentligen väldigt generös.
Faktiskt.
Jättegenerös.
Du kan till exempel få små delar av mig att ha i fickan. Så många du vill faktiskt.
Du behöver inte ens komma nära.
Du.

en sa m

t
o
m
h
e
t

o jag står i det stilla kalla. ser in ut förbi.
Väntar kanske.
Kanske letar.
o jag vet att det låter annorlunda i en tunnel, jag bara vet det.

för alltid

inuTi

samLa upP DeT soM liggER uTspriTT

Anteckningar spridda på lappar i fickor.*

[model] urban pieces/puzzle. Fragments of space [place].
The ongoing possibilities of space/place relations. A potential of presence.

The professor Kalkyls.

Öppen ballistik, vi har en riktning.
En: fotbollsplan grusplan
Konflikten är en tillgång.
Friktion dynamik.

Jag vill ha en minigolfbana, en riktigt fin.
Dåliga torg gör människor ledsna.

*o nu får de ny betydelse.

bORde

Man borde träna lite mer
Man borde sluta röka
Man borde ha fest för lite fler
Man borde vara ute mer
Man borde vara lite snyggare
Man borde läsa lite mer li-te-ra-tur
Man borde se lite mer bra film
Man borde vara på lite fler vernissager
Man borde vara lite sexigare
Man borde sortera sina fotografier
Man borde städa lite bättre
Man borde gå upp lite tidigare
Man borde klara av att vara själv
Man borde trivas lite bättre hemma
Man borde ha lite snyggare kläder
Man borde ta hand om sin hud lite bättre (L´oreal)
Man borde ha lite bättre ordning på sina papper
Man borde kunna hantera sin ekonomi lite bättre
Man borde gå o lägga sig lite tidigare
Man borde tjäna lite mer
Man borde ha mer tid till allt det andra

trÅkiGT

Det heter tråkigt för att det är tråkigt.

När hon sa det föll det på plats o det lät så enkelt. Så rent. Så sant.

Det heter tråkigt för att det är något man inte vill göra.

Och det är inte bra att ha tråkigt.

Det är bra att ha roligt.

Det är så lätt att titta på andra o se hur de klarar av det. Allt. Livet.

Så lätt att känna att man borde. Klara av att ha tråkigt. Göra tråkiga saker.

Stå ut.

Jävla Luther.

jA deT är myCKet samTIdiGt

Nya sidor i _journal stories
Det känns bra.
Börjat känna mig för. Igen.
Det går ju långsamt, men det sker.

Nu skall jag hänga tvätt o skratta lite för mig själv över den senaste veckans underbara diskussion om huruvida man skall få ha brallor med häng eller inte i skolan.
Att förbjuda ungdomar att ha sin identitet känns så underbart (på ett nästan gulligt sätt) 1900-tal.
'Det ser inte trevligt ut'
Nähä.
Jag älskar det!
Trevligheten framför allt!!!

drömmar

"En gång drömde jag att jag vann smör för hela livet av en smörfabrik. Efter två timmar var smöret slut, fabriken fick stänga och jag hade gått upp 800 kg."

Det kommer från den här bloggen, ett konstprojekt om drömmar.
Fantastisk läsning.
Sätter igång saker.

Jag drömmer om...en bättre värld o svinmycket pengar.

Ja va fan...

...hemma. En lång dag med jobb o enastående arbeten o stolthet. (jag vet ju att det inte är jag som har gjort bra arbeten, men jag blir skitstolt ialla fall för jag har ialla falla varit lärare).
o så en krashsömn på kontoret, skulle bara vila ögonen en minut.
en timme senare vaknad med ryck brorsan ringde o undrade var .ish låg på linnégatan för nu hade de gått upp o ner tre gången o vart var jag föresten o det var skitkallt!
eh.
ish heter visst nåt annat o vi träffades o öl o ord o skratt o de var glada o jag med o mer öl o sen sushi på japan o saké osv.
o lokal o driknar o skratt o ord o detr var länge sen o saknad.
o nästa gång ses vi i kbhvn.
damn it!

o det bubblar inuti o det behövs.
out.

SMå saKEr som fASTnAr

Mobilanteckningar september-oktober:

*Jamo i300

*Ogham

*Eko-konst blir mest bilder av natur. Ett upprepande av ngt vi redan vet: jorden är fin.

*Vad göra? Varför vågar konsten inte visa en väg? Fegskit!

*Endemisk

*Gorgon Metonymisk

*Macbeth

*Hibiscus Blue bird

*Chladni patterns

*Modelltåg-spårvagn

*Jippo infrastruktur

*Favela

*Tandooriälgen

*BG Jönsson gruppdynamik

*Argo.se

*Ändamålskräva process

*Fantoche

*Mindarc

tomhet

Ett skal.
En yta.
Ett manus en repetition. För livet.
Mönster. Om o om igen. Samma resultat.

Får man starta om. sig?

ni

Jag kan avundas (er) hänsynslöshet (ert) mod.
Obundenheten inför materialen avsaknaden av kraven.
Jag skall lära mig av (er).
Jag skall våga.

...

Börjar längta.
Till att ta ner bilderna. Till att ställa ut borden. Till att sprida ut spåren.
Till att skära limma klippa tejpa skriva.
För en vecka sen trodde jag att tomheten skulle vara för evigt. Trodde att lusten var borta för evigt.
Nu är den tillbaka.
Längtan.
Det är bra.

...ur en bok

förstA fortsättningen

Det sitter en bit in.
/känner att det vill
av - ut (enastående)
nu (!)

Nu är det bara resten av livet kvar

Tomt.

Efteråt är det just det. Tomt.

Kvällen var ju fantastisk. Så många som kom o så många som stannade o så många som var nya ansikten. Vänmötet 3 lyste som en lampa i kvarteret.

Nu är det tomt.

Vad gör man nu?

Hur går man vidare?

Jag måste känna på det.

Fortsätta bara? Alla tankar o bilder som finns ogjorda. Eller nya vägar.

Kan man bestämma det?

Websidan kommer att växa.

Bloggen kommer att fortsätta.

Jag kommer att göra saker.

Så är det ju.

En sak i taget.

bilder från fredagen

nu är det nu

Utställningen är klar.
Bättre än så här blir det inte.
Från mig.
Det är väldigt sällan jag ger allt. Sällan jag kan säga att detta är absolut max av min förmåga.
Det är det nu.
Max.
Spännande.
Välkomna.
Vänmötet 3

Nu skall jag gå o lägga vinet på kylning.

M

datorn kom med posten. yeah!

Zygmunt Bauman skriver om flytande rädsla om våra neuroser som ersätter dödsfasan* hur vi måste fylla tillvaron med andra saker att vara rädda för, John o´Farrell omsätter det i Kan innehålla nötter där yoga-neurotiska Mama-föräldrar vill allt det bästa för sin avkomma o konkurrensen är mördande. Doppler gör en Struts de Luxe o flyr hela duktighetsskiten o det går att känna precis så o också vilja flytta ut i skogen o döda en älg. Det känns verkligt o idag hittade jag björn hos slaktarn o jag blev glad för jag har frågat efter det förut men då var det nästan omöjligt att få fatt i o jag var på stan för att köpa en sån där riktigt fet rita-på-väggar-tuschpenna o det var en fin känsla att ha den i fickan.

O det var länge sen jag skrev o orden fastnar inuti.

Kanske är de slut?

Jag?

Jobbar för att bli färdig inför nästa fredag.

Det tar ju lite på krafter. Vill så mycket o vill ha det gjort har nya saker jag vill har mer inuti utanpå.

O våra studenter arbetar i uterummet o det blir så förbannat spännande o jag vill bara juuuuubla!

Läser JPod o den är ju sådär jävlarrs bra som jag ville att den skulle vara o det är Coupland o jag kan inte få nog av hans språk det går inte vill aldrig att det skall ta slut bara för det skall jag sluta här o lägga mig å läsa.

*Avlägsen släkting till dödsTranan. Elaka rackare det där.

det fanns tid, det gjorde det.

inomtid

Allt nu.

Om du hänger mig sparar mig slösar mig.

_ _ _ _ _ _ _ ?

/skulle du verkligen?

Jag skulle gissa på allt som jag vet o du skulle säga fågel / fisk / mitt-o-ditt det bränns bränns skulle du ropa och jag skulle svälja o blunda o hoppas.

Citronlök utomtid sveda

Asfaltlöv spetsgardin oreda

Tilltro eufori fågelskrämma

Demografi geologi hemma

Vem. Får välja?

Mig / dig / er?

Dualitet

Binäritet

Polaritet

Ja / nej

Ett / noll {skulle du laga mig om jag gick sönder om jag var tusentals bitar o man inte såg hur de skulle passa. Skulle du försöka då?}

Trygghet energi oliv driv

Imperativ

Sufflé mandrill närhetsfenomen len ren sen.

Att snooza livet / steget efter*

Glädjetid sorgetid ensamtid

Om allt stannar , bara en sekund, så tänker jag fan hoppa av. Skulle du märka om jag inte var där?

Vita färgen så fint så fint så fint

Jag skall måla in mig i ett hörn o sen gå i färrgen. För att det går.

[jag är alla andra]

Jag vet varför jag gjorde som jag gjorde eller hur eller hur.

Blanköga skakande axlar +ler+ smilgropar djupaste fåror djupaste sår märken som aldrig går bort. På natten rider häxa läxa mina tårar lämnar revor som bara blöder på insidan som inte syns bara känns.

Tur att man kan köpa sig fri.

Är öppet är slutet är jag [dra åt helvete]

Symetria tar över / sluter sig om systemet allt passar som bitar allt kan ligga rätt om man bara tittar allt vill falla på / ur** plats.

*Hur länge får man ligga kvar, hela livet?

**Det bestämmer man själv.***

***Jag tänker aldrig bestämma mig vill aldrig välj / bort vill se på TV äta glass låta det / de andra hända

utomsjälv

HA HA HA WEB

Ja, trots datorkrångel o jävlarrs så finns den där nu, websidan.
www.mattiasg.se
Fy fan va fint!
O den kommer att växa, detta är bara början!

Nu skall jag sova.
(o drömma i html)

längesen som fan

Datorer hatar mig.
Förut var jag som en del av matrixen o allt gick min väg o jag tyckte om dem o de tyckte om mig. maskinerna.
datamaskinen var felfri o frisk.
men sen.
datorn på kontoret: sönder
datorn hemma: krasch
datorer runt mig: inte starta
o ikväll, när jag skulle jobba med min hemsida som jag så förtvivlat vill ha klar...sladdarna till lilla hårddisken där all data nu finns när moderdatorn så vältajmat lagt av: borta
jag slet mitt hår, överallt, jag ville gråta o skrika. men istället satt jag.
o glodde.

Imorgon åker jag på en liten jobbresa. Louisiana - Kassel. Konst o kaffe o hotellfrukost.
ja tack.
5 dagar.
tåg dit o hem.
sovtåg. retro.
har inte åkt sovvagn sen jag åkte till Luleå med farsan när jag var 10.
Kanske nån gång till Åre oxå. Längesen.
ser fram emot det. lång tid på ett tåg. läsa bok o gunga i en bädd högt över golvet. se landskapet rusa förbi i mörkret.

det är höst o vardagen kommer igång.

somliga dagar

någon har ett sånt här bord

Fötterna tunga svårt att se klart att stå upp.

Tiden blir suddig blir dagar timmar / _ _ _ _ _ _ .

Jag står mitt i rummet står still vill gå men vet inte vart vet inte hur vet inte.

När.

Jag skulle ge allt för att förstå. Mig.

Tiden.

Det som händer.

Draken sover sover tassar stilla inte väcka den äter min energi äter min kropp vill inte.*

_ _ _ _ _.

Jag står mitt i [mellan]. Fortfarande. Jag skulle vilja välja sida men det går inte så jag står kvar balanserar väger. Ord. Blickar. Tonfall.

Jag skulle så gärna vilja förstå svaren är begravda ligger under all gammal skit all tid.

Alla lampor tända ändå är det mörkt är det tyst är det på låtsas.

Allt blir en lek. Med ord med gester med någonting som inte finns / är verkligt.

*De skulle aldrig förstå. De kommer aldrig förstå.

jag vill tro på det

om man inte har något att göra, typ friår.

män med olika öden

sanningen

Det är hit vi är på väg. Fortare än vi vill veta.

infrastruktur

Säga vad man vill om bilarna o utsläppen o allt, man fan va snyggt det är med vägar!

tjuvjävlar!

Den finfina pojken med fläskkotlettfrisyr o blåskjorta o finklocka reste sig plötsligt o gick. Med drinken i handen. Rakt ut från krogen, med sin lite töntigare polare i släptåg. De var kungar o inget kunde stoppa dem. De finfina flickorna som satt kvar ropade o skrek. –Tjuv! Jävla sosse!

Jävla sosse?

För de finfina flickorna o pojkarna var sosse ett riktigt fult ord, ett ord för någon som stjäl. Åtta Paris Hillton-kopior en måndagkväll med drinkar o en dröm att vara någon annan. Någonannanstans.

Så neurotiskt vackra o piffade o unga o jag var både avundsjuk på deras förmåga att ligga på ytan o sorgsen för detsamma. De är i början av allt. De är på väg ut i det som skall bli livet, de har ännu inte valt, någon har gjort det åt dem. De påverkas inte ännu av de verkliga tjuvarnas politiska beslut.

Jag läser med någon underlig form av uppgiven förfäran debatten om de nya sjukskrivningsreglerna som snart skall träda i kraft. Uppgiven för att jag, redan innan ett år av borglig regeringsmakt har passerat, har gett upp hoppet. Vi bad om det. Svea rikes befolkning gick tillsammans ut den där söndagen för snart ett år sen o petade lappar i kuvert. Tillsammans bad vi om en Allians med ett nytt arbetarparti, en kristen höger o annat löst liberalfolk. Nu står vi där. Med skägget i den berömda brevlådan o ser på hur de demonterar hela skiten. De packar ihop Sverige som om det var en jävla cirkus som skall stuvas in i en lastbilskaravan o skickas vidare. Vi är en småländsk knock-down-lösning i platta exportvänliga paket. Kvar blir spåren efter karnevalen o några högar elefantskit.

I en affär för nåt år sen hamnade jag i en idiotisk diskussion med butiksinnehavaren om huruvida man kunde bli utbränd, eller om det hela var hitte-på. Han var så inbilskt korkad med obeskrivliga argument som illa dolde ett totalt oförstående för att människor kan ha det svårt i perioder i sina liv o ett förakt för svaghet. Han skrattade åt linjen att samhället i stort bär en stor del av skulden till att människor känner sig otillräckliga o att kraven på individen att reda sig själv emellanåt är förödande. Haha! Sa han, vilken smörja, jag har minsann… Jag gick. Jag orkade inte stå o gagga med en gubbjävel som ändå förmodligen var lite senil.

Men nu. Nu dyker argumenten upp igen, på debattsidorna, i verkligheten. Nyss blev A-kassan hårt åtsatt o om man inte har jobb skall man givetvis vara beredd på att pendla en dryg timme varje väg, oavsett om man har småbarn eller inte, gå här o lösdriva går inte för sig.

O blir man sjuk, ja då jävlar är det bäst att det är någon riktig verklig sjukdom som man kan se, cancer eller tappa ett ben eller nåt sånt, för lite ont i ryggen eller lite svårt att sova (vem fan har inte det ibland?) eller depression, ja det är bara lur. Jag skulle verkligen vilja se ett Riviera-solbränt styrelseproffs sitta i möte efter möte med ryggskott. Eller samma person göra en enda dag i långvården med en liten sträckning i ryggen.

Det är två saker som upprör mig i hela debatten. Det ena är att det är så fasansfullt trångsynt o direkt människoföraktande att ta bort stödet för dem som blir utmattade eller deprimerade o inte kan jobba, o det andra är att det ju fan alltid är de som redan lever på de snävaste marginalerna som skall åka dit medan de som har 50 lök plus i månaden bara får det bättre. Det gör mig vansinnig. De som sitter på beslutsmakten är aldrig någonsin de som drabbas. Det äcklar mig!

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag säger det igen: jag hoppas att de som driver igenom såna här beslut själva åker på en saftig livskris eller en skada som gör att de åker ur systemet. Jag börjar tro att det är det enda sättet att få folk att fatta.

Det känns som att vi bäddat fint för att detta skall hända. Hela samhället har i tillväxtens o (den diffusa marknadens) anda individualiserats mer o mer, fler o fler såser skall reda sig själva, o nu när borgarpacket kom till makten så är det bara att kamma in. Det finns inget motstånd kvar. Det finns ingen organisation eller samarbete mellan människor kvar. Det enda som finns är ensamma råttor som trampar varandra för att kunna hänga sig kvar.

Vi har tillåtit oss att bli mer o mer rädda för varann. Vi är skraja för allt i hela världen, utom det som verkligen borde skrämma oss; en maktelit som obehindrat skor sig på vår ångest över att inte räcka till att inte klara av att inte se bra ut att bli gamla. Det finns några som tjänar som fan på att vi är rädda för muslimer tjuvar ungdomar trafik fett datavirus ligor. O medan vi läser kvällstidningshot har de fallskärm o sitter i varandras styrelser o deras barn duschar varann i champagne i Troppan med Madde.

Björn Afzelius sjöng om hur pyramiderna till slut skulle bli deras grav.

Jag skulle önska att deras gravar inte blev monument som folk reste till tusen år senare, utan en ful parkeringsplats som ingen jävel vill vara på.

du får inte varaaa meeeed, haha.

Ja det är lätt att falla in i. Det är så snabbt o enkelt o helt plötsligt har man inte tänkt på en liten stund...o vips!
Mediakritik. Samhällsdebatt. Öppet eller slutet?
Gated comunities?
Internet...öppet för alla eller slutet för de som betalar?

Wired diskuterar Facebook, om det enkla i att rigga ett konto o snabbt kunna gosa sig med sina vänner...men vad händer med alla man inte känner? Är det rätt väg att gå att arbeta för dessa olika slutna nätverk länksystem låsta plattformar som gör att vi begränsar oss, o att det finns ngn som tjänar på det. (Murdock?)
Pulse låter som ett intressantare alternativ till facebook, för att det är öppet, det går att söka på, det är inte ett eget litet nätverk för de som redan känner varandra.

I helgen blev jag inbjuden på fest av mina grannar. Så jävla trevligt. De är alla studenter o kvar fanns den befriande fyra flaskor sprit o en chipspåse så är det fest-känslan. Alla var öppna o trevliga, inget positionerande o bräckande med titlar uppdrag forskninsanslag eller andra hierarkiska vapen, bara skål kul att ni kom tjena tjena party.
O när jag tänker på det så kanske Facebook, Myspace, iTunes är lite samma. Man måsta vara med för att få vara med, man är på insidan...eller inte alls.
O det finns ingenting som är gratis.

Måste nog läsa om CopyMe o vara lite mer på min vakt.

all mänb ildning

Hur blir man allmänbildad? O hur kan skolan lägga grund för bred kunskap? Lite om mycket. (fy fy fy, det vill vi inte ha, vi vill ha spetskompetenta tillväxtmaskiner som kan lyfta svensk forskning och ekonomi till nya internationella höjder*).

Jag vill tro på bred kunskap. Jag vill tro på att … Att lära sig vidare, fördjupa sig, handlar väl oftast om att veta vilka frågor man skall ställa, veta var luckorna finns. Kan man formulera sig rätt växer kunskapen på alla fronter samtidigt. Allt får betydelse. Allt blir intressant.

Inge nyheter, men det stod om det i DN idag, om hur allmänbildning är den högst skattade kvalitén vid jobbansökningar. Men ingen vet riktigt vad det är. O framförallt inte hur man lär ut det. eller?

Är det egentligen så svårt? Är det inte snarare ett problem i skolan eftersom allmän kunskap är allt det emellan prov o tentor o betygsskalor o mätbarhet. Allmänbildning är svårt som fan att mäta, och om det inte går att mäta ja då kan vi inte satsa på det i skolan. Hur skulle det se ut om eleverna bara gick runt o lärde sig en massa olika saker o man inte kunde avgöra vem som var G o vem som var MVG? Då skulle man ju inte kunna veta vem som fick bli läkare och vem som skulle laga bilar. Det skulle ju bli orättvist.

Eller hur.

Kanske kan man hitta ett sätt att mäta allmänbildning?

Klart man kan.

Problemet är väl snarare att vi inte vill satsa på den typen av flummande o vaga kursbeskrivningar, det lönar sig inte. När jag började läsa på universitetet i mitten av 90-talet så läste många lite A-kurser i olika ämnen, lite i väntan på att man skulle få ordning på vad det var man ville syssla med, eller i väntan på att man kom in på det man redan visste att man ville. Det var inte en stakad väg till en examen, utan en möjlighet att bredda sig. För sin egen skull. För sin framtid. Studielånen var fortfarande så pass väl tilltagna att det var möjligt. Det kan man ju se som dröneri o slapphet, eller som investering för framtiden. Det fanns ett samhälleligt stöd för allmänbildande. Bildande kanske man kan säga. Jag läste Humanekologi, Miljökunskap och Antika Greklands historia. Breddande. Ozon, entropi och Zeus.

När jag tittar på skolan nu blir jag lite orolig. Barn skall välja sin livsinriktning redan vid 15 o sedan specialisera sig o plocka rätt kurser genom gymnasiet för att efter det ta sin universitetsexamen i en rak o snygg prydlig form utan avstickare utan tvekan utan ångervecka. Det finns inget öppet köp på de avgörande valen.

Hur exakt detta skall gå till får bli en annan dag.

*Tillväxt o snyggt BNP handlar ju om resultat. Vi skall väl för fan inte utbilda våra ungdomar till att bli bra på TP!

o igen

i stillheten finns ändå rörelsen o kraften är så stark att det blir nästan omöjligt att hålla emot.

Letade efter: En låda med bilar (fysiska minnen / bevis på barndom) + låda med fotografier.

Hittade: En låda med bilar, en låda med fotografier och pusselbitar.

Rummet: Centrifugalt.

Jag slungas ut sekunden jag stiger in. Jag kastas ut tvingas i rörelse. Röran oredan minnena bilden i ständig förändring, i avsaknad av fixpunkt. Allt i transformation i metamorfos jag vill så gärna förstå men bär endast oslipade nycklar. Vissa av nycklarna är ju tandade klara men jag vet inte till vilken dörr de går vet inte vilka frågor de kräver. Tjugo frågor [ja / nej] Är det en färg? Är det en han? Är det ett minne? Var det omständigheterna? När tar omständigheterna slut och blir något annat?

att laga en kopp kaffe, eller att laga en kaffekopp är inte samma sak

Jag skulle varit duktig. Gått o lagt mig nu. Sovit. Kväll o lillnatt med vän o vin o ord o idéer o tankar om hösten o framtiden o det fyllde mig med energi. Med skratt o längtan.
Istället för att gå o lägga mig o vara förnuftig så tänker jag gå ut i regnet o köpa cigg.
På Shell.
I luckan.
Jag har fan semester, o sen i morse: en Fondportfölj. Fett vuxet. Vuxet så det räcker i alla fall tills man somnar o då behöver jag inte ta mer ansvar idag. Således. Rökverk.
Nu.
Imorgon nya äventyr.
Vänner från Hufvudstaden. Big Love.

o regn. detta regn.
Utan sol kommer Sverige bli en brygd av utbrändhet i Oktober November.
Bristen på ljus o a-vitamin kommer knäcka befolkningen.

eller inte.
skit samma egentligen, bara man är lite ledig.
ju.

under arbete

Dagarna: rita rita klippa klippa klistra rita. det är semester o regn o det går långsamt långsamt framåt.
Långsamt.

lite tankar...kväll...tv

Kollar Bones på TV. Som jag gillar. Som fan. Mord HiTek lite love. Fint som fan. Men det som slår mig… alla mord.

En idé: om man skulle kartlägga alla mord som sker o skett i våra svenska deckare; filmer o böcker, så skulle Sverige vara ett mycket obehagligt land.

Ganska kul när man funderar på det, att varje berättelse på något sätt förutsätter att runt omkring går allt på som vanligt, o det tänker Åsa Larsson Liza Marklund Håkan Nesser Mankell o alla dom andra.

O en annan sak, en film:

Escape from Gitmo

Plot: en skurkstat har ett fängelse på en liten erövrad snutt mark på en ö en bit ut i havet. Där råder inga internationella lagar, här finns ingen insyn, här råder inte demokrati.

Här hamnar vår hjälte, den tillfångatagne frihetskämpen med en djup tro på en demokratisk planet där människor kan leva sida vid sida med varandra och miljön.

Han rövas bort av den onda staten o smutskastas som en skurk…som en terrorist.

Men, en hjältemodig fritagningsinsats stundar o i slutet har många många obetydliga vakter med vapen gått åt saker har sprängts o i zodiaken i mörkret (they never knew what hit them) spelas tårdrypande musik o ord om global demokrati yttras av väderbitna spec.ops.

Vår hjälte är förmodligen fransk-algerisk, religiöst och statspolitiskt obunden, en frihetskämpe i den nya tiden.

idag. regn. nästan

Mobilanteckningar, Juli:

*Oil Peak

*Hjärtat är inte en konjunktur

*Centripetal Opus mundi

*obs. Svarta hjärtan!

*Klimatsmart

*En ställning för den som fastnat i tiden.

möjlighet för framtida sökande. men varför?

Sitter med fotografier. Flera tusen osorterade. Bilder minnen idéer tankar. Saker som hänt människor som varit. Många har blivit kvar, andra har försvunnit. Funderar över min dokumentationsmani. Varför är det så viktigt för mig att dokumentera allt som händer? Foto dagböcker sparade saker papper txter snuttar ljud film. Allt sparas arkiveras katalogiseras. Finns. Kvar.

Vad letar jag efter i alla dessa dokument?

o vad kunde tiden använts till istället?

Jag hoppas på att komma på det snart.

plats = situation

Det är inte rummet i sig som lockar, det är dess inneboende potential för berättelser. Det är rummets möjliga förutsättning att vara en position / plats för berättelsen [rummets narrativa potential]*
Du / jag.
Dom andra.
Rummet är alltid förutsättningen för intersubjektivitet, för hud mot hud mot mun mot fingrar mot –en. Mötet finns kvar i platsen rösten finns alltid ligger lager på lager på andras röster ovanpå eller under och de finns alla samtidigt och om man lyssnar ordentligt kan man höra dem alla.
Synkront. Nej. Asynkront.
Bara ni, fru Bandolin, vet hur de alla låter jag vet att ni vet jag vet att ni kan höra dem.

Äpple rosor tukt
Otukt
Leukemi lekamen fjärilsvingar utombords

Gräs förstånd förevändning försvar
Cinematik evighet
Föreståndare löv
O havet som aldrig slutar.





*Rummet som situation. Utanför sin egen möjlighet att avgöra skillnad mellan gott och ont.

Billy Corgan - Ja tack.

Lyssnar på Smashing Pumkins nya Zeitgeist o slås av vilket satans bra rockband de är!
Kommer aldrig att glömma Today o hur det kändes som att allt var ljus o tårarna rann.

O nu släpper dom en skiva 10 år senare som är så jävla jävla bra. Första lyssningen o jag ryser.

Detta kommer att göra gott för regniga sommardagar.

yeah!

spatial anorexi [½]

Anslag: Rummet blir elektriskt jag kan inte / sitta stilla / måste röra mig måste kontrollera det måste se ramarna se ritningen veta ordningen. Jag blir centrifugal*.
Ordnar: ordningen / _ _ _ _ _ _ **

Planlöst arbete tvingar fram nya vägar. Det som verkar omöjligt blir en öppen dörr o det som tidigare var sanningen blir –ism.

Hur många gånger kan det hända?






*Nu syns vi / rakt igenom.
** [katalogen] kronologin

andras bilder andras berättelser

Många bilder samlade från gator.*
Jag kan inte gå förbi dem.
Den här har funnits med länge.
Jag måste använda det till nåt.


Det kommer.

*En av mina bästa filmkaraktärer alla tider alla kategorier är han som samlar på fotografier från fotoautomater i Amelie.

En man hade kört linbana över ett sund på Irland i 27 år.
Jag undrar hur det känns att ha gjort något i 27 år.
Undra vad jag kommer att ha gjort i 27 år.
Det känns helt overkligt att göra samma sak så länge.

Ungar dunkar plåt på raggarmässa i Rättvik.
Källsortering o KRAV o återvinning o förnyelsebara energikällor... o traktorpulling!
Det går fan inte ihop.

Inser nu efter en dags arbete att detta ser ut som en nidbild av Anki o Pytte. Det är det inte. Jag avgudar Anki o Pytte!

ja, jag tror fan att det finns saker under det man ser.

Arbetet pågår. Samlandet växer utanför sig själv.

Bitar faller på plats o vid sidan av.

skit i miljön! vem orkar bry sig egentligen? Nu kör vi så det ryker!

Heja heja den Amerikanska drömmen. Heja heja stora bilar o frihet o konsumtion o tillväxt tillväxt. Idag firar dom nationaldag o det skall viftas flaggor o tårögt hålla hand på hjärtat o säga ramsa till banéret o det skall riktigt gosas i patriotism.
The American Way skall hyllas o alla skall stå enade för en väg som håller på att ta vår planet till en ny istid. Vaffan!?
Såg En obekväm sanning* o det var den sannerligen. Satt där o kände hur mattan dras undan. Hur skall vi förklara detta för våra barn? Vad skall vi säga? –Jo vi visste att vi var tvungen att förändra vårt sätt att leva, som fan, men vi sket i det…tja, vi tyckte nog att vi vill ha saker som vanligt o inte hålla på o vara tvungna att tänka på att släcka lampor o köra mindre bil o sluta flyga o inte köpa svinbilliga kläder o se över varifrån maten kommer o allt det där som är jättejobbigt faktiskt.
Nej hellre köra på som vanligt o så se till att vara så högt upp på stegen som möjligt när det skiter sig…för det gör det.

Om man får tro Al Gore, så riskerar isarna (nord o syd) att smälta ganska snart o det gör två saker:
1. Det höjer havsvattennivån i världen, o det resulterar sådär 100 – 200 miljoner hemlösa.
2. Om isarna smälter så är det stor risk att Golfströmmen stannar eller ändrar riktning, o vi får ingen värme i Europa, vi blir EU on ice. (förra gången det hände sjönk temperaturen till istid på elva år…)

O vad händer när 150 miljoner människor skall omflyttas i världen, om Europa är nästan obeboeligt?
Det blir tajt.
Vi sitter ju här o surar över några tusen asylsökande.

Det är inte ok längre att sitta på röven o bara vänta.
Vänder vi inte detta har inte våra barnbarn någonstans att ta vägen.
O det enda som kan överleva är skorpioner o de skitäckliga havsspindlarna** (bild).
O det är ju fan snart.


*För alla som inte sett den, gör det, den behövs verkligen.
**Jag har garanterat skrivit om dem förut, för jag tycker att de är så fasansfullt obehagliga…de har ingen kropp utan bara en samlande led i mitten, alla organ sitter i benen. De är bara ben. Fy fan!