det nya året...

...lovar.
O vi skall minnas det.
Saker måste minnas.

Gott slut.

dagen

...

Duck City

Läste Lena Anderssons feta satir om det överkonsumerande samhället. Om det som erbjuder o motbjuder i samma mening. Här ta en kaka till, äckel!
I hennes Ankeborg äter sig medborgarna till döds, samtidigt som samhället sakta drar mot en alltmer totalitär anti-fetma-stat. Vår tid har aldrig varit tydligare.
Det övergödande utbudssamhället, med 24/7 tillgång på allt o den ständiga glanspapperskören med de leende själsanorektikerna som med duktig späkning uppfyller allt det som vi andra aldrig klarar.
Jag läser den o skrattar högt o sen sitter jag där med den härskna transfett-eftersmaken o skäms.
Men, jag tyckte att detta var en fan så rolig bok, där summan av allt ändå måste vara: Det var ju så gott.
Läs o njut.

lita inte på nallar...

...dom ser så söta ut.

o dagar

när allt var slut var vi öga mot öga

Från babblianen kommer denna txt:

ett träd
på ett öppet fält
tusentals stubbar runtomkring
på en sitter en man
med motorsåg
och slut på bensin

Jag var tvungen att rita.

...

...o utanför fortsätter det att regna.

i regn i sol

...

...

ja nu är det jul igen

Ett glas vin. Lite choklad kvar från igår. Klappar klara. Lugnet lägger sig motvilligt över helgen. Kroppen spritter stirrar irrar vågar inte riktigt tro på att det är helg att det är vila. Att det är ok.
Städat sorterat slängt pantat torkat ur.
Hampton Hawes klingar piano. Nya inne-hemma-softa-kläderna på.
Skål.
Stearinljusen tända.
Bredbandet nere, tur att man har grannar som kör öppet.

O jag tänker på allt som hänt under hösten, om alla olika projekt o delar som utgjort helheten.
På tårar o skratt.
På berg-o-dal-bana som fan emellanåt.

O nu är det som att det inte fanns.
Nu står det 26 olästa böcker i hyllan o jag har köpt en ny ritpenna som jag är lite spänd på.

O jag älskar Facebook för att den håller mig uppdaterad på vad som händer o gamla o nya som dyker upp o jag hatar den för att alla förbannade causes o super-extra-duper-fun-wall som fyller min inbox så jag blir först glad över mejl o inser sen att allt kommer därifrån, igen.

Ibland är det vemodigt när året tar slut, i år känns det fint. Ser fram emot nästa. Har hopp om 2008. Är sugen liksom. Bara gör det.

Något hände. Inuti. Vände? Ändrades? Kanske.
Det är svårt att förklara, vet inte om jag vill, men det hände, o det kom väldigt plötsligt. Mina vapen på marken. Blodet rödaste rött av drömmar inte ilska inte vrede.
Det var som att isen helt plötsligt höll.
Jag står.

Går på vatten.

..[?]

När man vet så vet man. Så är det bara. If there is a doubt, there is no doubt säger DeNiro.
Hur låter hjärtan som går sönder?
Hur låter tysta tårar.
Inuti?
Hur stavar man ensamhet med fyra bokstäver, eller fem.
Eller utanför.

Att vara ofokuserad, är det som att behöva glasögon, på insidan?

Jag kan se tiden.
Kurar lurar går i ide.
Drömmer om en vår om sen om annan tid plats.

Jag ser delar av alltet som varit dolt. Jag ser det som varit tyst. Det som alltid funnits.
Och jag ser en annan väg än den jag trodde.
Ser en annan längtan.

I ena handen håller jag dig.
I den andra blankaste vassaste.

Ingenting bakom.
Bara bara framåt.

Lucia - vad skall du bli när du blir stor?

Kommer du att kunna stå emot?
Kommer du att orka gå egen väg?
Jag lovar att göra allt jag kan för att hjälpa dig.
Jag lovar.
Jag lovar att lyssna.

ja

Nu börjar nedräkningen.
Om tre år åker vi.
M

...

ett slott av luft

Ja det har varit mycket diskussion denna veckan om stora stora saker.
Inuti värker det.

vem är vem?

Utanför / -skap / -ande

bitar som får falla på plats

Som kan falla ur plats.
Som kan vara nya möjligheter tankar vägar.
Alltid nya vägar.
Nya vinklar.
Nya perspektiv.
Blicken från en fast punkt trasar möjligheter.
Fast punkt omöjliggör plural.
Singular förtvinar sinnena.

ett dataspel

Under samtal om koNFLiKT kommer diskussionen om hur släpper vi på trycket? Släpper vi på trycket?

Slå på sandsäck.
Spela dataspel.
Skrika utav helvete.

Vad gör jag?
Vad gör du?

Jag äter.
Tex går jag på julbord.

O så stannar jag uppe sent, fastän jag vet att jag borde sova för att jag skall jobba o att jag kommer vara trött. Att släppa på trycket kan nog vara att göra saker som ligger utanför det man bör o borde o skulle o det som är bra o flinkt. Det kan kännas så otroligt befriande.

Att inte vilja bli vuxen?
Handlar det om det?
Rädslan för vuxenskapet?
Eller är det att vara vuxen att kunna släppa, taget, o sluta vara så förbannat duktig.*

När jag tänker på det så är jag inte rädd för vuxenskapet. Jag tycker om att vara stor. Jag tycker om att få bestämma själv. Jag trivs med att vara jag vuxen.
Det är bra.
Tror jag. Det känns ju helt plötsligt som att jag försöker övertala mig själv här. Är det så?
Njä, jag tror inte det.

Det är nog bara hur jag vill vara vuxen som är lite öppet.
Fan vad jag vill ha ett Playstation.

*Duktig i detta handlar inte om att vara bra, det handlar om att vara ängslig. Om att inte våga förlora om att inte våga släppa. Duktig är inte något bra. Bra är bra.

så mycket samtidigt

Jag gör allt för att hinna, staplar staplar papper papper.
Men det kommer att gå.
Jag är egentligen inte orolig.
O projekten tar form.
Det är bra.

vissa dagar

Så mycket rusar runt runt samtidigt o det är både befriande o lite läskigt samtidigt.
men jag tror att jag tänker välja att det är inspirerande.
Imorgon julbord med jobbet o heja heja buffé buffé kroppen ropar ja ja ja ät ät ät o jag vet att det kommer vara precis sådär fantastiskt i början o under tiden o mer mer mer o sen kommer det att bli svårare. Men det skiter jag i. Det finns situationer man får kasta omdömet.
Hej då lagom.
Hej då återhållsamhet.
Hej kött.
Hej sill.
Hej ost.
Hej allt det goda.
O förresten har jag tränat ikväll.
Gjort plats.

O efter det skall jag få sitta i stillhet o rita.
Rita det som finns.
Fy fan va fint.
Fy fan vad jag är värd det!

yeah.

en sån här...

vill jag ha. Jag ser projekt o jag blir inspirerad.

vems?

Vems sanning?
O om du fick förändra, vad skulle det vara?
Hur ser motståndet ut?*
Det finns ju så mycket.
Hur gör man?
När gör man?



*Motståndets estetik.
Det är visst en bok har jag hört o jag skulle vilja ha den o jag skulle vilja att den var full full av bilder. Estetiska subkulturer. Hur kodar jag mig för motstånd. Mot vad?

tiLLBaka

Energi.
Det svarta rinner flödar över pappret.
Nya bilder nya berättelser.
Utanför denna gången.

Det hela startade långt inuti, där finns berättelserna fortfarande, men de får oxå ta sig utanför.
Lyfter blicken.

Vill bara tillbax.

att inte bara lägga till...

...man måste kunna dra ifrån oxå. O det är det som är det svåra.
Jag vill göra allt.
När nya saker kommer in i bilden, måste helheten kunna reduceras. Detta är en sanning på jobbet o det är en sanning i tillvaron i stort.
Men det är ju galet svårt.
Jag vill inte fastna i 'jag hinner aldrig'-träsket, för det är inte det det handlar om, utan att klara av att dra bort saker.
Vad det nu kan vara.

no PROBlem

Detta skall jag gå på i fortsättningen. Tuta o köra o låtsas som inget om det skiter sig. Det ser så enkelt ut.

Jag drömmer om NYC.
Jag fick ett brev med en bok om hur man bygger en tidsmaskin (som funkar). (jag fick oxå ett paket av Arlas nya rymd-yoghurt cult-X2) (sweet!)
Jag kunde inte köpa fyra härliga böcker på Wettergrens för de hade ingen knapp-moj till kort (o jag hade inget leg...)
Jag funderar på process o kommunikation.
Jag tycker om amatörism.
Jag drömmer om att Sverige inte skall slå fler jul-sälj-rekord.
Jag är ledsen över alliansen.
Jag längtar efter att rita o greja o bygga.

Jag önskar att jag hade ork att skriva lite mer fokuserat, men det har jag inte så nu tänker jag lägga mig o kolla Hitman o Resident Evil o fantisera om ett annat liv.

en dag med möten o idéer om våren

O möten o möten o möten.
Mycket sitta sitta prata prata.

Vädrande.

Men det här: TED, är fan ta mig värt att lägga några minuter (timmar) på. Föreläsningar o så mycket bra att tänka på. En guldgruva.
Älska det!

smÅ daGar o nÄTTer

Det kan komma att hända fina grejer.