le font

Haha.

Jag skulle tro på hela världen. Jag menar det, jag skulle tycka att den var enastående att stiga upp i. Varje dag.

Han: Omskriven, men sällan lyssnad på.

Hon: Fermenca, ovetande om att tiden går långsammare i månsken.

F: - Om du stod still skulle jag kyssa dig.
Han: - Jag kan inte, om jag stannar finns jag inte.
F: - Utan rörelse blir alla tunna. Transparenta. Kanske om jag rör mig med dig blir det lättare.
Han: - Om du rör dig med mig försvinner vi.
F: - Tillsammans?

Rakaste vassaste tunntunna sårstreck över barhud över landskap inom utom.
[ _ _ _ _ _ _ ]
Hon petar ut ögon på dockor stjäl sovande barns hjärtan.
Finns aldrig på morgonen aldrig på dagen aldrig där man tittar.

Jag tycker om henne på nätet.
I ögonvrån.

Hon bor i luftslott luftkoja.

Han: - Tid betyder aldrig samma sak.
F: - Det gör inget, jag skulle ändå vara kvar.
Han: - Jag skulle ljuga.
F: - För att få stanna?
Han: - Ja.

Reser sig, pekar på sina fötter, sina ben.

Han: - Jag skulle stå precis här o nicka fastän jag inte visste.
F: - Och de skulle tro dig?
Han: - Ja.
Han: - Det gör de alltid.
F: - För att de måste?
Han: - För att annars skulle inget vara som vi bestämt.

Utanför rasar stillhet river köttsår grusar drömmar o knän o clownskrattar i tåransikte.
Jag rullar genom festsal balsal nattkorridor.
Önskar glödfingrar.

Sticker hål på såpbubblor ögonglober fantasier.
Är teflon o skyddsplast.
Vet att det blir morgon o i ljuset blir allt som vanligt.

Tomt.

F: - Jag vill ljuga med dig.
Han: - Om tiden?
F: - Nej, om oss.
Han: - Jag med.